FÄLTJÄGARE ka. Ju starkare en försvarsställning är, desto mera metodiskt måste anfallet framföras, och i samband därmed göras f. starkare. Under ställningsstrid komma sålunda f. att likna dem vid försvarsstrid. Löpgravs- och minarbeten kunna bli nödvändiga för anfallets slutliga genomförande. A.W.G. Fältbindel, ett över axeln, runt midjan el. kring armen buret brett band, tjänade hos de gamla grekerna ss. militär prydnad, under Cæsar ss. officerstecken, under medeltiden ss. en detalj i riddardräkten, under religionskrigen för att skilja mellan protestanter (gul), kejserliga och spanjorer (röd), svenskar (grön el. blå), fransmän (vit). F. är föregångare till of-ficersskärpet. Jfr Skärp. [E.O.B.] Fältbro, tillfällig bro, förfärdigad av på platsen anskaffad el. särsk. framförd materiel. Man skiljer på inf.-bro, körbro, lätt bilbro, den Fältbro, byggd såsom tung bilbro av fackverks-balkar på tunga pontoner. sistn. för i arméfördelning normalt ingående fordon, tung bilbro samt stridsvagnsbro för upp till 12 tons fordonsvikt. Körbanans bredd är o. 3 m. Om f. är byggd med två körbanor, kallas den bred. Bärverket utgöres vanl. av enkla träunderslag och plankvandring, stöden av bockar el. pålok (se Bro, fig. 25). Stöden kunna även vara flytande, ss. flottar, pråmar el. tunga pontoner, i vilket sistn. fall bärverket kan utgöras av fackverksbalkar, sammansatta av medelst räffelbrickor och bultar förenade bräder (se fig.). A.W.G. Fältdressy'r, se Dressyr. Fältdräkt kallas sammanfattningen av de uniforms- och utredningspersedlar samt vapen och skyddsmedel, vilka militär personal skall bära i fält, under fälttjänst- o. a. övningar. Fältuniformen är numera i de flesta arméer grå med nyanseringar i blått, grönt el. brunt. Den göres praktisk i snittet, slitstark och varm samt likartad för all personal. Distinktions- tecken och gradbeteckningar givas föga iögonfallande utseende; färgvalet göres så, att f. så väl som möjligt anpassar sig till terrängens färger. I Sverige fastställdes 1906 en vadmalsgrå färg för f.; sedan 1923 har färgen nyanserats i brunt, samtidigt som fältuniformens snitt något ändrats och hatten utbytts mot mössa. Jfr Uniform. E.O.B. Fältfackla, en vanl. på en stång fäst, gas- el. elektrisk lampa med reflektor jämte tillhörande låda för gasbehållare el. ackumulatorer för belysning av sjukvårds-, provianterings- m. fl. platser. I sv. arméns utrustning ingående fältarbetslampa och fältbordslampa äro f. A.W.G. Fältförsök, lantbr., försöksodling å vanliga åkerfält för utredande av praktiska spörsmål, t ex. växters härdighet m. m. Motsatsen är kärlförsök, som utföras å försöksanstalts laboratorium. T.E-r. Fältgendarmeri' [-Jarj-], i vissa länder benämning på krigspolis (se d.o.). Fältgevaldiger, tidigare polischef i högre kvarter inom sv. armén. Fältgrå kallas den numera allmänt använda färgen på fältuniform. Jfr Fältdräkt och Uniform. Fältgudstjänst, högtidlig militär gudstjänst utomhus. Redan på 1500-talet stadgades i Sverige om särskild gudstjänst för krigsfolk, och de första reglerande bestämmelserna härför gåvos i 1621 års Krigsartiklar. — I och med truppförbandens kasernering har f. i huvudsak ersatts med deltagande i församlingsgudstjänst; jfr K y r k p a r ad. Bj. Fälthaubits, kastpjäs vid fält-art. I sv. art. finnas 3 typer av f., en lätt, 10,5 cm. f. m/10, en tung, 15 cm:s positionshaubits m/06, en tung av grövre kaliber, 21 cm. haubits m/17. Se Artilleripjäs. R.Sbg. Fälthär benämnes den del av de vid krigs-tillfälle mobiliserade sv. lantstridskrafterna, vilken utför de egentliga operationerna; den lyder under högste befälhavaren för fälthären, och enl. dennes bestämmande bildas av f. arméer el. ock förbli de särskilda truppförbunden inom f. lydande omedelbart under nämnda befälhavare. Benämningen fältarmé för rörliga lantstridskrafter användes stundom i motsats till krigsbesätt-ningar, territorialtrupper, depåer m. m. E.O.B. Fältingenjörkompani, benämning på ingenjörkompani, tillhörande arméfördelning och självständig brigad. Fältintendent av l:a och 2:a graden, tidigare regementsofficersgrader, motsvarande överstelöjtnant och major, vid Intendenturkåren. Fältjägare, lätt utrustat fotfolk, som använts — 649 — — 650 —