FRIMÄRKE som korrespondent själv ombesörjde. För befordran av brev, som en korrespondent ville avsända med tjänare el. vägfarande, måste tillstånd för varje gång inhämtas å närmaste postanstalt, och för denna tillåtelse erlades en avgift av 15—50 centesimi, beroende på avståndet till den plats, där emottagaren var bosatt. För att förekomma tidsspillan och kostnader, som blevo följd av detta omständliga förfaringssätt, lät postverket utgiva pos-tala stämplar, anbragta å ett av postverket salufört brevpapper, benämnt carta postale bollata. Stämpeln angav beloppet av den er-lagda avgiften. I Sverige framlade på riksdagen 1823 dåv. löjtnant C. G. Treffenberg ett förslag om användning av stämpelpapper som betalningsmedel för postavgifter. I motionen föreslås bland annat ”någon sorts stämplat papper av olika valeur, som kunde emot con-tant i likhet med chartae sigillatae på annat håll få köpas för att begagnas till omslag å brev, vilka åter, dermed försedde, å post-contoiren utan vidare omständigheter skulle emottagas och upptecknade å postcharta fortsändas.” Motionen vann dock ej bifall. 1837 inlämnade Rowland Hill i London till engelska parlamentet ett förslag till likformigt porto, vilket skulle erläggas på förhand genom stämplat papper el. stämplade kuverter. Det stämplade papperet borde vara uppdelat ”i små rutor, vardera gällande ett enkelt porto (1 penny) och på baksidan försett med en gummilösning, så att avsändaren kunde fästa en el. flera av dessa portostämplar å brevet i mån av dess tyngd.” Förslaget genomfördes, och Hill framstod därför i allmänhetens medvetande som den, som var upphovsman till f. Efter hans död hävdades dock, att äran borde tillkomma bokhandlaren James Chalmer i Dundee, som redan 1834 framställt f. för att åsättas brev och insänt förslag därom till finansministeriet om deras användande. Skarpa strider utkämpades mellan sönerna till Hill och Chalmers med slutresultat, att man, även om man erkände, att Hill är den förste, som uppfunnit och insänt förslag om f., måste tillerkänna Chalmers äran av att först ha undfått idén därom och försöksvis framställt f. Världens första f. är det engelska svarta 1 penny-märket av 1840 med drottning Victorias bild, graverad av Henry Courbould efter en medaljong av W. Wyon. De engelska frimärkena ådrogo sig snart allmän uppmärksamhet. Det dröjde dock några år, innan övriga länder följde exemplet. 1843 infördes emellertid det nya systemet i Brasilien samt i Genève och Zürich. 1845 följde Basel. U. S. A:s post masterstamps utkommo 1846, Mauritius’ första frimärken 1847, s. å. de första allmänna märkena i U. S. A., 1848 följde Bermuda, 1849 Bayern, Belgien och Frankrike, 1850 Österrike, Brittiska Guayana, Hannover, Nya Sydwales, Preussen, Sachsen, Schleswig-Holstein, Spanien, Schweiz, Victoria, 1851 Danmark, 1855 Sverige och Norge, 1856 Finland o. s. v. Sveriges frimärksemissioner. Sveriges första f. utkommo V? 1855 och utgjordes av de s. k. skilling banco-märkena i valörer om 3, 4, 6, 8 och 24 sk. banco (typ: sv. vapnet, tre kronor, med kungl. krona över, i kanterna orden ”Sverige” och ”Frimärke” samt i övre hörnen valörer). Redan 1856 förelåg ytterligare ett f. för lokalbrev, 1 sk. banco, utan valörbeteckning, vilket dock icke får betraktas som frankotecken i egentlig bemärkelse. I samband med myntfotens övergång från rdr och sk. banco till rdr och öre riksmynt gav postverket 1858 ut nya f. i samma utförande som sk. banco-märkena i valörer om 5, 9, 12, 24, 30 och 50 öre. Lokalportots indragning fr. o. m. 1862 gav anledning till införandet av ett f. av 3-öresvalör. Som emellertid denna nya f.-typ ej hann tillverkas före 1862 års början, brukades Vi—30/ii 1862 som tillfälligt märke å 3 öre nyss nämnda lokalmärke, dock med den skillnad, att detta tillfälliga märke trycktes i olivbrun färg i st. f. svart. U12 1862 förelåg det ordinarie 3-öresmärket i lejontyp, vilket 1866 efterföljdes av 17 och 20 öre, det förra avsett för brevfrankering till Danmark, det senare till Norge. 1872—77 kur-serade de 14-tandade siffermärkena 3, 4, 5, 6, 12, 20, 24, 30, 50 öre samt 1 rdr. 1877 ändrades tandningen för samtliga dessa märken till 13. På gr. av k. f. om rikets mynt 3% 1873 utbyttes 1878 f. å 1 rdr mot f. av 1 kris valör. Vi— 23/2 1885 kurserade ett 10-öresmärke, mörkkar-min, med Oskar H:s bild, en följd av det vanliga inrikes brevportots nedsättande. 26/2 1 885 —23/2 1886 brukades samma märke i ljusare färg. Förutnämnda siffermärken, tandade 13, utkommo 1886 med blått posthorn på baksidan. Valörerna voro desamma, så när som på att 12 och 24 öre bortfallit. Nya voro 2 öre (1891) och 10 öre (Oskar). 1889 förelågo de första övertryckta f., 10/12 öre samt 10/24 öre. 1892 tillkommo fyra små siffermärken i annat utförande, 1, 2, 3 och 4 öre med vattenmärke krona. Ung. samtidigt började Oskars-märkena med vattenmärke krona tagas i bruk i följ, valörer: 5, 10, 20, 30 och 50 öre, vilka sedermera utökades med 8, 15, 25 öre samt 1 kr. Emissionen kompletterades 1903 med det stora 5 kr.-märket med bild av Stockholms posthus. Under en kortare del av 1911 kurserade 20- och 25-öresmär-kena av denna typ utan vattenmärke. I dec. 1910 — 379 — — 380 —