FÄKTNING avståndet mellan fotterna ävensom främre knäets böjning, bakre benet sträckes och överlivet lutas något framåt, så att man kan nå fram till motståndaren med sitt vapen. Man skiljer på vanligt fäktavstånd, då man Fig. 4. Utfall. med ett utfall kan träffa motståndaren, samt förkortat och förlängt avstånd. För att komma till dessa olika lägen utföras förflyttningar framåt el. bakåt. Man gör en appell (stampning med främre foten) för att oroa motståndaren samt för att förstärka intrycket av ett låtsat anfall. Med engagement (-mang) tager man känning med motståndarens vapen. Det kan ant. ske i samma linje, i annan linje (växling av engagement) el. med två växlingar i omedelbar följd (dubbelt engagement). Att blotta anfallsytan kallas att öppna linjen. Anfallen äro dels enkla: rak stöt, d e-gagement (-mang) och c o u p é, dels sammansatta, som utgörar av' ett enkelt anfall, föregånget av en el. flera finte r. Doublé är benämningen på ett degagement jämte ett undvikande av en kontraparad (se nedan). Som förberedelse till ett anfall brukas angrepp på el. bindande av motståndarens klinga samt c o u 1 é e r och låtsade anfall. Angreppen kunna vara battement (-mang), tryckning (p r e s s i o n) el. f r o a s a d (f r o i s s e-m e n t); de bindande rörelserna opposition, liement (-mang) el. e n v e 1 o p p e-ment (-mang). En särskild (ofullständig) form av liement kallas kroasad (croisé). Ett påbörjat anfall kan av motståndaren avbrytas genom ett m o t a n f a 11 (c o n t r e-attaque), ant. tempostö t, hejdstöt el. s t r ä c k s t ö t. Efter ett parerat el. eljest resultatlöst anfall kan ett nytt anfall (en ny stöt) omedelbart utföras i form av r e d o u b-lement (-mang), repris(e) el. remis(e). Paraderna, d. v. s. avvärjandet av ett anfall, indelas med avseende på formen i mötan de (direkta) och kontraparader (cirkelparader) samt med avseende på det mekaniska utförandet i korta, långa och bindande. De äro till antalet 8 med motsvarande namn och slutlägen so de olika utgångsställningarna (se ovan). En parad bör alltid, helst omedelbart, åtföljas av en ripost, d. v. s. en svarsstöt. Riposterna indelas med hänsyn till tiden i ögonblickliga och avvaktande, med hänsyn till formen i direkta och sammansatta. En svarsstöt efter en parerad ripost kallas k o n t e r-r i-p o s t. Vid tävlings-f., den s. k. a s s a u t e n, fungerar oftast en jury, bestående av 1 president och 4 domare, där presidenten fäller utslaget. Den utkämpas på ett begränsat område, p i s-t e n (2 m. bred samt vid florett-f. 10 m., vid värj- och sabel-f. 14, 19 el. 34 m. lång), med ett visst antal stötar. De tävlande indelas i p o u 1 e r med 4—10 i varje grupp. Under en assaut händer det stundom, att de fäktande efter s. k. närstrid komma så tätt inpå varandra, att den ene el. båda äro förhindrade att på reglementsenligt sätt bruka sitt vapen. Detta benämnes corps å corps, och presidenten skall då avbryta striden. När båda fäk-tarna träffas samtidigt, uppkommer stöt för stöt (coup double). — Fäktvapnen kunna indelas i 3 olika slag: 1) för hugg, 2) för stöt, 3) för både hugg och stöt. Inom dessa grupper skiljer man på a) e n h a n d s-, b) tvåhandsvapen. Till dessa olika kategorier hänföras bl. a. följ, vapen (de med spärrad stil ännu i bruk): 1 a) Stridsyxa, du-sack, enhandssvärd, kort sabel och kroksabel. Ib) Morgonstjärna, stridsklubba el. stridskolv och tvåhandssvärd. 2 a) Rappir, borrsvärd, dolk, värja och florett. 2 b) Pik, spjut, lans och gevär (karbin) med bajonett. 3 a) Pallasch, hirschfängare, kniv och lätt sabel. 3 b) Hillebard, bardisan, sponton och glefe (el. glav). Skyddsmedlen vid f. äro mask, handske, fäkttröja, armbågsskydd och plastron. För f. med värja gälla i stort sett ovan givna bestämmelser. Artskillnaden mellan florett-f. och värj-f. betingas emellertid därav, att vid den förra träffytan är begränsad till bålen, då däremot vid värj-f. även huvud, armar och ben anses sårbara. Värjfäktaren bör därför intaga större fäktavstånd samt hålla sig mera rörlig än florettfäktaren. — Vid s a b e 1-f.. vilken f. n. i Sverige bedrives enl. den italienska skolan, räknas hela krcppen med undantag av benen som giltig träffyta. Detta förhållande jämte vapnets användbarhet till såväl stöt som hugg medför vissa olikheter gentemot florett-och värj-f. Utgångsställningarna (slutställ- Uppslagsbok. X. 21 — 641 — — 642 —