FUSTEL DE COULANGES arabiska erövrarnas läger framför det gamla Babylon i Egypten från o. 640 uppväxande residensstaden, som efter fatimidernas erövring av Egypten 969 jämte det av dem strax intill grundade al-Kahira givit upphov till det nuv. Kairo (se d.o.). G.O-r. Fustel de Coulanges [fystä'1 da kolä'2], N u-m a D e n i s, fransk historiker (1830—89). Efter studier vid École normale supérieure sändes F. 1853 till den franska skolan i Aten, där han 1856 debuterade som vetenskaplig förf, med ”Mémoire sur l’ile de Chio”. Han förvärvade 1858, efter sin återkomst till Frankrike, doktorsgraden med två avh., en om Vestakulten och en om romarnas erövring av Grekland. 1860—70 var F. prof, i historia i Strasbourg, där han offentliggjorde boken ”La cité antique” (1864), som innebar en radikal omkastning av tidigare uppfattningar och gjorde sin förf, vida känd. 1870—75 innehade F. en befattning vid École normale supérieure och tillträdde därefter en professur i medeltida historia vid Sorbonne. 1875—89 utkom i 4 bd hans viktigaste arbete, ”Histoire des institutions poli-tiques de 1’ancienne France.” F. går här till angrepp mot den hävdvunna och stereotypera-de uppfattningen av den germanska folkvandringen som en förhärjande ödeläggelse av de romerska landens kultur och samhällsliv. I stället söker han påvisa ett starkt samband i kulturliv och inst. mellan den antika och den medeltida eran i Frankrike. — F:s självständiga och utpräglade livsgärning har satt djupa spår i fransk historisk forskning. I vetenskaplig exakthet, logisk skärpa och mästerlig stil fyller han värdigt de franska traditionerna. Han företräder en antitetisk och kategörisk forskartyp. Under striden om Elsass gav han uttryck åt fransknationella synpunkter. — Bland F :s arbeten märkas, utom de ovan nämnda: ”Recherches sur quelques problèmes d’histoire” (1885), ”Nouvelles recherches” (1891) och ”Questions historiques” (1893). E.Lö. Fusti (ital., plur. av fusto, stjälk), handels-tekn., uttryck för inblandning av främmande ämnen i en vaia. Bestämmelsen ”2% f.” i ett anbud å spannmål betyder t. ex., att varan får innehålla högst 2 °/o föroreningar. Vhgn. FustFkträ, se Fisetträ. Fusuli, turkisk diktare (d. 1562), härstammade från Bagdad och tillhörde den rad av förnämliga förf, och skalder, vilka med sin lyriska och episka diktning gjorde 1500-talet till den turkiska litteraturens glansperiod. F:s förnämsta epos behandlar det i Orienten ofta återkommande kärlekstemat Laila och Madj-nun; i prosaverket ”Hadiket-es-suada” (”De lycksaligas blomstergård”) behandlar han i en utsökt form Alis och hans båda söners martyrdöd. Största uppmärksamheten väckte han dock med sin dikt ”Bäng vä bade” (”Haschisch och vin”), i vilken han låter de båda inom islam förbjudna berusningsmedlen i en häftig dispyt var för sig framhålla sina förtjänster. G.Rqt. FusulFna, fossilt släkte av foraminiferer (se d. o.), typ för fam. Fusuli'nidæ, som levde un- Fusulina cylindrica, t. h. i förstoring. der karbon- och permperioderna. Det spolfor-miga el. cylindriska, kamrade skalet bildas av ett kring längdaxeln hoprullat kalkblad. I allm. äro arterna av F. 3—5 mm. långa men uppnå stundom en längd av 10—15 mm. De uppträda ofta bergartsbildande i den s. k. F.-kalken (se Karbonsystemet). F:s uppträdande betecknar det första maximum i foraminiferernas historia. K.A.G. Fut, ryskt längdmått (fot) = Ui saschén = 12 djuim (tum) å 10—12 linier = 0,30479 m. N.L.R. Futa Djalon, bergland i Afrika, se Fouta D j a 1 o n. Futha'rk benämnes runalfabetet efter sina sex begynnelsetecken: f, u, p (th), a, r, k. Enl. en av Agrell framställd hypotes är denna bok-stavsanordning kryptografisk: den för de invigda kända teckenbegynnelsen har dolts genom att sluttecknet f satts före första bokstaven, u-runan (med namnet ”uroxe”, jfr det semitiska ’alef och tjurens roll i mithraistisk skapelsemyt). Analog förflyttningsprincip har vid de runkunnigas chifferskrift, enl. vad vi säkert veta, brukats. Se Runor och U t h a r k. Agr. FutiT (ytterst lat. fu'tilis), om sak: obetydlig, värdelös, futtig. • Fu-tschou, stad i Kina, se F u-c h o u. Futuri'sm, en konstriktning, som närmast hade sin utgångspunkt i expressionismen (se d. o.) och som framträdde med kravet, att konst och dikt skulle växa fram ur det levande nuet med dess kaotiska mångfald och hetsiga rörlighet. En negativ förutsättning var, att alla traditionella element avlägsnades ur konsten. Museer och bibi, borde alltså förstöras. — 1909 framlade den italienske förf. F. T. Marinetti programmet, och under de följ, åren anordnades utställningar och massmöten, vilka ofta urartade till slagsmål. Avantgardet i rörelsen utgjordes av italienare, ss. skulptören U. Boccioni, målarna G. Balla, C. — 563 — — 564 —