FYRPELARÖN nant, utökad med dominantton). Se D i s s o-nans, Dominant och Subdominant. F.S-l. Fyrkskalan (se Fyr k), den graderade kommunala röstskala, som var gällande i Sverige före 1910. Under det att i städerna efter 1862 enhetligt genomfördes en röst på en kr. bevillning till staten, tillämpades på landsbygden f., som grundade sig på i skattehänseende påförda fyrkar. För endast några öres bevillning påfördes en fyrk, och då detta innebar en röst, kunde de stora skattebetalarna erhålla ett mycket stort inflytande. 1900 inskränktes rösträtten till högst Vio av kommunens hela fyrktal el. maximum 5,000. En än vidare inskränkning skedde 1909 i och med införandet av den fyrtiogradiga rösträttsskalan. A.ö-n. Fyrling (jfr ty. vierling; till fyra), om något, som utmärkes av fyrtal. Fyrling, Tillce'a (Bullia'rda) aqua'tica, enda arten av släktet Til-læa av fam. fetblads-växter, är en 2—5 cm. hög 1-årig, glatt ört med motsatta, köttiga blad och små, vita el. ljusröda, ensamma blommor i blädvecken. F. förekommer här och där vid stränder och vattengropar i större delen av Sverige. A.V-e. Fyrlista, i Sverige benämnd ”Lista över sv. fyrar”, är en periodvis utkommande publikation med uppgifter ang. ett lands fyrar, fyrskepp och lysbojar, ss. belägenhet, utseende, fyrkaraktär och lysvidd. F. innehåller även uppgifter om mistsignalstationerna. E.Hg. Fyrmänning, släkting i fjärde led, syskonbarns barnbarn. Fyrmästare, högsta ord. befattningen (befälhavaren) å Lotsverkets fyrskepp, vid dess fyrar och vid gasrtationen å Erholmen. E.Hg. Fyr- och båkavgift skall i Sverige, med vissa Fyrling, Tülæa aquatica. Fyrpassrad på ett fönstergalleri. Ca’ d’oro, Venedig. undantag och modifikationer, erläggas för varje fartyg, vilket ankommer från el. avgår till utrikes ort. E.Hg. Fyrpass, i arkitekturen, särsk. gotiken (se d.o.), vanlig, verklig el. blinderad mur- el. fönsteröppning, begränsad av 4 mer el. mindre fullständiga cirkelbågar. Liknande öppningar med 3, 6 o.s.v. bågar kallas tre-, sex- o.s.v. -pass. I. Fyrpatron, Fyrrör, Fyrskruv, äldre antänd-ningsmedel för krutladdningar i art.-pjäser. T.v. fyrpatron, a bakplan, b städ, c tändhatt, d krutsats (tändladdning). T.h. elektrisk fyrpatron. a tändspetsar, b ebonitskiva, c bomull stråd, d platinatråd, e krutsats (tändladdning), f korkskiva. De innehålla dels en tändsats, som tändes genom slag av en slaghammare (fyrpatron, ”perkussionständning”), på elektrisk väg (elektrisk fyrpatron, ”elektrisk tändning”) el. genom skrapning av en rivare (fyrrör och fyr-skruv, ”friktionständning”), dels en krutsats, som tändes av tändsatsen och i sin tur T.v. fyrskruv, a huvud, b konisk förstärkning, c konisk urtagning. T.h. fyrrör, a ytterhylsa, b satshylsa, c friktionssats, d rivare. tänder pjäsens krutladdning. Fyrpatron ocl fyrskruv äro, i motsats till fyrrör, ”självtätan de”, d. v. s. hindra krutgas att utrusa genom fänghålet (se d. o.). Fyrrör och fyrskruv förekomma icke vid moderna pjäser. Jfr Tändhatt, Tändskruv, Tänd me del. B.Sbg. Fyrpelarön, se Björnöarna. Uppslagsbok. X. _____ 577 ___ 19 — 578 —