- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 10. Françon - Gaugamela /
223-224

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Fredrik V (konung av Danmark) - 6. Fredrik VI (konung av Danmark)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FREDRIK

J. F. J. Saly: Fredrik V av Danmark.
Charlottenborg.

han Georg II :s av England dotter Louise, och
omgivet av en utomordentlig popularitet besteg
det unga konungaparet 1746 tronen. F:s
godlynta och folkliga sätt samt hans brytning med
den föregående tidens kvalmiga pietism syntes
lova gott för framtiden, men F. befanns snart
vara behäftad med synnerligen allvarliga
moraliska brister och hängav sig framförallt åt ett
hejdlöst superi, från vilket hans redbare vän
överhovmarskalken A. G. Moltke (se denne)
förgäves sökte hindra honom. Efter
drottningens död 1751 omgift 1752 med Juliane Marie
av Braunschweig-Wolfenbüttel, slappnade han
alltmer och lät J. H. E. Bernstorff (se denne)
och A. G. Moltke sköta statens affärer. Trots
allt bibehöll han till det sista sin popularitet.
Han avled i vattusot blott 43 år. I sitt första
äktenskap hade F. bl. a. sonen Kristian (VII)
och dottern Sofie Magdalene, 1766 g. m. dåv.
kronprins Gustav av Sverige; i det senare
äktenskapet en son, arvprins Fredrik. C.

6) F. VI, konung (1768—1839),
kronprins-regent 1784, konung 1808, son till Kristian VII
och Caroline Mathilde av England. Under
faderns sinnessjukdom och skild från modern,
växte F. upp utan föräldrarnas omvårdnad,
vilket för all tid satte prägel på honom. Särsk.
som yngre kunde han verka kall och hård, men
vid mognare år lät han oftast leda sig av sin
medfödda hjärtegodhet och enkelhet. Han upp-

fostrades i rent dansk anda, men bristfälligt,
och utvecklades, trots sin tidiga mogenhet,
andligen endast långsamt. Hans kunskaper blevo
ringa, hans
intressen ganska ensidigt
militära; för konst,
litteratur och
vetenskap hade han,
bortsett från mera
praktiska och
socialekonomiska ämnen,
blott ringa sinne.
Däremot hade hans
ungdomsvän J.
Bü-low hos honom
väckt ett djupt och
varaktigt intresse för

jordbruket och bondeståndet. 13 år gammal
funderade han på statskupp, och efter sin
konfirmation 1784 överrumplade han 14/<
konseljen och genomdrev ett ministärskifte,
varvid A. P. Bernstorff (se denne)
övertog ledningen av dansk politik. För de
därefter följ, lagstiftningsåtgärderna för
bondeklassens höjande måste F. dela äran med
vidsynta rådgivare som C. D. Reventlow (se
denne), men hans varma medkänsla med
allmogen, hans friska initiativ och hans bestämda
motstånd mot att rubba de en gång utfärdade
förordningarna förskaffade honom med all rätt
folkets kärlek. Om F :s humanitet vittnar också
avskaffandet av slavhandeln i Västindien 1792.
Utrikespolitiken vilade fast i Bernstorffs hand,
men Danmarks blomstring under ”den
floris-sante Tid” har likväl som bakgrund
kronprinsens fullst. anslutning till neutraliteten. Efter
Bernstorffs död tog F. själv tömmarna, och
perioden 1797—1807 blev i många avseenden hans
bästa. Maktkär och självständig, var han dock
mera administratör än lagstiftare. Hans
förmåga var icke över medelmåttan, men han ägde
ett sunt förstånd och en utpräglad
rättskänsla, och med outtröttlig flit och
samvets-grannhet genomarbetade han varje
föreliggande ärende. Han förlorade dock härvid ofta
överblicken, och hans viljestyrka kunde urarta
till halsstarrighet. F :s ingripande i slaget på
Köpenhamns redd 1801 var olyckligt, och
ansvaret för Holsteins införlivande 1806 faller
på honom. Brytningen med England och
Köpenhamns bombardemang i sept. 1807 måste
tillskrivas den engelska toryministären, under
det att däremot F. genom sitt envisa
fasthållande vid alliansen med Napoleon får bära sin
del av skulden för det olyckliga sjökriget 1807
—14, handelsväldets fall, statsbankrutten 1813
och förlusten av Norge (Kiel 14/i 1814). Ytterst
olycklig var också hans kandidatur som sv.

— 223 —

— 224 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jul 31 13:27:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-10/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free