Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fryle - Fryne - Frynichos - Frysjord el. dragjord - Frysmaskin - Fryspunkt - Fryxell, släkt - Fryxell, 1. Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRYXELL
Vårfryle, Luzula pilosa.
o. 40 arter, huvudsaki. mom n. tempererade
bältet och i Sydamerika. Fleråriga,
gräsliknan-de örter med platta el. rännformiga, vanl.
hår-bräddade blad, slutna bladslidor och på olika
sätt ordnade, små, 3-taliga blommor. Bland
vårt lands 12
huvudarter böra nämnas L.
campe’stris,
knippfry-le, 10—20 cm. hög
med blommor i korta,
slutl. hängande ax,
som bilda en flocklik
blomställning, allmän
på backar i s. och
mellersta Sverige; L.
multiflo’ra, ängsfryle,
20—60 cm. hög,
mycket lik föregående,
men med talrikare,
tuvade strån och
upprätta ax, mycket
allmän på ängar och i
skogar; L. pil o’sa,
vårfryle, 15—30 cm.
hög med blommor i knippen, samlade till kvast,
allmän i skogsmark. I fjälltrakterna
förekomma mera allmänt L. spica’ta, axfryle, och L.
arcua’ta, bågfryle. A.V-e.
Fryne (grek., padda), öknamn på den atenska
hetären Mnesarete (300-talet f. Kr.); även över
huvud om förförisk och lättsinnig kvinna. W.N.
Fry’uichos. 1) F., atensk tragediförf. (död
o. 470 t. Kr.), den mest betydande före
Aischy-los, vana sin första seger något av åren 511—
508 f. Kr.; dog på Sicilien. F. behandlade utom
mytologiska motiv även händelser ur sin
samtid. Hans tragedi ”Milets erövring” skall ha
förbjudits i Ättika, emedan den påminde
atenarna om deras underlåtenhet att rädda staden
från perserna. I ”Feniciskorna” behandlade F.
slaget vid Salamis; Themistokles bekostade
därvid kören. S.Ss.
2) F., attisk komediförf., samtida till
Aristo-fanes, med vilken han tävlade 405 f. Kr.
3) F. A r a b i o s, grekisk sofist från
Bithy-nien o. 180 e. Kr., atticistisk lexikograf.
Frysjord el. d r a g j o r d kallas jord, som
vid frost utvidgar sig onormalt mycket, varvid
svaga växtrötter avslitas och växterna
upplyftas ur jorden. Förhållandet anses bero på för
högt grundvattenstånd och att sådana
vattenhållande beståndsdelar som torv- och
mulläm-nen samt kolloidal lera finnas i för stor mängd.
Torrläggning och därtill även kalkning och
sandkörning motverkar uppfrysningen. Hj.P.
Frysmaskin, se Kylmaskin.
Fryspunkt, den temp., vid vilken en vätska
stelnar till en fast kropp. Kristalliniska ämnen
ha en väldefinierad f., och denna sammanfaller
med den fasta kroppens smältpunkt, i det att
denna temp. är den enda, vid vilken den fasta
kroppen och vätskan samtidigt kunna existera i
jämvikt med varandra. — F.-n edsättning,
se Osmotiskt tryck. N.R-e.
Fryxe’ll, värmländsk prästsläkt, som kan
följas tillbaka till 1500-talets mitt. Namnet
upptogs från hemsocknen Frykerud av Elof
Fryksell (1684—1751), kyrkoherde i Väse,
prost i Fryksdals kontrakt. Bland dennes söner,
vilka skrevo släktnamnet F., märkes
kamreraren vid Trollhätte slussbyggnad Fredrik F.
(1724—1805), som i manuskript efterlämnat
betydande samlingar om värmländska personer
och släkter (Karlstads stifts- och lärov.-bibl.
samt Kungi. bibi., Stockholm). En brorson till
denne var lektorn i Karlstad, slutl. prosten i
Fryksdal, fil. och teol. d:r Axel F. (1765—
1834), känd bl.a. som medl. av den 1812 tillsatta
uppfostringskommittén och genom sin
väsentliga andel i utformandet av 1820 års
skolordning. Den sistn:s bror, prosten i Edsleskog
Mathias F. (1751—1817), var far till
nedan-nämnda F. 1) och 2). C.
1) A n d e r s F., historiker, skolman (1795—
1881), student i Uppsala 1813, lärare i A. A.
Afzelius’ skola i
Stockholm 1817,
prästvigd 1820,
kollega vid Maria skola i
Stockholm 1822,
rektor där 1828,
titulär-prof. 1833,
kyrkoherde i Sunne 1835,
kontraktsprost 1836,
medl. av Sv. akad.
1840, teol. d:r 1845.
F. hängde genom
starka
släkttraditioner samman med
fri
hetstiden, och hans inriktning kom att i
väsentlig mån bestämmas därav. I barndomshemmet,
där fadern gav honom den grundläggande
undervisningen, härskade upplysningstidens idéer,
i vilka dock forntidens sagominnen, förmedlade
genom Biörners ”Kämpadater”, utgjorde ett
romantiskt inslag. Under studietiden stod F. en
tid nyromantikerna nära, blev medarbetare i
”Poetisk kalender” och offentliggjorde där
sång-ta sången ”Ack Värmeland, du sköna, du
härspelet ”Vermlandsflickan”, i vilket den
bekan-liga land” ingår. Hans rationalistiska och
uti-listiska läggning avlägsnade honom dock snart
från nyromantiken, och han skulle framdeles i
sina polemiska ”Bidrag till Sveriges
litteraturhistoria” (1860—62) uppträda som dess svurne
fiende. I 1820-talets livliga diskussion om
un
— 465 —
— 466 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
