FRÖBEL det etter befruktningen utvecklade fröämnet (se d. o.) och bör icke förväxlas med vad som inom handeln och ofta i dagligt tal kallas ”frö”, t. ex. nötfrukter hos gräs, korgblomst-riga växter, björk, ek. m. fl.; frukten hos beta, spenat o. s. v., över huvud allt, som utsås på marken för erhållandet av nya växter. Ett f. består av skal och kärna. Fröskalet (testa), som bildas av fröämneshinnorna (se Fröämne) och som huvudsaki. har till uppgift att skydda kärnan, bär på utsidan ett mär- Olika fröformer. 1 frö av böna (n fröärr, m frömun), 2 av styvmorsviol med caruncula nedtill, a genomskärning visande utifrån räknat fröskal, frövita, rakt embryo, 3 av klätt, a genomskärning visande utifrån räknat fröskal, krökt embryo, frövita, 4 av muskotnöt med frömantel. ke, fröärret el. naveln (hilum), som tydligt framträder, när f. lossnat från den kortare el. längre förbindelsen mellan f.-fästet (pla-ce'nta) och f., frösträngen (funi'culus), så t. ex. hos ärter, bönor, hästkastanjer m. fl. Frökärnan består av ett v ä x t ä m n e (se d. o.) el. grodd, embryo, som ger upphov till den nya växten, samt ofta av en frövita (se d. o.), som skall tjäna till näring åt växtämnet vid groningen (se d. o.). Till formen äro f. oftast mer el. mindre klotformiga men bli även långsträckta, platta, skivformiga, njurformiga o. s. v. F.-skalet, som oftast är hårt och fast, har hos bärfrukter, krusbär, vinbär m. fl., det yttre skiktet köttigt och saftigt men är hos stenfrukter och nötter föga utvecklat. Vid naveln bildar cellvävnaden hos t. ex. Vi'ola, Rici'nus en utväxt på f.-skalet, navelbildning el. fröhylle, caru'ncula (jfr d. o.), hos andra växter åter ett f. mer el. mindre omslutande hölje, f r ö m a n t e 1 (se d. o.) el. ari'llus. Endast få odlade växters frukter innehålla aldrig f., t. ex. korinter, banan och ananas. A.V-e. Frö, svenskt namn på guden Frej (se denne). Fröanaly's, se Frökontroll. Fröbaggar, Bru'chidce, en vivlarna (se d. o.) närstående fam. av små, mörka skalbaggar, utmärkta genom kort oval, kullrig kropp, kort snyte, enkla, d. v. s. ej brutna, antenner och baktill tvärt avstötta täckvingar, som lämna sista segmentet obetäckt. Larverna, som äro tjocka, vitaktiga och fotlösa, leva inne i fröna av ärtväxter och bli för dessa ofta svåra skadedjur. Av de talrika hithörande arterna ha två, ärtsmygen (Bruchus piso'rum) och bönsmygen (B. rufima'nus), stundom träffats importerade till vårt land med ärter. S.Bgtn. Fröbel. 1) F r i e d r i ch F., tysk pedagog (1782—1852). Intresserad för naturen, matematiken, poesien och filosofien, blev F. skogstjänsteman, påverkades under och efter univ.-studier av Fichtes och Schel-lings filosofi samt spekulerade — liksom stoikerna och Swedenborg — över alltings frändskap och enhetlighet. Naturens och andens gemensamma grundla gar böra uppsökas och följas även i pedagogiken. Efter studier hos Pestalozzi upprättade han ett reformlärov. i Thüringen och ett Waisenhaus (jfr A. H. F r a n c k e) i Bern. Därunder fördjupade han sig i Comenius’ skrifter samt insåg klarare än förr småbarnens behov och gagnet av småbarnslärarinnor. Från 1837 verkade han för barnträdgårdar (Kinder-garten, se d. o.). F:s förnämsta arbete avhandlar det mänskligas utveckling och fostran under barnaåren (”Menschen-Erziehung; Erzie-hungs-, Unterrichts- und Lehrkunst”, 1826). B.R.H. 2) J u 1 i u s F., den föregåendes brorson, politisk skriftställare (1805—93), urspr. prof, i mineralogi i Zürich. Medl. av [-Frankfurtparlamen-tet-] {+Frankfurtparlamen- tet+} 1847, tillhörde F. där yttersta vänsterflygeln, blev jämte Robert Blum dömd till döden för delaktighet i revolutionsrörelsen i Wien men benådades och företog 1850—57 resor i — 489 — — 490 —