FÅGLAR Olika fotformer, a tornsvala, b hackspett, c fasan, d trast, e kungsfiskare, f falk, g sadelstork, h afrikansk struts, i stor-skrak, k skärfläcka, 1 skäggdopping, m sothöna, n tropikfågel (se närmare d. o.). blygdbenen äro böjda bakåt och endast hos strutsarna förenade i mittlinjen. Lårbenet är helt indraget i huden och ej synligt från ytan. Underbenet bildas huvudsaki. av skenbenet, med vars nedre del den övre radens vristben sammansmält, under det att den undre radens ben sammansmälter med de till ett ben, den s.k. tarsen, förenade mellanfotsbenen. Fotleden kommer således att ligga mitt i vristen. Av de 4 tårna äro vanl. 3 riktade framåt och 1 bakåt. Alltefter f:s olika levnadssätt är foten olika utbildad. — Andningsorganen visa flera för f. karakteristiska drag. Det övre struphuvudet, som saknar stämband, för in i den långa luftstrupen, som vid övergången i bronkerna är försedd med en utvidgning, under struphuvudet, syrinx, f:s egentliga röstorgan. Genom dettas förstoring (dykänder) el. genom att luftstrupen bildar en slynga i bröstbenskammen förstärkes de i syrinx bildade tonerna. Lungorna äro små och sakna elasticitet. Från bronkerna och deras förgreningar utgå de s. k. lungpiporna, vilka stå i förbindelse med varandra, luftrörsystemet blir således nätlikt och ej ss. hos däggdjuren trädformigt förgrenat. De stora luftrören fortsätta ogrenade genom lungan och mynna i luftsäckarna, 5 tun na pariga bildningar, som ligga mellan organen i kroppshålan och skicka förgreningar in i de luftfyllda benen. Luftsäckarna tjäna dels till att göra kroppen lättare, dels verka de vid ventilationen av lungorna. När f. är i vila, sker andningen genom bröstkorgens höjning och sänkning. Under flykten hålles bröstkorgen orörlig och de direkta andningsrörelserna måste därför inställas. Andningen försiggår då på så sätt, att luften pressas in genom näsborrarna och drives ut genom flygmusklernas tryck på luftsäckarna. Andningen är således beroende av flygmusklernas verksamhet, varför den flygande f. ej blir andfådd. — Blodomloppet är fullst. och det jämförelsevis stora hjärtat 4-rummigt. I motsats till förhållandena hos däggdjuren förlöper aortan på h. kroppssidan. Blodets temp. är högre än hos däggdjuren och uppgår till 39— 43° C. — Den vida matstrupen är vanl. försedd med en utvidgning, k r ä v a n, i vilken födan uppbevaras och uppmjukas. I magen kan man särskilja två partier, ett övre körtelrikt och utvidgbart parti, k ö r t e 1 m a-g e n, och ett undre, muskelmagen, vars väggar bildas av starka muskler och vars insida beklädes av ett av körtlar avsöndrat horn-artat skikt. Här bearbetas födan mekaniskt, varvid sönderdelningen underlättas av nedsvalda stenar och gruskorn. Tunntarmen är lång, och vanl. finnas två blindtarmar. Ändtarmen mynnar jämte urinledaren och en körtelartad säckformad bildning, bursa Fabri'cii, i kloaken. De långsträckta och i fördjupningar i bäckenet liggande njurarna avsöndra en tjockflytande, på urinsyra rik urin. Urinblåsa saknas. Testiklarna äro pariga, men av äggstockarna är endast den v. utbildad. De stora, gulrika äggen, den s.k. gulan, omgives i äggledaren av vita och kalkskal. — Nervsystemet är högt utvecklat, och stora hjärnan framträder ss. den mest dominerande delen. Av sinnena äro lukt och smak svaga men hörsel och syn skarpa. ögonen ligga på huvudets sidor, och blott hos ugglorna äro de riktade framåt. Senhinnan innehåller alltid en av flera plattor bildad benring, vilken är särsk. kraftig hos ugglor och rovfåglar. Det tredje ögonlocket, b 1 i n k h i n- — 615 — — 616 —