FRUKTSAMHET tätt sittanae grenar (se B e s k ä r n i n g). Mot skadeinsekter och parasitsvampar skyddas träden bäst med besprutning (se d. o.), som ofta bör upprepas flera gånger om året. Frukten måste skördas i rätt tid och med nödig varsamhet. För tidigt skördad frukt har ej nått full storlek ej heller sin bästa färg, långt mindre en fullgod smak, och den skrumpnar lätt vid förvaring. Skördas frukten för sent, kan en del ha hunnit stjälas bort; den kan vara skadad av fåglar el. svampar, ha kastats till marken av storm o. s. v. Sådan frukt kan också vara för lös i köttet för att tåla transport el. passa till viss användning i hushållet, och särsk. några päronsorter bli lätt fräna i smaken och hårda i köttet. Träden få ej skadas vid skörden genom vårdslös behandling, och frukten bör plockas från stegar, om träden äro höga, och alltid för hand, ej med plocknings-apparater. Fruktskaftet bör lossas vid sitt fäste på fruktsporren, ej slitas ut ur frukten. Plommon och surkörsbär plockas dock utan skaft. Endast tidig sommarfrukt packas genast efter skörden för att försändas, annan frukt får först ”svetta”. För att säljas bör frukten sorteras noggrant, i sht all finare frukt. Regler härför ha utarbetats av Sveriges pomologiska förening. För handel packas äpplen mest i trälådor, stundom i kartonger, päron helst i korgar, ibland dock i lådor el. kartonger. Plommon och körsbär nedläggas i smärre korgar, som i sin tur kunna ställas i lådor. Stenfrukter tåla endast en kort tids lagring, och denna sker helst i källare el. kylhus med föga över 0° C. Äpplen och päron hålla sig längst vid +2° i en lokal med o. 80 °/o luftfuktighet. Ett par dagar före serverandet böra dessertpäron förvaras vid o. +20° för att bli mest smakliga. Då fruktträden i Sverige menligt påverkas av otillräcklig sommarvärme, fuktig väderlek och brist på solljus, bli fruktskördarna ojämna och tillgången på sv. frukt ofta alltför knapp för landets behov. Då dessutom endast vissa fruktsorter ännu odlas i nog stor utsträckning, finna fruktengrossisterna bekvämast att saluföra utländska fruktsorter, varför även under rika fruktår importeras stora mängder frukt, ofta vida utöver det verkliga behovet. Sålunda importerades under åren 1910 1920 1925 1930 friska äpplen och päron 3,4 11,o 13,2 20,o, allt i mill. kg. Om odling av fruktträd vid spaljéväggar, se Spaljéodling. — Litt.: Något större sammanfattande arbete om f. har icke utkommit på svenska, men viktiga kapitel därav ha behandlats i ”Sveriges pomologiska förenings årsskrift” (fr. o. m. 1900). Populära arbeten äro UppslagsboK. X. _____ 449 ___ 15 bl. a. R. Abelin, ”Om frukt och fruktträdgårdsodling” (1906); G. Lind, ”F. på kalljord” (1920) ; S. A. Hermelin, ”Äpplen och päron” (1931). C.G.D Fruktos [-å's], se Fruktsocker. Fruktsalt, se Fräspulver. Fruktsamhet är i statistisk bemärkelse fortplantningens kvantitet i den organiska naturen, vanl. uttryckt genom det antal livsduglig avkomma, som i medeltal åstadkommes pr individ under hela livet el. viss begränsad del därav (t. ex. intill en viss ålder). F. är icke direkt detsamma som släktets förökningsförmåga el. reproduktiviteten, enär denna senare väsentligen också beror av huru stor del av avkomman, som i sin ordning når fortplantnings-duglig ålder. Vissa organismer, ss. särskilt in-fusionsdjur, maskar och mollusker, ha en enorm f., hos vissa av dem uppgående till flera mill. pr år. Stor f. ha även insekterna och fiskarna. Mindre är den i allm. hos reptilerna och amfibierna och ännu mindre hos fåglarna och däggdjuren. I allm. är f. desto större, ju större dödligheten är för ynglet, så att förökningen likväl hålles inom rimliga gränser. — Understundom avser man med f. icke individens totala fortplantning utan i stället det normala resultatet av en fortplantningsprocess, t ex. genomsnittliga antalet befruktade och utkläckta ägg under en lektid el. antalet ungar i en kull. Ä andra sidan förstår man ibland med f. icke vare sig avkommans antal el. kullarnas storlek utan i stället de fullbordade befrukt-ningsprocessernas (nedkomsternas) antal. I befolkningsstatistiken användes ordet f. att beteckna ant. fortplantningens kvantitet el ock dess intensitet. Så t. ex. i det förra fallet det genomsnittliga antal barn, som under livstiden el. vid viss ålder, resp, efter visst antal äktenskapsår, kommer pr individ. Vanl. beräknas här f. för män och för kvinnor, för gifta och för ogifta var för sig el. ock pr äktenskap el. äkta par. I det senare fallet ut-tryckes f. genom nedkomsternas, ev. de födda barnens antal under viss tid (vanl. 1 år) uttryckt i procent (el. promille) av de fortplant-ningsdugliga individernas antal, även här vanl. beräknat för vardera könet och civilståndet särskilt. I några länder, t. ex. i Sverige, beräknas dessa f.-tal särsk. för varje åldersklass i 5-årsgrupper (se tab. 2). Det vanligaste är dock, att man helt enkelt sätter totala barnantalet el. antalet nedkomster under 1 år (el. i medeltal pr år under en längre period) i relation till antalet personer i den egentliga pro-kreationsåldern (fortplantningsdugliga åldern). Så t. ex. brukar man rätt allmänt med det ä k-tenskapliga fruktsam hetstalet — 450 —