Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frislagsregulator - Frisland - Frispark (-kast) - Frist - Fristad - Fristad hed - Fristat - Fristråleturbin - Fristående gymnastik - Fristäder - Frisyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRISLAND
oljemotorer. Då motorns varvantal överskred
det normala, verkade f. så, att
bränsleinmatningen uteblev. Motorn sades då göra
frislag. v.S.
Frisland, se Friesland.
Frispark (-kast), rättighet för spellag i fotboll
m. fl. bollspel att erhålla bollen och utföra en
spark (ett kast), då motspelare brutit mot vissa
spelregler. O.K-gh.
Frist, begränsad tidrymd, som bestämts för
iakttagande av någon åtgärd; anstånd, rådrum.
Fristad, s:n i Vedens hd, Älsborgs län, n. n. ö.
om Borås; 56,93 kvkm., därav 49,69 land; 1,892
inv. (1931), därav c:a 400 i Fristads
stationssamhälle vid Borås järnväg; 7,50
kvkm. åker (1927; 15,i °/o av landarealen), 27,27
kvkm. skogsmark. Inom F. Fristad hed
(se d. o.) och Älvsborgs läns folkhögsk. —
Pastorat: F., Borgstena och Gingri, Ås kontrakt,
Skara stift. J.C.
Fristad hed, belägen i Fristads s:n 12 km. n.
om Borås, var 1797—1914 mötes- och
lägerplats för Älvsborgs reg., varom en 1914 rest
minnessten erinrar. Under världskriget voro
på F. h. tidvis förlagda befälskurser; 1918
användes den även för internering av från Åland
evakuerade rödgardister. E.O.B.
Fristat, beteckning för en republikansk stat,
vanl. av mindre omfång. I sin tyska form,
Freistaat, förekommer ordet i de nya
författ-ningsurkunderna för vissa tyska delstater, t. ex.
Bayerns och Sachsens. Stundom användes
termen f. även om en statsbildning, fallande inom
en monarkis ram; The Irish free State är
officiella benämningen på Irland efter dess ernådda
friare ställning. J.E.N.
Fristråieturbi’n, se Vattenturbin.
Fristående gymnastik, samfällda gymnastiska
övningar (på led o. s. v.) på ledarens direkta
kommando i motsats till övningar med el. vid
redskap (se Gymnastik). O.K-gh.
Fristäder. Enl. gammal israelitisk rätt
utgjorde helgedomarna asyler för den, som av
våda råkat dräpa en människa (2 Mos. 21: 12
ff.). När Deuteronomion (se d. o.) förbjöd
andra offerplatser än Jerusalem, omskapade den
några gamla lokala kultplatser till asylstäder
el. f. (5 Mos. 19: 1 ff.). Denna anordning
övertogs sedan av Prästskriften (4 Mos. 35:9 ff.),
som tilläde, att dråparen måste stanna i f.,
tills översteprästen dog. Jfr Asylrätt. G.Bsm.
Frisy’r, hårets kamning och anordnande.
Bruket att icke låta håret växa fritt utan
genom särskild f. (åstadkommen med kamning,
klippning, flätande, uppsättning, prydande, ev.
bortrakande el. helt döljande av håret)
försköna sitt utseende el. utmärka särskild social
ställning (gift kvinna, andlig, ämbete av visst
slag, straffad o. s. v.) är mycket gammalt och
sammanhänger på primitivare kulturstadier
intimt med religiösa föreställningar (se nedan),
varjämte växlingarna inom f. alltid varit nära
förbundna med den allmänna
dräktutvecklingen (se Klädedräkt, Direktoarstil,
E mpir est il o. s. v.).
Kvinnlig f. De främreorientaliska och
sydliga folk, vilkas kulturer äro föregångare till
Europas nuv., visa flera slag av märklig f.
Bilder av fornegyptiska kvinnor visa att, där håret
icke alldeles doldes, bars en kortlockig stel f.,
nästan av klotform, el. en f. med massor av
smala, hårda, jämnlånga lockar el. flätor (se
färgpl. till Egyptisk konst). Ofta var f.
en peruk; många gravfynd av dylika ha gjorts.
På forntidens Kreta och under äldre grekisk,
förklassisk kultur bars långt, hängande, säkert
med konst lockat hår med någon krans el.
diadem omkring. Stundom sattes hela el. en del av
håret upp i en stel, hårt virad nackknut. Under
Greklands klassiska tid tillvaratogs hårets
naturliga skönhet och ordnades i en rik och enkel
f. (”grekisk knut”) lågt på hjässan. Romersk f.
visar likartade former, men under kejsartiden
växla f.-moderna hastigt med stela och stora,
mycket konstrika f., oftast med mittbena och
gärna valkar och hänglockar. Många romerska
damer färgade håret blont el. skaffade sig blont
löshår från germankvinnorna. Långt innan
germanerna kommit i beröring med Rom, buro
deras kvinnor mer el. mindre utpräglade f. Redan
”Venus från Willendorf”, en av världens äldsta
skulpturer, har en kort lock-f. ’(se Au r i gn
a-c i e n); kammar äro kända från stenåldersfynd.
Nordiska bronsåldersgravar ha visat, att
kvinnorna skuro håret kort el. lade upp det under
ett vackert nät.
Romerska bilder av
germanska kvinnor
visa fritt hängande
hår, men på
nordiska vikingatidsbil-der bäres en
konstrik hårknut i
nacken. — Den
äldre medeltidens f.
var trol. enkel:
mittbena, för unga
flickor utslaget hår,
åtm. som fest-f.,
annars en el. två
flätor. Gifta
kvinnor torde mestadels
dolt det uppsatta
håret. Först på
1300-talet känner
man bättre till f.:
Kvinnobild från svensk
vikingatid med hårknut
i nacken.
— 395 —
— 396 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
