FÅGLAR flertal skilda ben och dess förbindelse med kraniet genom kvadratbenet, de med kärna försedda blodkropparnas ovala form och fortplantningen genom med skal försedda ägg, som ruvas, äro allt karaktärer, som visa hän på f:s nära släktskap med kräldjuren, och vilka anses så betydande, att f. vanl. sammanföras med dessa under benämningen Sauro'psida. Mer än andra f 1 y g a n d e d j u r (se d. o.) äro f. anpassade till ett liv i den fria luften, och denna anpassning framträder ej blott i kroppens ovala form utan i djurets hela organisation. Den tunna och endast sällan, t. ex. i hönsfåglarnas kammar, förtjockade huden innehåller en enda körtel, den oftast hjärtformade gumpkörteln, vars fettrika sekret utpressas med näbben och ingnides i fjädrarna. Hos utpräglade landformer, som helt el. delvis förlorat flygförmågan, saknas körteln. Fjädrar (se d. o.), näbbslida och klor äro hornbildningar i huden. — Skelettet utmärkes dels av att de hårda och spröda benen ofta på ett tidigt stadium sammansmälta till större komplex, dels av att dessa Skelett av fågel, a överarm, b strålben, c arm-bågsben, d handlovsben, e tumme, f mellan-handsben, g 2:dra och h 3:dje fingret, i nyckel-(gaffel-) ben, j korpben, k bröstben med kam, 1 skulderblad, m övre och n undre delen av revbenen, o tarmben, p blygdben, q sittben, r stjärtben, s lårben, t vadben, u skenben, v led mellan vristbenen, x tars, y t&r. Tarmkanal hos fågel, a matstrupe, b kräva, c körtelmage, d muskelmage, e lever, f bukspottkörtel, g blindtarm, h tunntarm, i tjocktarm, j äggledare (avskuren), k urinledare (avskuren), 1 kloak. i stor utsträckning äro luftfyllda, pneumatiska Blott hos unga f. och hos strutsarna äro benen märgfyllda. I skallen, som med en ledknapp ledar mot 1 :a halskotan, äro sömmarna mellan hjärnkapselns tunna ben försvunna och käkarna förlängda till ett näbb. Underkäken ledar genom det rörliga kvadratbenet mot tinningbenet, och genom kvadratbenets förmedling kan övernäbbet böjas något uppåt. Halskotornas antal växlar mellan 8 (sångfåglar) och 23 (svan) och kan t. o. m. variera inom samma art. Under det att halskotorna äro förbundna genom sadelleder, varigenom rörligheten ökas, äro övriga kotor — med undantag av några svanskotor — orörligt förenade. De yttersta svanskotorna bilda gumpbenet, py- gostylen, som tjänar till stöd för stjärten. Revbenen sammansättas av två delar, en övre, som är orörligt förenad med kotpelaren och på sin bakre kant bär ett utskott, vilket stöder mot efterföljande revben, och en undre, mot den övre vinkelböjd del, som är rörligt förenad med denna och med bröstbenet, ett förhållande, som är av betydelse för andningen. Bröstbenet är stort, mer el. mindre båtformat samt (hos Carina'tce) försett med en hög kam till fäste för de stora flygmusklerna. Endast hos strutsarna (Rati'tæ) saknas kam. I skuldergördeln är skulderbladet långt och sabelliknande samt med sin främre kant fast förenat med bröstbenet genom det kraftiga korpbenet. De slanka nyckelbenen bilda det V-formade gaffelbenet, som stöder mot bröstbenskammen. I handen finnas endast 3 fingrar. Av dessa bildar den svaga och fria tummen lillvingen. De förenade och starkare utvecklade 2:a och 3:e fingrarna stödja handpennorna. Då de bakre extremiteterna uppbära hela kroppstyngden, är bäckenet stort och kraftigt och de långt utdragna tarmbenen ej blott förenade med de två ursprungliga korskotorna utan även med ländkotorna, de bakre bröstkotorna och de främre svanskotorna. Sitt- och — 613 — — 614 —