FUNKTIONSTEORI Hotell i Tylösand, av E. Friberger, uppfört 1931. här, varvid större områden planeras och bebyggas enhetligt och med genomförd standardisering i tunna lamellhusrader. F. som byggnadsstil avvisar allt historiskt stilbyggande och söker endast låta byggnadens konstruktion och ändamål (funktion) bestämma dess utseende, varvid naturligtvis uppgiften kan lösas mer el. mindre konstnärligt. F. är principiellt internationell, ehuru givetvis redan vissa nationella varianter kunna spåras, liksom i äldre stilar. Den slopar symmetrin som kompositionsprincip och förkastar alla dekorativa detaljer utan konstruktiv betingelse. Sol och ljus insläppes i riklig mängd genom att murarna delvis ersättas med glasväggar och jättefönster. Dött utrymme söker man undvika genom rationell planlösning och gärna platta tak med takterrass. Interiörerna förenklas starkt. Stor vikt lägges på harmonisk färgverkan. Inom nyttokonsten har f. främst påverkat möbelindustrien (stålrörsmöbler, odekorerade ytor, raka linjer, utrotande av ”stilmöbler”). Sanitära och praktiska detaljer äro föremål för stor omsorg. F:s första och största namn är schweizaren Ch. E. Jeanneret, kallad Le Corbusier (se d. o.), vilken skapat parollen att huset är en maskin att bo i (une machine å habiter) och som verkat både teoretiskt genom utomordentligt skriftställareskap och praktiskt som kunnig, framsynt och konstnärlig arkitekt, framförallt på stadsplane- och stadsbyggnadskons-tens område; hans verksamhet har varit förlagd både till Frankrike och Ryssland. Tyskland har snabbt upptagit f., främst för nyanläggningar av bostadsområden kring storstäder (Siedlungen), för skolor m. m. (Frankfurt a. M. med Ernst May — tidvis verksam i Ryss land — i spetsen, Berlin med Bruno Taut, Cel le, Dessau med H. Gropius, som från 1925 i funktionalistisk riktning leder ”Staatliches Bau-haus”). Holland började tidigt ett bostadsbyggande i radikal anda (J. J. P. Oud i Rotterdam och Hoek van Holland), likaså Österrike (J. Frank i Wien), Tjeckoslovakien och Ryssland. I England och de romanska länderna har stark traditionalism varit ett hinder för f:s utbredning. I U. S. A. byggas visserligen skyskrapor efter f:s principer (deras konstruktionssystem har varit förebildligt för europeisk f.), men för stadsplane- och bostadsbyggande i rationell anda har föga intresse visats. — I Sverige infördes f. småningom under 1920-talet, främst i nyttobyggnader. Det första bostadshuset i f. var en av J. Frank ritad villa i Falsterbo. Till ett samlat uttryck kom f. först genom Stockholmsutställningen 1930 (arkitekt G. Asplund). Flertalet av de yngre arkitekterna ha anslutit sig till f., som också gynnas av flera större ekonomiska och sociala företag, ofta med egna arkitektkontor. Utom i enstaka byggnader på spridda ställen har f. framträtt i större bostads-anläggningar och industriföretag i och omkr. Stockholm. — Litt.: G. Paulsson, ”Den nya arkitek'uren” (1916); Le Corbusier, art. i tidskr. ”L’esprit nouveau”, ”Vers une architecture” (1923), ”Urbanisme” (1925), ”L’art décoratif d’aujourd’hui” (s. å.); Ä. Noreen, ”Den nyaste byggnadskonsten” (i ”Ord och bild”, 1929); G. Johansson, ”F. i verkligheten” (1930); G. Näsström, ”Svensk f.” (s. å.); G. Asplund m. fl., ”acceptera” (1931); uppsatser i ”Sv. slöjdföreningens tidskr.” 1925—32 av U. Ährén m. fl. I. Funktionell anpassning [-Jo-], se Anpassning, sp. 1181. Funktione'ra [-Jo-] jfr fra. fonctionner), fungera, tjänstgöra. Funktionsteori, matem., allmänt läran om Uppslagsbok. X. ______ 545___ 18 — 546 —