Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fungi imperfecti - Funiculus - Funk, Casimir - Funkia - Funkquist, Herman - Funktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FUNKTION
ren som saprofyter el. parasiter. I förra fallet
åstadkomma de ofta skada på våra
näringsämnen, i det senare angripa de både växter
och djur. Man delar F. i tre grupper:
Sphæ-ropsida’cæ (Sphæropsida’les) med
konidiefruk-ter, Melaconia’ceæ (Melanconia’les) med
koni-dielager och Hyphomyce’tes med fria
konidie-bärare. A.V-e.
Funi’culus. 1) Anat. F. sperma’ticus,
sädes-sträng (se d. o.). F. umbilica’lis, navelsträng
(se d. o.).
2) Bot., fröämnes- el. navelsträngen, se
Fröämne.
3) Zool., en sträng, som hos mossdjuren
(se d. o.) fäster magtarmen vid kroppsväggen.
Funk, C a s i m i r, polsk biokemist (f. 1884),
fil. d:r 1900, har varit assistent vid kemiska
inst. i London, Berlin och U. S. A., där han
även haft anställning ss. kemist inom den
kemiska industrien; f. n. privatlärd i Paris.
F. utförde på sin tid mycket
uppmärksammade näringsfysiologiska undersökningar och är
den, som skapat namnet vitaminer. Wk.
Fu’nkia, växtsläkte, se Hosta.
Funkquist, Herman Peter Anton,
zootekni-ker (f. 15/s 1870), agronomexamen Ultuna 1894, [-mejerikonsulentexamen-]
{+mejerikonsulentexa-
men+} Alnarp 1895;
statskonsulentexamen
vid Veterinärinst.
1899, fil. d:r i Lund
1926
(”Asaphusregi-onens omfattning i
s.ö. Skåne och på
Bornholm”);
länsag-ronom i Uppsala län
1895—1908, t.f. lektor
vid Ultuna 1902—05,
sekreterare och
konsulent hos avelsför-
eningen för R. S. B. 1897—1912, godsförvaltare
vid Sandbro i Uppsala län 1908—10, lektor vid
Alnarp 1911, prof, i husdjurslära där sedan
1917. F. har utg. ett flertal skrifter i
husdjurs-skötsel m.m. F. medarbetar under sign. H.Fqt
i ”Svensk uppslagsbok”. Hj.P.
Funktion [-Jo’n] (till lat. fungi, förrätta,
uträtta), förrättning, verksamhet. 1) Fil., särsk.
om själslivets, resp, omdömets och viljans, olika
yttringar och verksamhetsformer. —
F.-begreppet, sådant det utdanats inom matematiken (se
nedan), tillägges av vissa nyare tänkare (P.
Na-torp, E. Cassirer m.fl.) kategorial rang och får
ersätta substansbegreppet ss. en numera
föråldrad och utdöd kategori (se d.o.). Strävanden
att låta det inträda även för orsaksbegreppet
göra sig likaledes gällande. Även inom logiken
söka f.-begreppen uttränga artbegreppen. —
Litt.: Lagrésille, ”Le fonctionisme universel”
(1902); E. Cassirer, ”Funktionsbegriff und
Sub-stanzbegriff” (1910); A. Ahlberg,
”Vetenskaps-lära” (1923). A.N.
2) Mat., beteckning för samband mellan
föränderliga kvantiteter (variabler, se d. o.). En
variabel y är en f. av en annan (”oberoende”)
variabel x, om mot varje värde, som x antager,
svarar ett (”entydig” f.) el. flera (”mångtydig”
f.) bestämda värden av y. Därvid behöver ej
x tänkas antaga alla möjliga talvärden, utan
kan tänkas inskränkt till någon viss
”talmängd” (se M ä n g d 1 ä r a); y blir då som f.
definierad i en motsvarande talmängd. I
omedelbar analogi definieras f. av flera variabler.
Så formulera bestämmelser ss. 1) y = x för
alla reella värden av x, 2) y = 0 för alla
rationella x, 3) y = 0 för rationella x, y = 1 för
irrationella x, entydiga f.-samband; i fall 2) är
ur alla reella tal en speciell mängd utvald. Ex.
på mångtydiga f. ge de algebraiska rotuttryc
ken och de algebraiska f. över huvud. Mång
tydigheten utesluter icke att genom en
kompletterande regel en entydig motsvarighet
åstadkommes; så fixeras genom bestämmelsen att
taga den positiva roten (-L-j/T) ur ett positivt
tal x en entydig f., antagande ett av de möjliga
värdena hos den tvåtydiga f., som uppfyller
villkoret y- = x.
Matematikens historia visar, att den till
synes självklara definitionen genom stora
svårigheter frampressats ur en långvarig
abstraktionsprocess. Två viktiga faktorer
samverkade vid tiden för begreppets utformning till
en alltför snäv definition; å ena sidan den
naturliga tendensen att undersöka ”analytiska”
uttryck, efter algebraiskt mönster bildade
genom räkneoperationer utförda på variabeln; å
andra sidan den ur fysikens rörelsebegrepp
födda kontinuitetsföreställningen med den
motsvarande intuitiva åskådning, som så klart
framkommer i Descartes’ analytiska geometri,
där den jämnt fortlöpande kurvan (jfr
Grafisk framställning) blir det för ögat
synliga uttrycket för sambandet mellan
variablerna. Som så mycket av matematikens
alltjämt bevarade terminologi och symbolik
härrör benämningen f. från Leibniz (i en avh.
1692), men den första bestämt formulerade
definitionen gavs 1718 av den med Leibniz i
livlig brevförbindelse stående Jean Bernoulli,
vilken som f. betraktar varje kvantitet, som på
godtyckligt vis ”sammansättes” (= genom
räkneoperationer bildas) av variabeln och
konstanta tal. Ännu i det verk, som i många
avseenden kan betraktas som en första
sammanhängande f.-lära, L. Eulers ”Introductio in ana-
— 541 —
— 542 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
