Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄKTNING
på avskrivning, insåg man nödvändigheten av
en god fäktutbildning; men först under 15 :e och
16:e årh., dås. k. fäktaregillen,
framförallt i Tyskland, hade sin blomstringstid,
arbe-tade^man på en noggrann skolning av f.
Utvecklingen kom emellertid på avvägar genom
inlärandet av ett otal förflyttningar och
vändningar (tur-f.) för att undvika motståndarens
hugg. De vapen, som huvudsaki. användes, voro
enhands- och tvåhandssvärd samt hillebarder.
Hugget var nästan helt förhärskande. F. i dess
mera moderna form med en lätt värja samt
med verkliga parader, riposter m.m., där stöten
kom till sin rätt, härleder sig utan tvivel från
Italien, varifrån den mot slutet av 1500-talet
utbredde sig över hela Europa. Småningom
utbildade sig två olika fäktskolor, den
italienska och den franska. O. 1643 infördes
Fig. 1. Gardställning.
i Frankrike floretten som övningsvapen, vilket
i hög grad bidrog till fäktkonstens höjande;
teorien blev mera logisk, och det franska
systemet utmejslades till mönster av klarhet och
formbestämdhet. Alla fäktskolor bygga f. n.
på samma principer, även om utförandet här
och var i vissa detaljer kan uppvisa olikheter.
F. bedrives dels med florett och värja
(stötvapen), dels med lätt sabel (för hugg
och stöt).
De bestämmelser för f:s utförande, som här
nedan lämnas, avse i första hand florett-f. och
ansluta sig, delvis även beträffande
nomenklaturen, där f. n. stor ovisshet råder, till den
franska skolan, vilken nu tillämpas i Sverige.
— Termer (med spärrad stil), som ej här
närmare förklaras, återfinnas som särsk.
uppslagsord. — Gardställningen, ”en garde”,
(fig. 1) är utgångsställningen, där man är lika
beredd till anfall som till försvar. Den kan
Fig. 2. De olika linjerna, a höga yttre, b höga
inre, c låga yttre, d låga inre linjen.
intagas såväl framåt som bakåt (i värj-f.). Den
vapenförande armen och vapnet kunna här
intaga olika ställningar, varigenom olika partier
av kroppens framsida, s. k. linjer (fig. 2),
täckas. Dessa ställningar (tillika slutställningar
i paraderna) benämnas prim, sekund,
ters, kvart, kvint, s i x t, septim och
oktav. Med sträckning (fig. 3) förstås
den rörelse, varigenom armen fullständigt
sträckes och spetsen riktas mot del av
motståndarens träffyta. I ett u t f a 11 (fig. 4) ökas
Fig. 3. Sträckning.
— 639 —
— 640 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
