FREDSMARSCH F. lärare i figurteckning vid konstakad. och 1791 medl. av akad. G.V. Fredsdomare, eng. justice of the peace, fra. juge de paix, ämbetsman, urspr. i England, med uppgift att handha rättskipningen i lägsta instans, huvudsaki. på landet. I England infördes f. 1360 av Edvard III för skapande av ordning i landet i st. f. tidigare av jordägarna utsedda förtroendemän. F. kommo med tiden att uppbära hela den berömda engelska självstyrelsen i förvaltning och rättskipning. Genom Local government act 1888 avlyftes dock de administrativa arbetsuppgifterna och överflyttades till grevskapsrådet, county council, el. andra organ. I de större städerna har även rättsväsendet numera anförtrotts åt fackutbil-dade och avlönade juridiska ämbetsmän. F. utnämnas av konungen genom lordkanslern på förslag av lordlöjtnanten el. resp, stadsfullmäktige, toivn council, bland ansedda personer i orterna. Ämbetet är ett oavlönat hedersuppdrag, och ehuru i regel icke utbildade jurister, fullgöra f. sitt mångskiftande värv med hedrande opartiskhet och gott omdöme. Under många årh. utsågos f. enl. oskriven lag bland den besuttna lantadeln (gentry), men i våra dagar äro alla samhällsklasser, oavsett politisk uppfattning, representerade. Även kvinnor äro sedan några år valbara. F.-uppdraget kan på sina håll vara ganska betungande och är högt ansett. Jfr England, Rättsväsen. Från England har f.-inst. införts på de flesta håll i U. S. A. Även Frankrike (se d. o., avd. Rättsväsen) har efter engelskt mönster upptagit f. 1890. De tagas här bland lägre, pensionerade tjänstemän och ha icke nått samma ansedda, oberoende ställning som i England. E.K. Fredsfot, i motsats till krigsfot (se d. o.) det tillstånd, varunder en armé är organiserad enl. för fredstid gällande grunder. E.O.B. Fredsfördrag, fredstraktat, internatio-nellträttslig överenskommelse om fredstill-stånds återinträdande och bibehållande. — F. kan komma till stånd på gr. av ömsesidig utmattning el. vanligare på gr. av att endera parten besegrats el. bibringats övertygelsen, att den intet har att vinna på fortsatt krig. Sådan part plägar då söka underhandlingar, ant. direkt el. genom medling av tredje part. Vanl. ställer motparten villkor för medgivande av förhandlingar, el. gör den förhandlingssökande själv vissa erbjudanden av politisk art ss. basis för förhandlingarna. Exempel på det sistn. är Tysklands begäran i okt. 1918 om underhandlingar på grundval av Wilsons ”fjorton punkter”. — Fredsförhandlingar kunna inledas och fullföljas under pågående krigsrörelser, t. ex. de förhandlingar, som ledde till westfaliska fre den 1648, el. ock föregås av ingående av vapenstillestånd. En stilleståndssökande part får vanl. underkasta sig villkor av militär art (utrymning av områden, överlämnande av fästningar etc.), ägnade att betaga honom möjligheten att utnyttja stilleståndet till rustningar. — Fredsförhandlingar pläga föras mellan be-fullmäktigade ombud för parternas regeringar. Ett undantag utgjorde fredskongressen i Versailles 1918, till vilken den besegrade parten, som gjorts maktlös genom stilleståndsvillkoren, icke inbjöds. — F. pläga undertecknas av ombuden och ratificeras (bekräftas) av vederbörande statsöverhuvud. F :s innehåll gäller i första hand fastställandet av att fredstillstånd skall råda mellan parterna, vanl. utan fastställd tidsbegränsning, understundom för ”evärdelig” tid. F. ha dock förekommit, som stipulerat fredstillstånd endast för visst antal år framåt el. som i övrigt mera haft karaktär av stillestånds-fördrag, t. ex. i tidigare sv.-rysk och sv.-polsk krigshistoria. Knappast hänförliga till f. äro däremot fördrag av mera tillfällig natur, som ingåtts mellan gränsområdens befolkningar, t. ex. de i äldre sv.-dansk krigshistoria icke ovanliga ”bondefrederna”. — F. pläga vidare innehålla fredsvillkor, vanl. liktydiga med förpliktelser som den besegrade måste underkasta sig. Dessa förpliktelser äro vanl. av politisk art (landavträdelser etc.) och av ekonomisk (krigsskadeersättningar etc.), ibland även av militär (rasering av fästningar etc.). Avträdelser kunna vara av temporär art, gällande ss. säkerhet för övriga fredsvillkors uppfyllande. Djupare ingrepp i den besegrades suveräna rättigheter ha ock förekommit, t. ex. i Versailles-freden 1918, vars framtida giltighet segrarmakterna sökte säkerställa bl. a. genom att hålla de besegrade makterna i ett permanent tillstånd av maktlöshet. Det har ock förekommit, att förpliktelser av moralisk art inryckts i f., så i Versaillestraktaten 1918, varigenom Tyskland förpliktades att påtaga sig skulden till kriget. — F. kunna upprättas att gälla mellan två eller mellan flera i ett krig deltagande parter (makter); de kunna vara av universell el. separat natur. T.H-m. Fredsföreningar, se Fredsrörelsen. Fredshäll, stadsplanerat område på s. v. Kungsholmen, Stockholm (se d. o.); började 1930 bebyggas med moderna bostadshus. Fredskongress, se Fredsfördrag och Fredsrörelsen. Fredsmarsch, marschförflyttning, vilken ut-föres under sådana förhållanden, att sammanstötning med fiendens stridskrafter icke ifrå-gakommer; kallas i sv. reglementen tågmarsch. Jfr Marsch. E.O.B. — 261 — — 262 —