Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetsbrott el. brott mot annans frihet - Frihetsgrad - Frihetsidealism - Frihetskors - Frihetsmil - Frihetsmössa - Frihetsstatyn - Frihetsstraff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIHETSSTRAFF
emellertid, att den mänskliga handlingsfriheten
ej är här i hela sitt omfång straffskyddad. Ett
lindrigare ingrepp i densamma genom annat
medel än våld el. hot med rättsstridig åtgärd är
icke straffbelagt. Den generellaste
straffbestämmelsen i 15 kap. Strafflagen är § 22 rörande
tvång (se d. o.) i allm.: ”Tvingar någon, utan
laga rätt, el. med missbruk av sin rätt, genom
våld el. hot, annan att något göra, tåla el.
underlåta, straffes–-” etc. Som särfall härav
kan § 11, pinande till bekännelse el.
tortyr (se d.o.), betraktas. § 23 behandlar
hot (se d. o.) ”med misshandel el. brottslig
gärning” utan avseende å med hotet uppnådd
effekt. §§ 9 och 10 avhandla
frihetsbe-r övande (se d. o.), d. v. s. tvång i avseende
å rörelsefriheten i rummet, § 9 i allm. och § 10
olaga häktning (se Häktning). I §§
5—8 behandlas m ä n n i s k o r o v (se d. o.)
med underarten barnarov (se d. o.), d. v. s.
ett fullständigare och långvarigare
underkastande av offrets vilja och handlingsfrihet under
brottslingens herravälde. Längst i sådan
riktning går slaverideliktet (se Slaveri),
som behandlas i §§ 1—4. Angrepp å kvinnans
valfrihet i sexuellt avseende behandlas i §§
12—15, våldtäkt (se d. o.), och i § 17, e
n-le ver ing (se d.o.), samt dessutom i § 21,
tvång till giftermål (se tvång),
vilket lagrum jämväl kriminaliserar angrepp å
mannens fria valrätt i avseende å giftermål. —
Ss. i allm. är fallet vid försök i sv. straffrätt,
bestraffas försök till f. i ytterst ringa
utsträckning. Det är eg. endast försök till våldtäkt,
§ 14, samt tortyrbrottet, § 11 (vilket straffas,
vare sig syftet, bekännelsen, uppnås el. ej),
som utgöra försökskriminalisationer, varjämte
som ett betydelsefullt undantagsfall
försöks-straff förekommer i § 22, mom. 2, den s. k.
å k a r p s 1 a g e n (se d. o.), som kriminaliserar
försök till tvång i avseende å arbetsinställelse
från arbetarsidan. — Jfr Personlig
integritet.–––––-ögd.
Frihetsgrad, geom. En kropp, som kan anses
punktformig, säges ha e n f., om den är tvingad
att röra sig på en kurva, två, om den får
röra sig på en yta o. s. v. Allmänt, om man
kan beskriva den allmännaste förflyttningen
hos ett system genom att ange värden på ett
antal n parametrar, säges n vara systemets
f. H-r.
Frihetsidealism, fil., av W. Dilthey (se denne)
urskild ss. en av världsåskådningarnas tre
huvudtyper. Se Idealism. E.Å-n.
Frihetskors, se Finlandsfrihetskors.
Frihetsmil. Sv. adelns landbönder voro enl.
Johan HI:s privilegier 1569 inom 1 mil från
godsägarens sätesgård, f., fria från utskrivning
Uppslagsbok. X. — 353 —
12
till krigstjänst. Förmånen bortföll mot slutet
av 1600-talet. E.K.
Frihetsmössa, se Bonnet rouge.
Frihetsstatyn, se New York.
Frihetsstraff, en straffart (se d. o.), i allmän
bemärkelse straff innebärande förlust av
friheten att efter behag förflytta sig, omfattande
t. ex. även förvisning och deportation. I mera
speciell betydelse är f. inspärrning av den
brottslige i särskilda byggnader, anstalter. —
I äldre tider verkställdes f. i Sverige
huvudsaki. vid vissa fästningar, därav
benämningarna ”fästningsfånge”, ”fästning”,
”fästningsstraff”, vilka i vissa trakter fortfarande kvar
leva i språkbruket. F :s nuv. huvudformer,
straffarbete och fängelse,
verkställas vid rikets fångvårdsanstalter (se d. o.).
Fånge, som undergår straffarbete
(straffånge), skall hållas till det arbete,
som vederbörande fångvårdsmyndighet
bestämmer, och äger ej rätt till andel i inkomst för
arbetet. För flit i förening med gott
uppförande kan dock arbetspremie tilldelas honom.
Han äger ej heller rätt förskaffa sig underhåll,
beklädnad el. annat, utöver vad vid anstalten
bestås, och får icke utan tillstånd av
anstaltens styresman mottaga besök el. avsända brev.
Straffånges såväl materiella som ideella
förmåner inträda gradvis i mån av hans
uppflytt-ning i högre fångklass (se Fångvård.).
Fånge, som undergår fängelse
(fängelsefånge), är pliktig sysselsätta sig med
lämpligt arbete, som han själv har rätt att
förskaffa sig och över vars inkomst han får
disponera. Han må även mottaga underhåll,
beklädnad och bekvämlighet, utöver vad i
anstalten bestås, och får mottaga besök och
avsända brev oftare än straffånge, allt dock
efter tillstånd av anstaltens chef. Fånge, som
undergår fängelse, vartill ådömda böter
förvandlats (b ö t e s f å n g e), är skyldig utan
ersättning el. arbetspremie utföra honom
förelagt arbete. Beträffande underhåll,
beklädnad och bekvämlighet likställes han med
straffånge men beträffande förmåner i övrigt
med fängelsefånge. — F. voro nästan okända
i gamla tider, och man använde i stället olika
slag av kropps- el. bötesstraff samt främst
dödsstraffet i olika former. Från o. 1800 har
f. däremot blivit huvudstraffet. Det uppkom
först som disciplinstraff i klostren. Eljest
brukades inspärrande i fängelse för förvaring av
krigsfångar och försumliga gäldenärer; något
senare blevo fängelserna arbetsanstalter för de
efter korstågen talrika landstrykarna. Från
1600-talet intogos egentliga förbrytare i
fängelserna, och dessa blevo så formliga
uppsamlingsplatser för allt samhällets avskum, sann
— 354 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
