FRISLAND oljemotorer. Då motorns varvantal överskred det normala, verkade f. så, att bränsleinmatningen uteblev. Motorn sades då göra frislag. v.S. Frisland, se Friesland. Frispark (-kast), rättighet för spellag i fotboll m. fl. bollspel att erhålla bollen och utföra en spark (ett kast), då motspelare brutit mot vissa spelregler. O.K-gh. Frist, begränsad tidrymd, som bestämts för iakttagande av någon åtgärd; anstånd, rådrum. Fristad, s:n i Vedens hd, Älsborgs län, n. n. ö. om Borås; 56,93 kvkm., därav 49,69 land; 1,892 inv. (1931), därav c:a 400 i Fristads stationssamhälle vid Borås järnväg; 7,50 kvkm. åker (1927; 15,i °/o av landarealen), 27,27 kvkm. skogsmark. Inom F. Fristad hed (se d. o.) och Älvsborgs läns folkhögsk. — Pastorat: F., Borgstena och Gingri, Ås kontrakt, Skara stift. J.C. Fristad hed, belägen i Fristads s:n 12 km. n. om Borås, var 1797—1914 mötes- och lägerplats för Älvsborgs reg., varom en 1914 rest minnessten erinrar. Under världskriget voro på F. h. tidvis förlagda befälskurser; 1918 användes den även för internering av från Åland evakuerade rödgardister. E.O.B. Fristat, beteckning för en republikansk stat, vanl. av mindre omfång. I sin tyska form, Freistaat, förekommer ordet i de nya författ-ningsurkunderna för vissa tyska delstater, t. ex. Bayerns och Sachsens. Stundom användes termen f. även om en statsbildning, fallande inom en monarkis ram; The Irish free State är officiella benämningen på Irland efter dess ernådda friare ställning. J.E.N. Fristråieturbi'n, se Vattenturbin. Fristående gymnastik, samfällda gymnastiska övningar (på led o. s. v.) på ledarens direkta kommando i motsats till övningar med el. vid redskap (se Gymnastik). O.K-gh. Fristäder. Enl. gammal israelitisk rätt utgjorde helgedomarna asyler för den, som av våda råkat dräpa en människa (2 Mos. 21: 12 ff.). När Deuteronomion (se d. o.) förbjöd andra offerplatser än Jerusalem, omskapade den några gamla lokala kultplatser till asylstäder el. f. (5 Mos. 19: 1 ff.). Denna anordning övertogs sedan av Prästskriften (4 Mos. 35:9 ff.), som tilläde, att dråparen måste stanna i f., tills översteprästen dog. Jfr Asylrätt. G.Bsm. Frisy'r, hårets kamning och anordnande. Bruket att icke låta håret växa fritt utan genom särskild f. (åstadkommen med kamning, klippning, flätande, uppsättning, prydande, ev. bortrakande el. helt döljande av håret) försköna sitt utseende el. utmärka särskild social ställning (gift kvinna, andlig, ämbete av visst slag, straffad o. s. v.) är mycket gammalt och sammanhänger på primitivare kulturstadier intimt med religiösa föreställningar (se nedan), varjämte växlingarna inom f. alltid varit nära förbundna med den allmänna dräktutvecklingen (se Klädedräkt, Direktoarstil, E mpir est il o. s. v.). Kvinnlig f. De främreorientaliska och sydliga folk, vilkas kulturer äro föregångare till Europas nuv., visa flera slag av märklig f. Bilder av fornegyptiska kvinnor visa att, där håret icke alldeles doldes, bars en kortlockig stel f., nästan av klotform, el. en f. med massor av smala, hårda, jämnlånga lockar el. flätor (se färgpl. till Egyptisk konst). Ofta var f. en peruk; många gravfynd av dylika ha gjorts. På forntidens Kreta och under äldre grekisk, förklassisk kultur bars långt, hängande, säkert med konst lockat hår med någon krans el. diadem omkring. Stundom sattes hela el. en del av håret upp i en stel, hårt virad nackknut. Under Greklands klassiska tid tillvaratogs hårets naturliga skönhet och ordnades i en rik och enkel f. (”grekisk knut”) lågt på hjässan. Romersk f. visar likartade former, men under kejsartiden växla f.-moderna hastigt med stela och stora, mycket konstrika f., oftast med mittbena och gärna valkar och hänglockar. Många romerska damer färgade håret blont el. skaffade sig blont löshår från germankvinnorna. Långt innan germanerna kommit i beröring med Rom, buro deras kvinnor mer el. mindre utpräglade f. Redan ”Venus från Willendorf”, en av världens äldsta skulpturer, har en kort lock-f. ’(se Au r i gn a-c i e n); kammar äro kända från stenåldersfynd. Nordiska bronsåldersgravar ha visat, att kvinnorna skuro håret kort el. lade upp det under ett vackert nät. Romerska bilder av germanska kvinnor visa fritt hängande hår, men på nordiska vikingatidsbil-der bäres en konstrik hårknut i nacken. — Den äldre medeltidens f. var trol. enkel: mittbena, för unga flickor utslaget hår, åtm. som fest-f., annars en el. två flätor. Gifta kvinnor torde mestadels dolt det uppsatta håret. Först på 1300-talet känner man bättre till f.: Kvinnobild från svensk vikingatid med hårknut i nacken. — 395 — — 396 -