Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frimureri - Frimåndag - Frimärke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIMÄRKE
ningar om den sv. frimurareordens innehåll ha
gjort sig gällande, så t. ex. har M. Lamm
(”Upplysningstidens romantik”, 1920) sökt framställa
det sv. f. under 1700-talet ss. ett ockultistiskt
och spiritistiskt samfund, ett antagande, som
saknar all grund i verkligheten. — Hertig Karl
av Södermanland, sedermera konung Karl XIII,
övertog 1774 befattningarna som ordensmästare
och landsstormästare och nedlade inom f. ett
om djupgående studier och forskningar
vittnande arbete, som varit av stor betydelse för
or-denshandlingarnas komplettering och för
ordens organisering. Konungen instiftade 1811
Carl XHI:s orden, vars innehavare tillhöra
frimurareordens högsta grad. Orden tillväxte nu
kraftigt, och nya loger instiftades å olika
platser inom landet, en utveckling, som fortgått allt
intill vår tid. F. n. finnas i Sverige (den s. k.
IX :e frimurareprovinsen) utom Stora
landslo-gen: provinsialloger i Kristianstad, Göteborg,
Linköping och Karlstad, skotska S:t
Andreas-loger i Stockholm, Kristianstad, Göteborg,
Linköping, Karlstad, Karlskrona, Malmö, Gävle,
Halmstad, Kalmar, Örebro, Hälsingborg,
Härnösand och Umeå, samt S:t Johannes-loger i
Stockholm (2 st.), Göteborg, Karlskrona,
Kristianstad, Jönköping, Karlstad, Linköping, Halm-
Konung Oskar II i Carl XIII:s ordens uniform.
stad, Kalmar, Norrköping, Gävle, Malmö (2 st.),
Örebro, Visby, Vänersborg, Skövde,
Oskarshamn, Sundsvall, Eskilstuna, Hälsingborg,
Östersund, Härnösand, Umeå, Växjö, Borås, Luleå
och Falun; en loge finnes även i Helsingfors.
Därjämte finnas 38 brödraföreningar. Orden
omfattade 1930 o. 23,000 medl.
Orden har anordnat flera
välgörenhetsinrättningar, av vilka de viktigaste äro barnhemmet å
Blackeberg (vid Mälaren), instiftat i Stockholm
1753, och frimurarehemmet för gamla å
Liding-ön. Årl. utdelas betydande belopp åt barn o. a.
behövande; de 1929 utbetalda beloppen utgjorde
440,000 kr.
Frimurarelitteraturen är enorm och
föreligger på alla civiliserade språk. Det viktigaste
bibliografiska verket är A. Wolfstieg,
”Biblio-graphie der freimaurerischen Literatur” (3 bd,
1911—13, 2 Aufl. 3 bd, 1923—26). Av sv.
arbeten märkas ”Handbok för frimurare” (2 bd,
1895—99); ”Anteckningar till sv. f:s historia”
(1892—98), ”Frimurarekalender” (1928), J.
Rudbeck, ”K. F. Eckleff, det sv.
frimuraresystemets fader” (1930), ett flertal av loger utgivna
minnesskrifter, matriklar m. m. J.Rk.
Frimåndag (jfr da. dial. frimandag, mlty.
måndach maken, taga sig fridag), dag, då man
icke arbetar; särsk. förr under skråväsendets
tider, då gesällerna ofta togo sig fritt (förbjudet
i skråordn. 1669). Eg., liksom blåmåndag
(se d. o.), väl om måndagen i fastlagsveckan, då
intet arbete utfördes. E.H.
Frimärke. 1) Den sv. benämningen på de
av postverken i de olika länderna utgivna
märken, vilka försäljas som frankeringsmedel
för postförsändelser. F. åsättas kuverten och
makuleras av postväsendet. F. framträdde
första gången vid 1800-talets mitt men äger
även tidigare föregångare. 1653 öppnade i
Paris en viss greve de Vélayer ”la petite poste”,
ett postalt företag med kungi. sanktion. I
stadens olika delar anbragtes lådor, däri brev,
biljetter, etc. fingo nedläggas. Försändelserna,
vilka på bestämda tider avhämtades av s. k.
laquais (gångbud) och av dem utburos till
adressaterna, skulle vara inslagna i en
pappersremsa, försedd med de Vélayers särskilda
stämpel, benämnd billet de port payé. Priset
var 2 sous. Dessa remsor voro de första
fran-keringstecknen, jämförliga med nutidens
fran-kokuvert. Den nya metoden lyckades ej
tillvinna sig allmänhetens bevågenhet, och
Vélayers praktiska idé föll i glömska. Nästa
gång man möter frankotecknen är 1818 på
Sardinien, där statens inkomst av
postutväx-lingen ej var inskränkt till den post, som
genom dess eget postverk fortskaffades, utan
jämväl omfattade den enskilda brevbefordran,
— 377 —
— 378 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
