Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fremling, Matthæus - Frémont, John Charles - Frémy, Edmond - Frenatæ - French, Thomas Valpy - French, Daniel Chester - French, John, of Ypres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÉMONT
sök till en granskning af kantiske grunderna
för odödlighet och en gud” (1798); en skrift,
som tillvann honom Leopolds och den
svenska regeringens ynnest. Ett tredje och sista
stadium visar honom förtrogen med Fichtes
och Schellings filosofier. Särsk. av den senares
naturfilosofi mottog han nu starka intryck.
Ss. akademisk lärare utövade F. ett stort
inflytande, ej minst på Tegnér, behandlade med
förkärlek pedagogiska frågor och försvarade
framgångsrikt den akademiska lärofriheten mot
kanslern L. v. Engeströms ingrepp. Hans
föreläsningar i pedagogik och didaktik utgåvos
1920 (i ”Pedagogiska skrifter”, 94). — Litt.:
A Kahl, ”Tegnér och hans samtida i Lund”
(1851); A. Nyman, ”Lundensisk filosofi genom
tvenne årh.” (i ”Studier tillägnade E.
Lilje-qvist”, 1, 1930). A.N.
Frémont [frimå’nt], John Charles,
nordamerikansk upptäcktsresande, militär och
politiker (1813—90), deltog i olika exp. i v.
Nordamerika, bl. a. till
Kalifornien; han
konspirerade 1846
här emot mexikanska
styrelsen och spelade
ss. ledare för en
nordamerikansk
frikår en betydande roll
i kriget mellan U. S.
A. och Mexiko. Själv
slog han sig ned i
Kalifornien och
ägnade sig vid
upptäckten av guld-
fyndigheterna i landet åt gruvdrift, vilken
in-bragte honom en enorm förmögenhet. 1849
valdes han av den nyvordna nordamerikanska
delstaten till senator. Han stod nu, rik och
mäktig samt på gr. av sin ungdoms bragder en
av unionens populäraste män, på höjden av sin
lycka; 1856 uppställdes F., som — ehuru född
i södern — var ivrig abolitionist, av det
nybildade republikanska partiet som president
kandidat men föll igenom. Under inbördeskri
get var han utan framgång verksam ss. general
men hade tillräcklig popularitet för att vid
1864 års presidentval kunna allvarligt tävla med
Lincoln om det republikanska partiets röster.
1870 ruinerad genom spekulationer, var F. 1878
— 81 guvernör i territoriet Arizona. — Litt.: A.
Nevins, ”F.” (1928). B.
Frémy [-mi’], E d m o n d, fransk kemist
(1814—94), 1842 prof, i Paris vid Muséum
d’histoire naturelle. F. uppfann en metod för
framställning av konstgjorda ädelstenar,
arbetade med palmitinsyra, olein, förtvålning av
fetter medelst svavelsyra för
stearinljusfram
ställning samt försökte utvinna svavelsyra ur
gips. Jämte J. Pelouze utgav han flera
läroböcker i kemi, och samman med ett flertal
medarbetare en ”Encyclopédie chimique” (11
bd, 1882—99). [Wk.]
Frena’tæ, en underordn. bland fjärilarna (se
d. o., sp. 690).
French [fräne], Thomas Valpy, engelsk
missionär (1825—91), utgick 1850 i
Kyrkomis-sionssällskapets tjänst till Indien, där han
grundade ett college i Agra och en teologisk skola
i Lahore. 1877 blev han biskop för Punjab
men nedlade 1888 sitt ämbete för att verka
bland muhammedanerna. Efter vidsträckta
resor i Främre Orienten slog han sig slutl. ner i
Muskat i Arabien 1891, där han dock endast
kom att verka några mån. G. W.L.
French [fräne], Daniel Chester,
nordamerikansk bildhuggare (f. 1850), har
utfört en rad monumentalskulpturer i flera
amerikanska städer, bl. a. en byst av Emerson (i
Metropolitan museum). F. har också gjorl en
ryttarstaty av Washington (Paris). B.B.
French [fräne], John Denton Pinkstone,
earl F. of Y p r e s, engelsk militär (1852—
1925), kadett vid flottan 1866—70, officer vid
kav. 1874, reg.-chef 1888, generalmajor 1899,
general 1907 och fältmarskalk 1913. F. deltog
med utmärkelse i
exp. till Sudan 1884—
85 och blev vid
boerkrigets utbrott 1899
chef för
kav.-fördel-ningen, med vilken
han vann segern vid
Elandslaagte 21/io s. å.
och som han sedan
med stor utmärkelse
förde under hela
boerkriget. Efter
fredsslutet var han 1900—
07 befälhavare över
trupperna i Aldershot, 1907—12 general-
inspektör för armén och blev 1912 chef för
generalstaben, vilken post han lämnade i april
1914 i samband med oroligheterna i Irland.
Vid världskrigets utbrott utsågs F. till chef för
engelska expeditionsarmén. Efter uppmarschen
i Frankrike nödgades F. efter nederlagen vid
Mons och Le Cateau i aug. 1914 till återtåg,
varvid friktionerna mellan F. och den franska
härledningen och särsk. med 5:e franska
arméns chef, general Lanrezac, skarpt gjorde sig
gällande. Den engelska armén deltog därefter
i den allmänna framryckningen till Aisne,
förflyttades sedan till Flandern och utkämpade där
bl. a. de stora slagen vid Ypern i okt.—nov
s å. och i april 1915. I dec. 1915 hemkalla
— 291 —
— 292 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
