FYRPERSONAL Fyrpersonal, gemensam benämning å all den personal, som tjänstgör å fyrskepp och vid fyrar. Se Lotsverket. Fyrplats, benämningen å en fyr med till densamma hörande övriga inrättningar, ss. mistsignalstation, förrådshus, hamn, bostäder m. m. Se F y r. Fyrrör, krigsv., se Fyrpatron. Fyrskaftad kallas den vävnad, som väves med 4 skaft. Jfr Bindning. Fyrskepp, ett i allm. bemannat, med fyrljus och vanl. även med anordningar för mistsigna- Fyrskeppet Grundkallen, förtöjt i öregrunds hamn. lering försett fartyg. En del smärre f. av modern konstruktion äro obemannade samt försedda med automatiskt arbetande fyr- och mistsignalapparater. De kunna närmast betraktas som stora lys- och ljudbojar. — De sv. f. äro, liksom andra länders, rödmålade och försedda med namn på vardera sidan. Med hänsyn till isförhållandena äro våra f. starkt byggda och i allm. försedda med propellermaskineri. De modernaste sv. f. ha elektrisk fyr el. agafyr, mistsignalapparater för ljud i luften och i vattnet, radiofyr och radiotelefon el. radiotelegraf. Besättningsstyrkan är å de större f. 9 man. — Det första sv. f. utlades 1836 vid Falsterborev. Nu finnas 19 f.-statio-ner, var och en med sitt f., och därjämte 5 reserv-f. E.Hg. Fyrskeppssignalering sker på vissa fyrplatser och avser att genom optisk signal meddela sjöfarten intagning av fyrskepp på gr. av isförhållandena. Se Navigationsvarning. E.Hg. Fyrskeppstillägg, tilläggsavlöning, som utgår till fyrskeppsbesättning under tjänstgöring å fyrskepp, då detta ligger på sin station el. är under färd till el. från stationen. E.Hg. Fyrskiftesbruk, växtföljd, med träde efterföljd av 1 års höstsäd och 2 års vårsäd, före kom förr här och var i Västergötland och Dalarna. — Ett f., som dock är ett rent växelbruk, uppfanns i England och kallas Norfolk-systemet: 1 höstsäd, 2 rotfrukter, 3 vårsäd, 4 vall. Det användes något i Skåne, dock oftz modifierat. Hj.P. Fyrskruv, krigsv., se Fyrpatron. Fyrskaftad, textil., se Fyrskaftad. Fyrspets, krigsv., se Fotange 1. Fyrsprång, den art av galopp, under vilken hästen löper fortast möjligt med uppbjudande av alla sina krafter. S.C-r. Fürst. 1) Carl Magnus F., anatom (f. 14/i2 1854), med. lic. i Lund 1885, med. d:r där 1887 (”Bidrag till kännedomen om sädeskroppar-nas struktur och utveckling”, 1886), prof, i anatomi vid Lunds univ. 1888—1919. F:s forskningar ha framförallt gällt antropologiska frågor, varvid hans undersökningar behandlat dels det i Sverige nu levande släktet, dels material från gångna tider. Bland de förra märkes särsk. det stora arbetet ”Anthropologia suecica” (1902; jämte G. Retzius), bland de senare: ”Crania grænlandica” (1915; jämte F. C. C. Hansen). F :s arbeten från sv. forntid ha i betydlig grad ökat vår kännedom om C. M. Fürst i Karolinska gravkoret vid undersökningen av Magnus Ladulås” och Karl Knutssons kranier 1916. våra förfäders antropologiska struktur. Förutom betydande undersökningar framförallt av stenålderskranier och -skelett har F. beskrivit bl. a. Birger Jarls, Magnus Ladulås’, Karl Knutssons och ärkebiskop Andreas Sunessons kranier och delvis utfört rekonstruktioner av de- — 579 — — 580 —