FÄRSKABB ning förekommer icke. Av blandullsfåren må nämnas nordiska kortsvansfåret, som förekommer i n. Tyskland, Nederländerna, n. Frankrike, Skottland, Island, Skandinavien och n. Ryssland, fettstussfåret i Asien och Sydryss-land, fettsvansfåiet i Afrika, Mindre Asien, Syd-ryssland, på Balkanhalvön samt i s. delarna av Italien och Frankrike, krumhornade fåret i s. ö. Europa och Ungern, Zigajafåret i Siebenbürgen och Rumänien samt Zaupelfåret i Bayern. På glansulliga får äro fällhår och dunhår lika varandra och sakna vanl. märg. Ullen är medellång, vågig och mestadels glänsande. Ansikte och ben äro i regel ullfria. Till denna grupp räknas bergamaskfåret i Italien, seelän-derfåret i Bayern m. fl. länder, marskfåret i Nederländerna, Tyskland och Danmark, tyska vithuvade köttfåret i Oldenburg och Schleswig-Holstein, de långulliga, vithuvade engelska raserna, de kortulliga, svarthuvade engelska raserna samt de slätulliga tyska lantraserna (Lei-nefåret och Rhönfåret). Renulliga fåren karakteriseras av sin utomordentligt fina ull, som uteslutande består av mer el. mindre starkt krusiga dunhår. Av största betydelse är merinofåret, som från Spanien spritt sig över stora delar av Europa och till övriga världsdelar, där det särsk. i Kaplandet, Australien och Sydamerika samt på Nya Zeeland producerar oerhörda mängder ull, som säljas i stora partier även på den europeiska marknaden. Till renulliga gruppen hör också tyska köttullfåren (t. ex. Meles) och württembergska fåret. H.Fqt. Fårskabb, se Skabb. Fårskötsel, som sedan länge varit stadd i tillbakagång inom Sverige, hade en glansperiod under världskriget, men intager nu en blygsam ställning. 1919—27 nedgick fårstammen från 1,563,654 till endast 707,849 djur el. i runt tal med 55%. Fåren hållas huvudsaki. i skogsbygderna samt på Öland och Gotland. Inkomsten av f. är i hög grad beroende av utfodringen. Fåren ha till uppgift att utnyttja sådana betesmarker, som icke äro lämpliga för andra djurslag, men under vissa förhållanden kan det även betala sig att släppa dem på kulturbeten. Inomhus utfodras fåren med hö, havrehalm, ärthalm, löv, rotfrukter och kraftfoder. Höet är ett dyrbart foder, varför man i allm. icke har råd att giva mer än % kg. därav pr djur och dag. Lammen och digivande tackor böra om möjligt erhålla gott hö och kraftfoder dagligen under stallfodringsperioden. Ransonernas storlek anpassas efter djurens ålder, storlek och produktion (se Utfodring). Även då köttproduktionen är huvudsaken, bör man komma ihåg, att tackans mjölkalstring spelar stor roll för lammens utveckling och att ullens mängd och beskafenhet ej oväsentligt bidrager till att höja f:s avkastning. För att lammen skola bli stora och tidigt utvecklade, bör modertackan i genomsnitt pr dag under digivningsperioden ge dem 0,5—l,o kg. mjölk. En del av lammen för säljas till slakt omedelbart efter avvänjningen, men det stora flertalet gödas på betesmarkerna och avyttras först vid 7—10 mån:s ålder alltefter fodertillgång och köttpriser. Endast i undantagsfall kunna fåren i vårt land vistas utomhus året om, varför man i regel måste anordna bostäder åt dem (se Får hus). Under alla förhållanden bör dock betesgången börja tidigt på våren och ej avslutas förr än sent på hösten. Såväl i fårhuset som ute på markerna skola fåren skötas väl, så att de hålla sig friska och trivas gott. Särsk. må man se till, att djuren hållas fria från ohyra och att ullen icke skadas av hösmål, buskris, damm och smuts. Jfr F å r a v e 1. H.Fqt Fårsläktet, Ovis, tillhör underfam. getdjur av fam. slidhornade idisslare inom ordn. partåiga. F. har nedåtböjda horn, konkavt tårben och körtlar mellan klövarna på såväl fram- som Mufflonfåret. bakfötterna. Tamfåret, O. a'ries, förekommer i alla världsdelarna, vildfåren däremot endast i Sydeuropa, Nordafrika, Asien och Nordamerika. I vilt tillstånd finnas ett 20-tal arter, av vilka följande äro mest kända. Mufflonfåret (O. mu'simon) har numera sitt tillhåll på Korsika och Sardinien. Förr hade det större utbredning och förekom även i Mellaneuropa. M. som är det minsta av nutidens vildfår, mä — 631 — — 632 —