Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frödin, 2. Otto - Frödin, 3. Gustaf - Fröding, släkt - Fröding, 1. Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖD1NG
vastraboplatsen och Alvastra
kloster), vilkas resultat han publicerat i
”Alvastrabygden under medeltiden” (1919,
gra-dualavh.) samt ett antal uppsatser. Han har
jämte prof. A. W. Persson varit ledare av de
sv. utgrävningarna i Asine (se d. o.). För de
i Alvastra utarbetade undersökningsmetoderna
erhöll F. 1930 Retziusmedaljen i silver. P.E.O.
3) Nils Gustaf Otto F., den föregåendes
bror, geolog (f. 6/i 1883), 1913 fil. d:r, 1914
docent i geologi vid Uppsala univ. F:s
arbeten, som delvis även äro av petrografisk och
morfologisk art, behandla mest
glacialgeolo-gien och fjällkedjans tektonik inom n.
Dalar-ne, Härjedalen, Jämtland och s. Västerbottens
län. Han har bl. a. studerat isdelarens
vandring och med hjälp av de isdämda sjöarna
även isrecessionen och de senkvartära
nivåförändringarna (”Studien über die Eisscheide
in Zentralskandinavien”, i ”Bulletin of the
Geol. inst. of Uppsala” 1925). I fråga om
fjällkedjans byggnad betraktar F. de sv.
sparag-miterna och seveskiffrarna ej ss. prekambriska
(den tidigare uppfattningen), utan de förra ss.
mest kambro-siluriska faciesbildningar, de
senare ss. metamofoserad silur, och de antagna
stora överskjutningstäckena ss. komplex av ett
flertal mindre av mer lokal natur (ӆber die
Geologie der zentralschwedischen
Hochgebir-ge”, i ”Bulletin of the Geol. inst. of Uppsala”,
1922). F. medarbetar under sign. G.Fn. i
”Svensk uppslagsbok”. K.A.G.
Fröding, släkt stammande från korpralen
Johan F. (1759—1835) i Nedre Ulleruds s:n,
Värmland. Dennes son, brukspatronen Jan
F. (1791—1858), ägare till Alster, Gunnerud
m. fl. bruksegendomar i Värmland, var farfar
till F. 1. — Förutom denna släkt F. och den
nedannämnda Göteborgssläkten F. finnes även
en tredje släkt F., den s. k. Västgöta- el.
Borg-undasläkten. C.
1) Gustaf F., skald (27s 1860—% 1911).
Född på Alsters bruk nära Karlstad,
förde F. från barndomen med sig minnen av
värmländskt herrgårdsliv. Från föräldrarna,
den duglige och framgångsrike bruksägaren
Jan F:s svage son och biskop C. A. Agardhs
dotter, fick han ett komplicerat själsarv,
innebärande både genialitet och sjukdom. Efter
mogenhetsexamen i Karlstad kom han hösten
1880 till Uppsala, studerade där efter sitt eget
huvud och utan yttre resultat t. o. m. våren
1883, då hans medel voro slut och han
omhändertogs av släkten i Värmland, vistades v. t.
1885 åter i Uppsala och uppgav därpå all tanke
på examen. F. började s. å. skriva i den
radikala ”Karlstadstidn.”, vid vars red. han var
knuten 1887—88. Ett mindre arv återgav
ho
nom friheten, och han sökte 1889—90 vård vid
en nervkuranstalt i Görlitz i Schlesien.
Vistelsen här blev av stor betydelse för hans
utveckling; han läste mycket, särsk. tyska och
engelska klassiker, och hans dittills tillfälliga
poetiska produktion blev mer målmedveten.
Han gjorde en samling översättningar av
Burns, Poe, Chamisso och Lenau, som han
1890 sände prof. C. R. Nyblom, och han
sammanställde en diktbok, som utkom 1891 med
titeln ”Guitarr och dragharmonika” (3 uppl.
1896) och med ens gjorde honom till en av
våra mest lästa diktare. Från hösten 1891
tillhörde han åter red. av ”Karlstadstidn.”, tills
våren 1894 det första utbrottet av
sinnessjukdom inträffade och nödgade honom att söka
vård på olika ställen, bl. a. på Suttestads
sjukhem vid Lillehammer i Norge. Slutl. intogs
han 1898 på Uppsala hospital. Hans
produktion var under dessa år sällsamt rik; den
omfattade förutom tidn.-art. de fyra diktsaml.
”Nya dikter” (1894, 2 uppl. s. å.), ”Stänk och
flikar” (1896, 2 uppl. s. å.), ”Nytt och
gammalt” (1897) och ”Gralstänk” (1898), de två
saml. av dikter och berättelser på
Värmlands-dialekt ”Räggler å paschaser” (1895 och 1897)
och de spekulativa småskrifterna
”Grillfänge-rier” (2 h., 1898) och ”Om lifsmonader” (s. å.).
”Stänk och flikar” beslagtogs, emedan vissa
dikter befunnos sedlighetssårande, och F.
åtalades. Han blev visserligen frikänd, men
händelsen inverkade ogynnsamt på hans
sinnestillstånd. Efter att 1905 ha utskrivits från
hospitalet bodde han i Stockholm, de sista åren
på Gröndal på Djurgården. Relativt återställd,
började han nu åter dikta. F :s ”Samlade
dikter” hade utkommit i 2 bd 1901, och man
verkställde en ”Efterskörd” (2 bd, 1910), i vars
utgivning han intresserat deltog. En saml.
”Re-convalescentia”, som han icke fick fullbordad,
utkom efter hans död (1913).
F. blev relativt sent färdig som skald. Han
var länge osäker på sig själv och sin kallelse.
Den härskande åttiotalismen bidrog att hämma
hans utveckling; i sin åskådning stod han den
visserligen nära, men den lämnade ej nog
utrymme åt den poetiska fantasikonst, som han
instinktivt drogs mot. Hans studier i äldre
romantisk poesi, delvis med Brändes’
”Hoved-strömninger” som ledning, frigjorde hans
lyriska begåvning, och Heidenstams debut gav
honom samtidigt ett ex. att efterfölja. F:s
lysande skaldebana omfattar knappt ett
årtionde; 1898 vid 38 års ålder har han redan
åstadkommit allt det, varpå hans berömmelse vilar.
I sitt snabba uppflammande, liksom också i
fråga om välljudande vers och visionär prakt,
kan denna diktning jämföras med Stagnelius’.
— 493 —
— 494 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
