FRATRIA ma livets bröder; f. conve'rsi, se C on-v e r s i; f. de scholis christia'nis, se S k o 1 b r ö-d e r; f. gaude'ntes, ”de glada bröderna”, en italiensk riddarorden, stiftad till jungfru Marias ära 1233, stadfäst 1261, fanns ännu på 1700-talet; f. ignora'ntiæ, se Ignorantbröder; f. mino'res, f. minores conventua'les ocb ob serva'ntes, se Franciskanorden; f prædicato'res, ”predikarbröder”, se D o mini-kanorden. S.N FratrFa (grek.), eg. släkt, underavdelning inom en fyle (se d. o.), till antalet 3 inom varje, indelade i 30 gene (ätter) om 30 gene'tai (”ättemän”). F. torde ha omorganiserats av Kleisthe-nes (se denne), ehuru intet närmare är bekant härom; sannolikt gjordes de mindre än de-merna (se Demos) och till underavd. av dessa. W.N. Frauenburg [fråu'anbork], hamnstad i prov. Ostpreussen, vid Frisches Haff, s. s. v. om Braunsberg; 2,285 inv. (1925). I närheten ligger D o m-F rauenburg, sedan 1837 säte för biskopen av Ermeland; i dess gotiska domkyrka från 1329) ligger Copernicus begraven. [S.] Frauenlob [fråu'anläp], eg. Heinrich v o n Meissen, tysk mästersångare (o. 1250 —1318), skrev lovkväden till jungfru Maria och samtida kvinnor (vrouwen); hans dikter utgåvos 1843. — Litt.: H. Kissling, ”Die Ethik F:s” (1926). Rth. Frauenstädt [fråu'anftät], Christian Martin Julius, tysk filosof (1813—79), en av Scho-penhauers tidigaste anhängare samt arvinge till hans litterära kvarlåtenskap (”Aus Scho-penhauers handschriftlichem Nachlass”, 1864). Efter Schopenhauers egen plan föranstaltade F. även den första samlade uppl. av dennes verk (6 bd, 1873—74), därtill ”Schopenhauer-Lexicon” (2 bd, 1871). I sin egen filosofi sökte han mildra mästarens subjektiva idealism och pessimism. E.v.A. Fraunhofer [fråu'nhäfor], J o s e p h von, tysk optiker (1787—1826), uppväxte under torftiga yttre villkor och kom tidigt i instrumentmakar-lära. Han knöts snart till Reichenbach. Utz-schneider och Lieb-herrs berömda instrumentfabrik i Be-nediktbeuern och avancerade småningom till delägare i firman, vilken han slutl. blev ensam innehavare av. Denna förlädes 1819 till München, där F. blev prof, i fysik. F. har utfört banbrytande arbeten inom skilda områden av optiken. Han konstruerade ett akromatiskt linssystem, vilket kom till användning i de kikare, ovannämnda firma tillverkade och som snart erhöllo världsrykte. I samband härmed studerade han ljusets brytning i olika glassorter och brytningsexponentens beroende av ljusets färg. Vid dessa undersökningar använde F. solljus som ljuskälla och leddes härigenom till studium av de efter honom uppkallade absorptionslinjerna (se Fraunhoferska linjerna). Genom att hänföra mätningen av brytningsindices till dessa linjer kunde F beräkna linser med en förut ej uppnådd grad av akromatism (se F ä r g-spridning). F. studerade även böjningsfe-nomenen (se D i f f r a k t i o n); han är den förste, som undersökt spektra och bestämt ljusvåglängder med användning av böjningsgitter, först mellan 2 ramar spända, parallella metalltrådar, senare på glas ritsade, parallella streck. Fenomenen betraktades genom kikare. F. konstruerade även en spektrofotometer (se d. o.) och en apparat för mätning av planeternas diam. — Litt.: A. Seitz, ”J. v. F. u. sein op-tisches Institut” (1926); M. v. Rohr, ”J. v. F:s Leben, Leistungen u. Wirksamkeit” (1929). N.R-e. Fraunhoferska linjerna [fråu'nhäfarska], fys., ett slags i solspektrum förekommande mörka linjer, som upptäcktes av Wollaston 1802 Fraunhoferska linjerna i solspektrum. men senare studerades framförallt av Fraunhofer (se denne), efter vilken de erhållit sitt namn. De flesta anses uppkomma genom solstrålarnas absorption i solatmosfären, medan en mindre del, de s. k. terrestriska F. L, förorsakas av jordatmosfärens absorption. Dessa senare bli, då solen står lågt, mera framträdande. Antalet F. 1. är mycket stort; man har uppmätt över 2,000 stycken. De förekomma icke endast i det synliga, utan även i det in-fraröda och ultravioletta spektralområdet. De starkaste linjerna betecknas sedan gammalt med stora och små bokstäver. Fig. visar en del synliga linjer i deras naturliga lägen i spektrum; undertill äro de ämnen angivna, från vilkas spektra linjerna härröra; ovantill är an-bragt en våglängdsskala, som möjliggör avläsning av linjernas våglängder i Ångströmenheter (se d. o. och Ljus). F. 1. ha haft myckel — 195 — — 196 —