Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fratres - Fratria - Frauenburg - Frauenlob (Heinrich von Meissen) - Frauenstädt, Julius - Fraunhofer, Joseph von - Fraunhoferska linjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRATRIA
ma livets bröder; f. conve’rsi, se C
on-v e r s i; f. de scholis christia’nis, se S k o 1 b r
ö-d e r; f. gaude’ntes, ”de glada bröderna”, en
italiensk riddarorden, stiftad till jungfru
Marias ära 1233, stadfäst 1261, fanns ännu på
1700-talet; f. ignora’ntiæ, se
Ignorantbröder; f. mino’res, f. minores conventua’les ocb
ob serva’ntes, se Franciskanorden; f
prædicato’res, ”predikarbröder”, se D o
mini-kanorden. S.N
FratrFa (grek.), eg. släkt, underavdelning
inom en fyle (se d. o.), till antalet 3 inom varje,
indelade i 30 gene (ätter) om 30 gene’tai
(”ättemän”). F. torde ha omorganiserats av
Kleisthe-nes (se denne), ehuru intet närmare är bekant
härom; sannolikt gjordes de mindre än
de-merna (se Demos) och till underavd. av
dessa. W.N.
Frauenburg [fråu’anbork], hamnstad i prov.
Ostpreussen, vid Frisches Haff, s. s. v. om
Braunsberg; 2,285 inv. (1925). I närheten
ligger D o m-F rauenburg, sedan 1837 säte för
biskopen av Ermeland; i dess gotiska domkyrka
från 1329) ligger Copernicus begraven. [S.]
Frauenlob [fråu’anläp], eg. Heinrich
v o n Meissen, tysk mästersångare (o. 1250
—1318), skrev lovkväden till jungfru Maria
och samtida kvinnor (vrouwen); hans dikter
utgåvos 1843. — Litt.: H. Kissling, ”Die Ethik
F:s” (1926). Rth.
Frauenstädt [fråu’anftät], Christian Martin
Julius, tysk filosof (1813—79), en av
Scho-penhauers tidigaste anhängare samt arvinge
till hans litterära kvarlåtenskap (”Aus
Scho-penhauers handschriftlichem Nachlass”, 1864).
Efter Schopenhauers egen plan föranstaltade
F. även den första samlade uppl. av dennes
verk (6 bd, 1873—74), därtill
”Schopenhauer-Lexicon” (2 bd, 1871). I sin egen filosofi sökte
han mildra mästarens subjektiva idealism och
pessimism. E.v.A.
Fraunhofer [fråu’nhäfor], J o s e p h von, tysk
optiker (1787—1826), uppväxte under torftiga
yttre villkor och kom tidigt i
instrumentmakar-lära. Han knöts snart
till Reichenbach.
Utz-schneider och
Lieb-herrs berömda
instrumentfabrik i
Be-nediktbeuern och
avancerade
småningom till delägare i
firman, vilken han
slutl. blev ensam
innehavare av. Denna
förlädes 1819 till
München, där F. blev
prof, i fysik. F. har
utfört banbrytande arbeten inom skilda
områden av optiken. Han konstruerade ett
akromatiskt linssystem, vilket kom till
användning i de kikare, ovannämnda firma
tillverkade och som snart erhöllo världsrykte. I
samband härmed studerade han ljusets brytning
i olika glassorter och brytningsexponentens
beroende av ljusets färg. Vid dessa
undersökningar använde F. solljus som ljuskälla och
leddes härigenom till studium av de efter
honom uppkallade absorptionslinjerna (se
Fraunhoferska linjerna). Genom att
hänföra mätningen av brytningsindices till
dessa linjer kunde F beräkna linser med en förut
ej uppnådd grad av akromatism (se F ä r
g-spridning). F. studerade även
böjningsfe-nomenen (se D i f f r a k t i o n); han är den
förste, som undersökt spektra och bestämt
ljusvåglängder med användning av böjningsgitter,
först mellan 2 ramar spända, parallella
metalltrådar, senare på glas ritsade, parallella streck.
Fenomenen betraktades genom kikare. F.
konstruerade även en spektrofotometer (se d. o.)
och en apparat för mätning av planeternas
diam. — Litt.: A. Seitz, ”J. v. F. u. sein
op-tisches Institut” (1926); M. v. Rohr, ”J. v. F:s
Leben, Leistungen u. Wirksamkeit” (1929).
N.R-e.
Fraunhoferska linjerna [fråu’nhäfarska],
fys., ett slags i solspektrum förekommande
mörka linjer, som upptäcktes av Wollaston 1802
Fraunhoferska linjerna i solspektrum.
men senare studerades framförallt av
Fraunhofer (se denne), efter vilken de erhållit sitt
namn. De flesta anses uppkomma genom
solstrålarnas absorption i solatmosfären, medan
en mindre del, de s. k. terrestriska F. L,
förorsakas av jordatmosfärens absorption. Dessa
senare bli, då solen står lågt, mera
framträdande. Antalet F. 1. är mycket stort; man har
uppmätt över 2,000 stycken. De förekomma
icke endast i det synliga, utan även i det
in-fraröda och ultravioletta spektralområdet. De
starkaste linjerna betecknas sedan gammalt med
stora och små bokstäver. Fig. visar en del
synliga linjer i deras naturliga lägen i
spektrum; undertill äro de ämnen angivna, från
vilkas spektra linjerna härröra; ovantill är
an-bragt en våglängdsskala, som möjliggör
avläsning av linjernas våglängder i
Ångströmenheter (se d. o. och Ljus). F. 1. ha haft myckel
— 195 —
— 196 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
