Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frimärke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIMÄRKE
som korrespondent själv ombesörjde. För
befordran av brev, som en korrespondent ville
avsända med tjänare el. vägfarande, måste
tillstånd för varje gång inhämtas å närmaste
postanstalt, och för denna tillåtelse erlades en
avgift av 15—50 centesimi, beroende på
avståndet till den plats, där emottagaren var
bosatt. För att förekomma tidsspillan och
kostnader, som blevo följd av detta
omständliga förfaringssätt, lät postverket utgiva
pos-tala stämplar, anbragta å ett av postverket
salufört brevpapper, benämnt carta postale
bollata. Stämpeln angav beloppet av den
er-lagda avgiften. I Sverige framlade på
riksdagen 1823 dåv. löjtnant C. G. Treffenberg ett
förslag om användning av stämpelpapper som
betalningsmedel för postavgifter. I motionen
föreslås bland annat ”någon sorts stämplat
papper av olika valeur, som kunde emot
con-tant i likhet med chartae sigillatae på annat
håll få köpas för att begagnas till omslag
å brev, vilka åter, dermed försedde, å
post-contoiren utan vidare omständigheter skulle
emottagas och upptecknade å postcharta
fortsändas.” Motionen vann dock ej bifall. 1837
inlämnade Rowland Hill i London till
engelska parlamentet ett förslag till likformigt
porto, vilket skulle erläggas på förhand
genom stämplat papper el. stämplade kuverter.
Det stämplade papperet borde vara uppdelat ”i
små rutor, vardera gällande ett enkelt porto
(1 penny) och på baksidan försett med en
gummilösning, så att avsändaren kunde fästa en
el. flera av dessa portostämplar å brevet i mån
av dess tyngd.” Förslaget genomfördes, och
Hill framstod därför i allmänhetens
medvetande som den, som var upphovsman till f.
Efter hans död hävdades dock, att äran borde
tillkomma bokhandlaren James Chalmer i
Dundee, som redan 1834 framställt f. för att
åsättas brev och insänt förslag därom till
finansministeriet om deras användande.
Skarpa strider utkämpades mellan sönerna till Hill
och Chalmers med slutresultat, att man, även
om man erkände, att Hill är den förste, som
uppfunnit och insänt förslag om f., måste
tillerkänna Chalmers äran av att först ha
undfått idén därom och försöksvis
framställt f.
Världens första f. är det engelska svarta
1 penny-märket av 1840 med drottning
Victorias bild, graverad av Henry Courbould efter
en medaljong av W. Wyon. De engelska
frimärkena ådrogo sig snart allmän
uppmärksamhet. Det dröjde dock några år, innan övriga
länder följde exemplet. 1843 infördes
emellertid det nya systemet i Brasilien samt i Genève
och Zürich. 1845 följde Basel. U. S. A:s
post
masterstamps utkommo 1846, Mauritius’ första
frimärken 1847, s. å. de första allmänna
märkena i U. S. A., 1848 följde Bermuda, 1849
Bayern, Belgien och Frankrike, 1850 Österrike,
Brittiska Guayana, Hannover, Nya Sydwales,
Preussen, Sachsen, Schleswig-Holstein, Spanien,
Schweiz, Victoria, 1851 Danmark, 1855 Sverige
och Norge, 1856 Finland o. s. v.
Sveriges frimärksemissioner. Sveriges
första f. utkommo V? 1855 och utgjordes av de
s. k. skilling banco-märkena i valörer om 3, 4,
6, 8 och 24 sk. banco (typ: sv. vapnet, tre
kronor, med kungl. krona över, i kanterna orden
”Sverige” och ”Frimärke” samt i övre hörnen
valörer). Redan 1856 förelåg ytterligare ett f. för
lokalbrev, 1 sk. banco, utan valörbeteckning,
vilket dock icke får betraktas som frankotecken
i egentlig bemärkelse. I samband med
myntfotens övergång från rdr och sk. banco till rdr
och öre riksmynt gav postverket 1858 ut nya
f. i samma utförande som sk. banco-märkena i
valörer om 5, 9, 12, 24, 30 och 50 öre.
Lokalportots indragning fr. o. m. 1862 gav anledning
till införandet av ett f. av 3-öresvalör. Som
emellertid denna nya f.-typ ej hann tillverkas
före 1862 års början, brukades Vi—30/ii 1862
som tillfälligt märke å 3 öre nyss nämnda
lokalmärke, dock med den skillnad, att detta
tillfälliga märke trycktes i olivbrun färg i st. f. svart.
U12 1862 förelåg det ordinarie 3-öresmärket i
lejontyp, vilket 1866 efterföljdes av 17 och 20
öre, det förra avsett för brevfrankering till
Danmark, det senare till Norge. 1872—77
kur-serade de 14-tandade siffermärkena 3, 4, 5, 6,
12, 20, 24, 30, 50 öre samt 1 rdr. 1877 ändrades
tandningen för samtliga dessa märken till 13.
På gr. av k. f. om rikets mynt 3% 1873
utbyttes 1878 f. å 1 rdr mot f. av 1 kris valör. Vi—
23/2 1885 kurserade ett 10-öresmärke,
mörkkar-min, med Oskar H:s bild, en följd av det
vanliga inrikes brevportots nedsättande. 26/2 1 885
—23/2 1886 brukades samma märke i ljusare
färg. Förutnämnda siffermärken, tandade 13,
utkommo 1886 med blått posthorn på baksidan.
Valörerna voro desamma, så när som på att 12
och 24 öre bortfallit. Nya voro 2 öre (1891)
och 10 öre (Oskar). 1889 förelågo de första
övertryckta f., 10/12 öre samt 10/24 öre. 1892
tillkommo fyra små siffermärken i annat
utförande, 1, 2, 3 och 4 öre med vattenmärke krona.
Ung. samtidigt började Oskars-märkena med
vattenmärke krona tagas i bruk i följ, valörer:
5, 10, 20, 30 och 50 öre, vilka sedermera
utökades med 8, 15, 25 öre samt 1 kr. Emissionen
kompletterades 1903 med det stora 5 kr.-märket
med bild av Stockholms posthus. Under en
kortare del av 1911 kurserade 20- och
25-öresmär-kena av denna typ utan vattenmärke. I dec. 1910
— 379 —
— 380 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
