Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fytofag - Fytogena bildningar - Fytogeografi - Fytonläran - Fytopaleontologi - Fyzabad - Fz - Fåberg - Fågelarv - Fågelberg - Fågelblommor - Fågel blå el. Blå fågel - Fågelbo, fågelrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅGELBO
Fågelarv, Holosteum
umbellatum.
Fytofa’g, växtätare.
Fytoge’na bildningar äro bergarter el.
avlag-ringar, som uppkommit genom anhopning av
vegetabiliska ämnen, såväl av växternas
organiska delar bildade torv-, brunkol- och
sten-kolslager som av deras oorganiska
beståndsdelar bildade kalk- och kiselavlagringar
(algkalk, diatoméjord etc.). K.A.G.
Fytogeografi’, se Växtgeografi.
Fy’tonläran, en riktning i växtmorfologien,
som anser ett skott vara uppbyggt av flera
element, vart och ett representerande ett blad
jämte det nedanför befintliga parti av
stammen, vilket intages av dess bladspårsträngar.
O.Gz.
Fytopaieontologi’, se
Växtpaleonto-logi.
Fyzabad [fälzaba’d], geogr., se F a i s a b a d.
Fz, mus., förkortn. för forzato (se d. o.).
Fåberg, hd i Opland fylke, Norge, vid n.
ändan av Mjösa och kring Lågen och dess
biflod Gausa; 476,16 kvkm.; 7,161 inv. (1930). S.
Fågelarv,
Holo’ste-um umbella’tum, den
enda av de 6 på
Främre Asiens
stäpper inhemska
H.-ar-terna, som
förekommer i Europa; i
Sverige anträffas den här
och där på torr,
sandig jordmån upp till
Södermanland samt
på Öland och
Gotland. F. är en 5—20
cm. hög, 1-årig, tidigt
på våren blommande,
blågrön ört med vanl.
flera från roten
utgående stjälkar, mest
tuvade blad och små,
vita, i flocklika
knippen samlade
blommor, vilkas olika
långa skaft äro
nedböjda under
frukt-sättningen. A.V-e.
Fågelberg, i havet brant stupande klippor,
bebodda av i kolonier levande sjöfågel. Vid
Atlantens kuster finnas de sydligaste f. i
Portugal, men de förekomma talrikast vid Norges
kuster, på Färöarna, Island och Grönland. I
Sverige finnas små, av tordmule och sillgrissla
bebodda f. på St. Karlsö. Stundom bebos ett f.
av en enda art, men vanl. häcka flera arter
tillsamman. Sillgrissla, tordmule, teist, alkekung,
lunnefågel, stormfåglar och arktiska måsar äro
f:s vanliga häckfåglar. F. göra med sina oer-
Fågelberg på Farne islands.
hörda fågelskaror ett imponerande intryck på
besökaren och äro dessutom av stor ekonomisk
betydelse för traktens befolkning. H.B-n.
Fågelblommor, blommor, vilkas frömjöl
överföres av fåglar, se Pollination.
Fågel blå el. B 1 å f å g e 1, en folkbok övers,
från d’Aulnoys saga ”L’oiseau bleu”, vilken i
sin tur är en omarbetning av en över hela
Europa och Främre Asien spridd folksaga, i
Skandinavien vanl. kallad ”den gröne riddaren”
(Aarne n:r 432). Den handlar om en prins,
som i fågelgestalt besöker en i ett torn
innesluten prinsessa men såras av giftiga knivar,
som prinsessans styvmoder hängt utanför
hennes fönster, varefter han uppsökes och botas av
prinsessan. I F. b. har sagan smyckats med
feer, trollkarlar o.a. litterära tillsatser i tidens
smak. Det första kända sv. trycket är från
1794. Folkboken har dramatiserats av bl. a.
P. D. A. Atterbom i det versifierade,
ofulländade ”Fågel blå. Sagospel” (1858). — Litt.: P. O.
Bäckström, ”Sv. folkböcker”, 2 (1848); Fr.
Vetterlund, ”Atterboms sagospel Fågel blå” (1900
—02). v.S-iv.
Fågelbo, fågelrede. Endast
talegalla-hönsen lägga sina ägg i varm sand el. högar
av ruttnade växtämnen och låta äggen kläckas
av solen el. den vid förmultningsprocessen
alstrade värmen. Övriga fåglar ruva själva sina
ägg, vilka läggas i av fåglarna förfärdigade bon.
De enklaste bona finner man hos former
(ping-viner, andfåglar, vadare, hönsfåglar), vilkas
— 605 —
— 606 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
