Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄKTNING
avståndet mellan fotterna ävensom främre
knäets böjning, bakre benet sträckes och
överlivet lutas något framåt, så att man kan nå
fram till motståndaren med sitt vapen. Man
skiljer på vanligt fäktavstånd, då man
Fig. 4. Utfall.
med ett utfall kan träffa motståndaren, samt
förkortat och förlängt avstånd. För att komma till
dessa olika lägen utföras förflyttningar
framåt el. bakåt. Man gör en appell
(stampning med främre foten) för att oroa
motståndaren samt för att förstärka intrycket av ett
låtsat anfall. Med engagement (-mang) tager
man känning med motståndarens vapen. Det
kan ant. ske i samma linje, i annan linje
(växling av engagement) el. med två växlingar i
omedelbar följd (dubbelt engagement). Att
blotta anfallsytan kallas att öppna linjen.
Anfallen äro dels enkla: rak stöt, d
e-gagement (-mang) och c o u p é, dels
sammansatta, som utgörar av’ ett enkelt anfall,
föregånget av en el. flera finte r. Doublé
är benämningen på ett degagement jämte ett
undvikande av en kontraparad (se nedan). Som
förberedelse till ett anfall brukas angrepp på
el. bindande av motståndarens klinga samt
c o u 1 é e r och låtsade anfall. Angreppen
kunna vara battement (-mang), tryckning
(p r e s s i o n) el. f r o a s a d (f r o i s s
e-m e n t); de bindande rörelserna
opposition, liement (-mang) el. e n v e 1 o p p
e-ment (-mang). En särskild (ofullständig)
form av liement kallas kroasad (croisé).
Ett påbörjat anfall kan av motståndaren
avbrytas genom ett m o t a n f a 11 (c o n t r
e-attaque), ant. tempostö t, hejdstöt
el. s t r ä c k s t ö t. Efter ett parerat el. eljest
resultatlöst anfall kan ett nytt anfall (en ny
stöt) omedelbart utföras i form av r e d o u
b-lement (-mang), repris(e) el. remis(e).
Paraderna, d. v. s. avvärjandet av ett
anfall, indelas med avseende på formen i
mötan
de (direkta) och kontraparader
(cirkelparader) samt med avseende på det mekaniska
utförandet i korta, långa och bindande. De äro
till antalet 8 med motsvarande namn och
slutlägen so de olika utgångsställningarna (se
ovan). En parad bör alltid, helst omedelbart,
åtföljas av en ripost, d. v. s. en svarsstöt.
Riposterna indelas med hänsyn till tiden i
ögonblickliga och avvaktande, med hänsyn till
formen i direkta och sammansatta. En svarsstöt
efter en parerad ripost kallas k o n t e r-r
i-p o s t.
Vid tävlings-f., den s. k. a s s a u t e n,
fungerar oftast en jury, bestående av 1 president
och 4 domare, där presidenten fäller utslaget.
Den utkämpas på ett begränsat område, p i
s-t e n (2 m. bred samt vid florett-f. 10 m., vid
värj- och sabel-f. 14, 19 el. 34 m. lång), med
ett visst antal stötar. De tävlande indelas i
p o u 1 e r med 4—10 i varje grupp. Under en
assaut händer det stundom, att de fäktande
efter s. k. närstrid komma så tätt inpå
varandra, att den ene el. båda äro förhindrade
att på reglementsenligt sätt bruka sitt vapen.
Detta benämnes corps å corps, och
presidenten skall då avbryta striden. När båda
fäk-tarna träffas samtidigt, uppkommer stöt för stöt
(coup double). — Fäktvapnen
kunna indelas i 3 olika slag: 1) för hugg, 2) för
stöt, 3) för både hugg och stöt. Inom
dessa grupper skiljer man på a) e n h a n d s-,
b) tvåhandsvapen. Till dessa olika
kategorier hänföras bl. a. följ, vapen (de med
spärrad stil ännu i bruk): 1 a) Stridsyxa,
du-sack, enhandssvärd, kort sabel och
kroksabel. Ib) Morgonstjärna, stridsklubba el.
stridskolv och tvåhandssvärd. 2 a) Rappir,
borrsvärd, dolk, värja och florett. 2 b)
Pik, spjut, lans och gevär (karbin) med
bajonett. 3 a) Pallasch, hirschfängare,
kniv och lätt sabel. 3 b) Hillebard,
bardisan, sponton och glefe (el. glav).
Skyddsmedlen vid f. äro mask, handske, fäkttröja,
armbågsskydd och plastron.
För f. med värja gälla i stort sett ovan
givna bestämmelser. Artskillnaden mellan
florett-f. och värj-f. betingas emellertid därav, att
vid den förra träffytan är begränsad till bålen,
då däremot vid värj-f. även huvud, armar och
ben anses sårbara. Värjfäktaren bör därför
intaga större fäktavstånd samt hålla sig mera
rörlig än florettfäktaren. — Vid s a b e 1-f..
vilken f. n. i Sverige bedrives enl. den italienska
skolan, räknas hela krcppen med undantag av
benen som giltig träffyta. Detta förhållande
jämte vapnets användbarhet till såväl stöt som
hugg medför vissa olikheter gentemot
florett-och värj-f. Utgångsställningarna (slutställ-
Uppslagsbok. X.
21
— 641 —
— 642 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
