Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihandel - Frihandelsvänliga centern - Frihandsteckning - Friherre - Frihet, Brott mot annans - Frihet, organ för Sverges socialdemokratiska ungdomsförbund - Frihet, jämlikhet, broderskap - Frihetsberövande - Frihetsbrev - Frihetsbrott el. brott mot annans frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHANDELSVÄNLIGA CENTERN
nästan uteslutande för att beteckna en
handelspolitik, som icke skiljer på importerade
el. i det egna landet tillverkade varor, och
som alltså icke pålägger de förra en
införselavgift. Numera användes f. oftast i denna
betydelse. Se Handel. T.E-r.
Frihandelsvänliga centern, parti i A. k. 1895
—97. Vid 1890 års riksdag sammanslöto sig i
A. k. ett antal frihandelsvänliga stadsbor
jämte några landsbygdsrepresentanter under
namnet ”Centern”. Därinom uppstodo
emellertid snart slitningar mellan konservativa och
radikala element. 1894 utgingo de förra och
bildade en egen grupp (”Nya Centern” el.
”Borgmästarepartiet”), medan av de senare
åtskilliga inträdde i ”Folkpartiet” (1895). De
kvarvarande moderat-liberala medl.
konstituerade sig då som F. c. Av dess ledande män
må nämnas Göteborgsrepresentanterna A.
Me-lin och A. Wijkander, G. Elowson (Karlstad)
samt M. Arrhusiander (Sundsvall). F.
överlevde ej 1897 års riksdag. Det är det sista
(verkliga) parti i Sverige, som burit
centernamnet. E.Ths.
Frihandsteckning, teckning, som i motsats
till linearritningen utföres ”på fri hand” utan
tillhjälp av mätinstrument. G.V.
Friherre (efter ty. Freiherr, jfr nylat. liber
baro), titel för manlig medl. av den högre
adelns lägre klass i Sverige och några andra
länder. I Tyskland, där f. nu räknas som den
näst högsta graden inom den lägre adeln,
omfattade Die freien Herren urspr. det främsta
ståndet inom adeln näst riksfurstarna och
utgjordes av furstehusens övriga medl., icke
furstliga grevar samt alla riksomedelbara
herrar. Till Sverige infördes f.-värdigheten av
Erik XIV 1561, då han för sina friarplaner
önskade en lysande hovstat. 9 medl. ur de
gamla högadliga riksrådsätterna Stenbock,
Lei-jonhuvud, Grip, Fleming, Gera, Oxenstierna,
Horn tilldelades titeln f. Med titeln följde rätt
till andel i böter ådömda f:s landbönder samt
frihet för två hans säterier från rusttjänst,
men inga jordförläningar ss.
friherre-s k a p. Först Johan III utdelade 8 sådana län:
socknar el. godskomplex, som utbrötos ur den
statliga förvaltningen och där f. ägde uppbära
de flesta årliga skatterna, enl. privilegiebrev
1644 även de ”ovissa räntorna” och
bevill-ningen. F.-skapet gick i arv å manslinjen
efter förstfödslorätt. Från Gustav II Adolfs tid
tillkom titeln f. ättens alla medl. även
kvinnor, men länet återföll fortfarande till
Kronan vid mansstammens utslocknande. Från
drottning Kristina blev f. ånyo en ren titel
utan åtföljande län. I likhet med övriga
godsdonationer drabbades f.-skapen av 1655 års
reduktion, och 1680 indrogos de helt till
Kronan. F. bildade jämte grevarna en klass i sv.
riddarhuset, där omröstningen länge skedde
klassvis. I allt 406 f.-ätter ha introducerats
här, men endast 136 kvarleva nu (1932). Jfr
Baron. — Litt.: G. Forsgren, ”Bidrag till sv.
gref- och friherrskapens historia” (1855); O. v
Dungern, ”Der Herrenstand im Mittelalter”
(1908); O. Forst-Battaglia, ”Vom Herrenstande”
(2 bd, 1915—16); ”Sveriges riddarhus” (1926).
E.K.
Frihet, Brott mot annans, se F r
i-h e t s b r o 11.
Frihet, organ för Sverges
socialdemokratiska ungdomsförbund,
veckotidn., utg. sedan 1918 i Eskilstuna. Red.
ha varit: F. Stenlund, E. Svedbärj, N.
Karle-by (1918—20), R. Lindström (1920—29), K.
Fredriksson (från 1930). I litterärt avseende
har F. spelat en stor roll som organ för yngre
diktare, framförallt de s. k. ”proletärdiktarna”.
Bland medarbetarna märkas Dan Andersson,
R. Jändel, I. Oljelund, H. Blomberg, E.
Blomberg, J. O. Ericsson, P. Lundh, K. Hermansson,
E. Johnson, R. Värnlund, Ellen Key, E.
Kjellberg, E. Wigforss. H.E.
Frihet, jämlikhet, broderskap, övers, av fra.
liberté, égalité, fraternité (se d. o.).
Frihetsberövande, jur., en i Strafflagen kap.
15 § 9 behandlad art av frihetsbrott (se d. o.),
bestående däri, att friheten att förflytta sig i
rummet varder offret berövad. Som ett
specialfall av f. torde olaga häktning (se Häk
t-n i n g) i viss mån kunna betraktas. ögd.
Frihetsbrev, se C h a r t a.
Frihetsbrott el. brott mot annans
frihet, jur., äro brott, riktade mot den psykiska
sidan av den enskildes personlighet och inom
denna mot viljan el., närmare bestämt, mot
viljans handlingsfrihet, d. v. s. rätten att få ha
själens väljande funktion med dess kroppsliga
uttryck i form av handling el. vila fri från
främmande ingrepp. Skulle emellertid
ingreppet i handlingsfriheten endast utgöra ett medel
för ernåendet av syftet att angripa annat
rätts-intresse, t. ex. förmögenhet, skjutes i
begreppsbestämningen frihetsangreppet ss. ett blott
medel undan av målet, förmögenhetsangreppet:
brottet blir i sin helhet ett förmögenhetsbrott
och ej ett f. Ex.: brottslingen fasthåller offret
och tillägnar sig därunder hans plånbok. Detta
blir, enär syftet är förmögenhetsangrepp, rån
och ej f., ehuru angrepp på handlingsf. ss.
medel för syftets ernående regelmässigt ingår i
brottet. F. äga sålunda i förhållande till andra
brottskategorier en subsidiär el. kvasi-subsidiär
beskaffenhet. — I gällande sv. straffrätt äro f.
behandlade i 15 kap. Strafflagen. Att märka är
— 351 —
— 352 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
