Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäbod (säter) - Fäbroms - Fäder - Fäderneslandet - Fäfluga, fäbroms - Fägerplan, Axel Johan - Fägre - Fäkthopp - Fäktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄKTNING
på -bo och -boda, som man möter i alla
Sveriges landskap, och som visa, att f. en gång
funnits genom hela landet. I våra dagar
förekomma f. på den 1,000 km. långa sträckan
mellan Järnskogs s:n i v. Värmland och Pajala
i Norrbotten. Sydgränsen är i allm. Bergslagen
och Dalälvens nedersta lopp. Men även i de
trakter där f. ännu användas, har f.-väsendet
gått mycket tillbaka. Orsakerna äro
jordbruksteknikens framsteg och brist på kvalificerad
arbetskraft, vilken b^orberats av industrien
och skogsbruket. Av betydelse är också, att
det intresse för driftens modernisering, som
finnes i många andra f.-områden och där
flerstädes givit lysande resultat, hos oss hittills
saknats.
Utom i Sverige finnas f. i Norge, där 1907
% av landets alla mjölkkor höllos vid sätrarna,
vidare i det av svenskar befolkade Österbotten.
F. förekomma under olika lokalnamn i flera
av Mellaneuropas bergländer, ss. Franska
centralmassivet, Jurabergen, Vogeserna,
Schwarz-wald och Karpaterna. F.-väsendet är av största
ekonomiska betydelse överallt i Alperna,
mångenstädes i Pyrenéerna och som regel i alla
Sydeuropas högre berg. I denna del av Europa
stallfodras aldrig djuren. Om sommaren hållas
de på f.-betena i bergen, om vintern på
låglandets stäpper, där gräsväxten är yppig på gr. av
vinterregnen. Detta system kallas
transhuman-ce. Utanför Europa finnas f. i Atlasbergen,
ö. Turkiet, på sydsluttningen av Himalaja, i ö.
Brasilien o. s. v. — Litt.: S. Erixon,
”Bebyggelseundersökningar” (i ”Fataburen”, 1918); J.
Frödin, ”Siljansområdets f.-bygd” (1925), ”Om
f.-bebyggelsens utbredning och olika typer i
Europa” (i ”Sv. geografisk årsbok”, 1929), ”Sv.
f.” (i ’Sv. kulturbilder’, 3 och 4, 1931). J.F.
Fäbroms, insektsart, se Bromsar.
Fäder, lat. patres, namn på medl. av vissa
religiösa ordnar och kongregationer, ss. F
ä-der av den heliga graven (i Jerusalem
boende franciskanmunkar, som ha uppsikt över
den heliga graven och över huvud vårda sig
om de heliga minnesplatserna i Palestina), F
ä-der av den helige ande (orden grundad
1848, driver mission, särsk. i Afrika och
Amerika), Jesu hjärtas fäder (flera olika
ordnar finnas med detta namn). Jfr
Apostoliska fäder och Kyrkofäder. S.N.
Fäderneslandet, tidn. grundad 1852 i Lund
av fil. d:r N. R. Munck af Rosenschöld som
veckotidn., i nov. 1853 flyttad till Stockholm,
där den 1854—1927 utgavs med 2n:r pr vecka.
F., som 1856 övertogs av boktryckaren J. F.
Hagström (d. 1898), framträdde först som
politiskt oppositionsorgan med bidrag av bl.a. M.
J. Crusenstolpe, M. Bakunin, S. A. Hedin, J.
Mankell och C. G. Kalling men gjorde sig
småningom känd och i breda lager uppskattad
som förmedlare av skandaler ur de högre
samhällsklasserna, såväl i huvudstaden som ute i
landsorten. Denna journalistik ledde till en rad
åtal, som ägarna gjorde sig oberoende av genom
att som ansvariga utg. begagna sig av obskyra
individer, som voro villiga att, då så behövdes,
gå i fängelse. F :s uppl. översteg tidtals 100,000
ex. Bland red. märkas C. G. Uggla (1857—63),
Janne Damm (1863—65), Samuel ödmann
(1865—98) och C. O. Dahlin, tidn:s siste ägare.
På gr. av en effektiv bojkott från försäljarna,
påbörjad 1926, nedlades F. 1927. H.E.
Fäfluga, fäbroms, insektart, se
Bromsar.
Fägerplan, Axel Johan, målare (1788—
1865), studerade vid Konstakad. och erövrade
guldmedalj 1824 samt blev 1838 lärare i
teckning vid akad:s principskola. F. var
huvudsaki. verksam som porträttmålare och var
tidvis biträde i sin lärare Pehr Krafft d. y:s
”porträttfabrik” men ägnade sig senare mest åt
ta-velrestaurering och privat lärarverksamhet. G.V.
Fägre, s:n i Vadsbo hd, Skaraborgs län, s.
om Töreboda, kring Göta kanal; 67,64 kvkm.,
därav 64,73 land; 1,792 inv. (1931; 28 inv. pr
kvkm.); 37,13 kvkm. åker (1927; 57,4% av
landarealen), 20,45 kvkm. skogsmark. Egendom:
Fimmerstad. — Pastorat: F. och Trästena, S.
Vadsbo kontrakt, Skara stift. J.C.
Fäkthopp, hopp över ett redskap (t. ex. en
plint) el. ett naturligt hinder med snett anlopp,
delad sats och med stöd av ena handen, varvid
den andra är el. tänkes vara försedd med ett
vapen (t. ex. en sabel). O.K-gh.
Fäktning, färdighet att bruka närstridsvapen
(handvapen, blanka vapen) till anfall och
försvar. F. är en allsidig och sund övning för
såväl kropp som själ samt utvecklar
kroppsbe-härskning jämte snabbhet i beslut och
handling. — F. är lika gammal som kriget. Man
kan därför hos alla antikens folkslag spåra
ansatser till f. med olikartade vapen och i
skilda former. Sättet för f:s utövande har
alltid stått i intimt samband med
kulturståndpunkt samt med vapnens och skyddsmedlens
tekniska utveckling. I antikens Grekland
ävensom i Rom övade man sig i f. med lans el.
korta svärd, iklädd hjälm, sköld och
bröstharnesk. De grövre byggda germanerna begagnade
långa svärd, lämpade för kraftiga hugg, de
slaviska ryttarfolken åter korta, lätta
kroksab-lar. Medeltidens harneskklädda riddare måste
tillgripa stötvapnen för att kunna genomtränga
svagare delar av rustningen, mot vilken även
kraftiga hugg voro overksamma. Efter
införandet av eldvapnen, då sköld och harnesk kommo
— 637 —
— 638 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
