FÅNGLINA Fånglina, ett i förstäven av en båt fästat tåg, avsett för båtens fastgöring. Fångläger. Enl. mellanfolkliga bestämmelser få krigsfångar icke inspärras men må interneras i stad, fästning el. läger, därvid behållande sina personliga tillhörigheter utom hästar, vapen och militära handlingar. F. anordnas i allm. avlägset från storstäder och så, att rymning försvåras. För underlättande av bevakningen träffas särskilda avspärrningsanord-ningar. E.O.B. Fångspillning, benämning på brott enl. 25 kap. 14 § strafflagen, bestående i att tjänsteman med vilja el. av vårdslöshet lössläpper el. hjälper fånge el. häktad att undkomma. E.S-n. Fångstbarkar, skogsbr., se Snytbaggar. Fångstdiken, skogsbr., se Fångdiken. Fångstträd, skogsbr. En hel del skogsinsek-ter, som angripa sjuka el. på annat sätt försvagade träd, lägga även sina ägg å fällda stammar. Man begagnar sig härav för att bekämpa dem genom att utlägga f., som man fäller och låter de ifrågavarande skadeinsekterna äggbelägga, varefter, sedan äggbeläggningen avslutats, stammarna avbarkas, så att ynglet dödas. För att nå avsett resultat måste de olika insektsarternas vanor noga studeras, så att man väljer lämpliga f. och utlägger dessa på den för fångsten gynnsammaste årstiden och platsen. F.A.Bn. Fångtransport, häktad persons el. fånges förande till domstol el. fångvårdsanstalt. Ord. f. verkställes var 14 :e dag å järnvägssträckan Malmö—Göteborg—Stockholm—Ånge — Sundsvall och omvänt. I mån av behov anordnas extraf., stående i förbindelse med de ordinarie. F. verkställdes förr av särskilda tjänstemän, s. k. fånggevaldiger, numera i regel av vaktkonstaplar vid fångvårdsstaten. Fånge skall vid transport åtföljas av fångförpass-ning, som är en av myndighet utfärdad order, innehållande uppgift å fångens namn och destinationsort samt huruvida och på vad sätt han må beläggas med fängsel, samt av f å n g s e-d e 1, som innehåller förteckning över fångens tillhörigheter. E.S-n. Fångvård. Fängelsernas ursprungliga uppgift har varit att förvara fångar. F. uppkom först i och med att individens förbättring upptogs som ett av straffets viktigaste ändamål. F:s strävan går ut på att göra fången fysiskt och psykiskt väl rustad för att vid frigiv-ningen kunna upptaga kampen för tillvaron. Det viktigaste ledet i all f. utgör arbetet. Vid val av arbete tages hänsyn till fångens egen önskan, yrkeskunnighet och framtida förvärvsgren. Man låter honom i regel ej specialisera sig på att utföra ett visst detaljarbete utan strävar efter att göra honom inom den för honom lämpliga yrkesgrenen så mångsidigt utbildad, som det med straffets längd och hans förutsättningar i övrigt är möjligt. Under cellstraffet är det huvudsaki. hantverk och under gemensamhets-straffet fabriksmässigt arbete, som kommer till utförande. Vid sidan av arbetet utgör gudstjänster, skolundervisning och cellbesök av anstaltens tjänstemän viktiga medel till fångens förbättring. För väckande av straffångars ambition och främjande av deras fostran och upprättelse skola dessa fångar indelas i klasser med ökade förmåner alltefter avtjänad strafftid, uppförande samt eljest ådagalagda förhållanden. För fånges fysiska välbefinnande är sörjt genom enkel men närande föda, bad, gymnastik samt promenad utomhus minst en halv tim. dagl. i s. k. fånggårdar. Jfr Frihetsstraff, Cellstraff och Gemens am-hetsstraff. E.S-n. Fångvårdsanstalt. Rikets f. äro av tre huvudslag: centralfängelser, straffängel s e r och k r o n o h ä k t e n (se d. o.). Centralfängelserna äro avsedda för såväl cell- som gemensamhetsfångar, straffängelserna och kro-nohäktena endast för cellfångar. Vid central-och straffängelser verkställas samtliga former av frihetsstraff och förvaras häktade personer. I kronohäkten förvaras i regel endast häktade samt s. k. bötesfångar, d. v. s. personer, som undergå förvandlingsstraff för böter. Fångar med lång strafftid få i regel avtjäna sitt straff å centralfängelser, Vilka anstalter äro bäst rustade för modern fångbehandling; där finnas t. ex. kyrka, skola, verkstäder, kropps- och sinnessjukhus. I straffängelserna avtjänas huvudsaki. kortare frihetsstraff, men här kunna även mottagas längre tids fångar, i den mån bristande utrymme skulle uppstå vid centralfängelserna. Av straffängelserna äro de i Gävle och Uppsala avsedda för fångar, som icke uppnått 21 års ålder. I straffängelserna i Karlstad och Jönköping förvaras straffriförklarade personer i avbidan på överflyttning till hospital. Förutom nu nämnda slag av f. finnas fångkolonier (se d. o.) samt vård- och i n t e r n e-ringsanstalter. Vid förutvarande centralfängelset i Norrköping har anordnats en vårdanstalt för förminskat tillräkneliga manliga förbrytare, varjämte kronohäktet i Ystad delvis tagits i bruk som interneringsanstalt för manliga återfallsförbrytare. Kvinnliga förbrytare av nu nämnda slag förvaras vid centralfängelset för kvinnor i Växjö. Samtliga f. sortera under Fångvårdsstyrelsen. E.S-n. Fångvårdsfullmäktige, se Fångvårdsstyrelsen. Fångvårdskongress. Sedan fångvården under — 623 — — 624 —