Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fynd - Fyndig - Fyndighet, mineralfyndighet, mineralanledning - Fyne, Loch - Fünfkirchen - Fynsk kreatursras - Fyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYNDIG
stadgar k. f. om Strafflagens införande l6/2
1864: ”låte en gång lysa och njute av ägaren
foderlön och all annan kostnad, sedan den
nytta räknad är, som han av ty haft. —
Kommer ej han inom natt och år, som rätter ägare
är, då äge han fä, som hitte.” Beträffande
herrelösa lösören i övrigt skiljer rätten mellan
vägafynd, gods, som ligger i öppen dag,
och nedgraven skatt och bottenfynd,
vartill ägare ej finnes, å ena sidan, samt f o r
n-saker å den andra. Om vägafynd stadgar
nyssnämnda k. f., att därest ägaren infinner sig
och styrker sin rätt, återbekommer han godset
mot skälig hittelön åt finnaren. Kommer ej
ägare inom natt och år, sedan lyst är, tillfalla
2/s av f:s värde Kronan och Vs upphittaren.
K. f. 3% 1873 ang. nedgraven skatt, botten-f.
el. annat dylikt, vartill ägare ej finnes,
stadgar ang. nedgraven skatt och botten-f., som ej
utgöra fornsaker, att ena hälften tillfaller
jordägaren och den andra finnaren, samt ang.
fornsaker, att dessa tillfalla finnaren ensam, dock,
beträffande fornsaker av guld, silver el.
koppar, med skyldighet att hembjuda dem åt
staten till inlösning. Finnaren av dylika fornsaker
har enl. k. f. 20/n 1867 ang. forntida
minnesmärkens fredande och bevarande, att
överlämna dem orörda till landsfiskalen el. direkt
till Länsstyrelsen för hembjudan till
Vitterhets- historie- och antikvitetsakad. Prövar
denna, att fornsakerna böra inlösas, betalar
staten för guld och silver fulla metallvärdet
med förhöjning av Vs och för koppar vad
utöver metallvärdet kan anses motsvara f:s
vetenskapliga värde. Vill staten ej lösa,
tillfalla dylika fornsaker liksom andra finnaren
med äganderätt. Lagutskottet vid riksdagen
1932 hemställer, att de ålderdomliga
bestämmelserna om f. delvis måtte ändras, så att
finnaren endast skall hos polismyndigheten i orten
anmäla f. och sedan erhålla skälig hittelön. —
Om sjöfynd (se d.o.) gälla särskilda regler.
Jfr Bärgarlön, Fyndighet och
Strandvrak. ögd.
Fyndig kallar man den del av det i
gruvdrift brutna berget, som innehåller mineral i
tillräcklig mängd för vidare bearbetning el.
anrikning. Motsats är o f y n d i g. — Man
kallar också en trakt el. en gruva f., om
brytbara malmer el. mineral där påträffas. K.A.G.
Fyndighet, även mineralfyndighet
el. mineralanledning, benämnes varje
bergförekomst, som innehåller malm till
någon el. några av de i gruvestadgan 16/s 1884,
§ 1, uppräknade metallerna: ”guld, silver,
platina, kvicksilver, koppar, järn” etc. Rätt att
bearbeta och draga avkastning av f. erhålles
ce-nom inmutning (se d.o.). ögd
Fyne, Loch [lå/ fäln], fjord på Skottlands
v. kust i grevskapet Argyll, Clydefjordens v
gren;längd 64 km., största bredd 8 km., största
djup 140 m. Fiskrik. H.Bm.
Fünfkirchen [fy’nfkirzan], ungersk stad, se
P é c s.
Fynsk kreatursras, fynsk boskap, se Röd
dansk bo s ka p.
Fyr. 1) F., ljus anordnat för att tjäna
sjöfarten till ledning. Fyrskenet alstras i en f
yrapparat, vilken är anbringad på övre delen
av ett f y r t o r n (fordom f y r b å k) el., vad
beträffar många mindre f., på en ställning.
Enär varandra närbelägna f. måste kunna
särskiljas av navigatören, givas fyrskenen olika
fyrkaraktärer, vilka åstadkommes genom dels
olika periodicitet, dels olika färg hos
fyrskenen, vitt, rött el. grönt sken. Man skiljer
sålunda i huvudsak på blänkfyrar
(blinkfyrar) , blixtfyrar och klippfyrar, vilka
praktiskt taget samtliga kunna sägas visa längre
el. kortare, av förmörkelser åtskilda ljussken,
intermittenta fyrar, där ljusskenen, i
motsats till vid föregående grupper, äro längre
än förmörkelserna, samt fasta fyrar, som
visa ständigt sken av oföränderlig styrka. Slutl.
förekomma även växelfyrar, vilka visa
vitt sken, växlande med sken av annan färg.
Ett mycket stort antal f. äro s. k.
sektor-fyrar, vilka i Sverige i allm. äro så
anordnade, att grundfritt farvatten belyses av
sektorer med vitt sken och grunduppfyllt farvatten
av sektorer med rött el. grönt sken. Vidare
förekomma ofta parvis anordnade f., s.k. e n
s-fyrar (seEnslinje), vilka, hållna den ena
framför den andra, angiva farledens mittlinje.
Man skiljer även på de stora, med bemanning
försedda kustfyrarna och de smärre, i
regel utan ständig bevakning varande 1 e d f
y-r a r n a. — Fyrapparaterna kunna vara
av olika slag, exempelvis roterande el. fasta
linsapparater av slipat glas el. också
spegelapparater. Ljuskällan, som anbringas i
apparatens ”brännpunkt”, utgöres av glödnät för
fotogen el. gas, veklampor, ofta med flera
koncentriska vekar, el. elektriskt ljus. En numera
mycket vanlig fyrtyp är a g a f y r e n (se
Ace-tylenbelysning) med i stålcylindrar
komprimerad agagas ss. lysämne och försedd
med G. Daléns sinnrika fyrapparater. Genom
uppfinnandet av klippljusapparaten
och solventilen har Dalén kunnat åt
aga-fyrarna förläna lätt åtskiljbara fyrkaraktärer
och samtidigt nedbringa gasförbrukningen.
Aga-fyrarna äro så driftsäkra, att de kunna lämnas
utan tillsyn under lång tid.
Den äldsta kända f. i det nutida Sverige är
Falsterbo, som anlades i början av 1200-talet.
— 571 —
— 572 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
