FÅGELBÄR ungar omedelbart efter det de blivit kläckta äro i stånd att lämna boet och följa modern. Hos dessa fåglar utgöres boet av en grund fördjupning i marken, i vilken några grässtrån el. stenar bilda underlaget för äggen. Hos andfåglarna klädes ofta redens insida med dun, som fågeln tager från sitt bröst och med vilket äggen täckas, när den lämnar boet. Flamingon bygger ett högt, konformat bo av slam och växtdelar. En del måsar och alkor häcka i naturliga hålor och skrevor i strandklipporna, och stormfåglarna gräva djupa gångar i marken. Liknande gångar gräva även kungsfiskarna och backsvalorna. De förra använda uppkastade, osmälta fiskben, de senare gräs och fjädrar som underlag för äggen. Andra hålbebyggare, ss. skrakar, ugglor, mesar, starar, bebo trädhålor, varvid ingångsöppningen ofta kittas igen med lera (nötväckan), om den är för stor. Hackspettarna slutl. mejsla själva ut sina bon i trädstammarna. Större skicklighet än dessa visa de fåglar, som bygga fristående bon. Man kan urskilja två typer; öppna, skålformade och helt slutna bon. Hos duvorna utgöres boet av i en grenklyka korslagda kvistar, vilka äro så löst sammanfogade, att äggen skymta igenom. Betydligt stabilare bon bygga rovfåglar och korpar, som ofta använda samma bo flera år och hos vilka reden beklädes med mossa el. jord. Likartade men mindre och sirligare äro sångfåglarnas på marken el. på grenar lagda bon, vilka äro sammanfogade av kvistar, gräs el. växtfibrer. Sävsångarna placera sina bon fritt hängande mellan några vasstrån, vilka flätas in i boväggen, och skräddarfågeln syr med hjälp av grässtrån samman två blad, inom vilka boet bygges. Pungmesens konstnärliga, av växtull fast sammanfogade bo, som fritt hänger ned från en gren el. vasstängel, är ett vackert exempel på slutet bo. Till formen är det runt med rörformigt förlängd ingångsöppning. Ännu konstrikare äro vävarfåglarnas bon, vars ingångsöppning är nedåtvänd. En annan botyp finns hos svalorna, vilkas vid klippväggar fästa bon byggas av lera el., ss. hos salanganen, av spottkörtlarnas i luften snabbt stelnande sekret. Den bästa bobyggaren bland hithörande former är Brasiliens ugnsfågel, vars på en trädgren placerade bo har formen av en bakugn och indelas i tvenne rum. H.B-n. Fågelbär, växtart, se Slånsläktet. Fågeldunst, mycket små hagel (under 2 mm. diam), sv. numrering 000, avsedda för skjutning av sparvar o. d. Fågel Fenix, se F e n i x. Fågelflugor, några till gruppen lusflugor (se d. o.) av tvåvingarnas ordn. hörande släkten, vilkas arter i fullbildat stadium leva som pa rasiter el. av utsöndrade ämnen på fåglar. Or-nithomy'ia avicula'ria, som har väl utvecklade vingar och liknar en vanlig hästfluga men är något mindre och ljusare gul, lever särsk. på dunungar av åtskilliga småfåglar, sparvar m. fl., men även på rapphöns, påfåglar och duvor. Steno'pteryx hiru'ndinis och Cratærrhi'-na pa'llida, som ha smala, spetsiga vingar, leva på svalor och tornsvalor. E.W-n. Fågelfors, s:n i Handbörds hd, Kalmar län, v. s. v. om Oskarshamn, v. om Emån; 89,s» kvkm., därav 86,03 land; 1,306 inv. (1931; 15 inv. pr kvkm.); 10,78 kvkm. åker (1927; 12,5% av landarealen), 67,58 kvkm. skogsmark. Vid Nötån F. bruk. — Pastorat: Högsby och F., Handbörds kontrakt, Växjö stift. J.C. Fågelfors bruk, sågverk, snickerifabrik och lantbruksegendom i F. s:n, Kalmar län; ägare A.-b. Fogelfors bruk, grundat 1916, omslutning 1930 1,7 mill. kr. Lth. Fågelfri (efter ty. vogelfrei, eg.: hemfallen till föda åt fåglarna), fredlös. Fågelfrö, olika frösorter, som användas till föda åt burfågar. För olika arter användas olika frön, men för smärre fröätande fåglar äro kanariefrön, hirs, rapsfrön och vallmofrön lämpliga. Hamp- och linfrön böra användas med försiktighet. Papegojor och större fröätande fåglar givas även solrosfrön, jordnötter m. fl. H.W. Fågelfångst har förr varit mycket vanlig i vårt land och avsåg snart sagt alla jaktbara fågelarter samt dessutom diverse småfåglar, s. k. kramsfågar, ss. lärkor, trastar m. fl. Vid fångst av större fåglar brukades gillrade läm-mar och flakar samt snaror och i vissa fall nät, ss. ryssjor, tirass och sticknät. Rovfågel fångades med burar samt saxar med el. utan bulvan. Kramsfågeln togs med donor (se d.o.); även limspön och nät brukades. — Numera är användningen av giller och snaror förbjuden utom i fjälltrakterna ovan skyddskogs- och od-lingsgränserna, och av saxar får endast bulvan-sax brukas för fångst av s. k. skadliga fåglar vid fasanerier, hargårdar och liknande anläggningar samt eljest blott under tiden V11—2%. På gr. av dessa inskränkningar har f. förlorat i betydelse, om än snarfångsten av ripor o. a. skogsfåglar i fjälltrakterna har stor omfattning. Vid fångande av fridlysta småfåglar få icke heller limspön, nät el. annat medel, som avser fångande el. dödande i stor mängd användas. För jaktvårdsändamål fångas fasaner i burar, i vilka det vilda inmatas. I st. f. saxar brukas vid fångst av rovfåglar hökburar med lockfåglar. Se Djurfångst med pl. F.A.Bn. Fågelhund, se Hundraser. Fågelkvalster, Dermany'ssus galli'næ, är ett — 607 — — 608 —