FÄLTMÄTARE inom krigsorganisationen ett stort antal värnpliktiga o. a. läkare måste tagas i anspråk. Inom krigsskådeplats är arméläkaren främste representant för hälso- och sjukvården; vid olika sjukvårdsförband och -formationer kallas överläkaren chef läkare. E.O.B. Fältmagasin, flyttbara livsmedelsmagasin, vilka upprättas i opererande truppers rygg. Jfr Krigsförplägnad. Fältmagne't kallas i elektriska arbetsmaskiner (motorer, generatorer, etc.) de magneter, i vilkas fält induktionsströmmar åstadkommas (se Elektriska maskiner). N.R-e. Fältmanöver, populär benämning på fält-tjänstövning (se d. o.). Fältmarskalk [-JaTk], militär värdighet, som efter medeltida förebilder uppkom under 1500- Hertigen av Alba som fältmarskalk med fältmarskalkstav och bindel. Målning av A. Mor. talet, då f. betecknade befälhavare för härens beridna del; sedermera förordnades f. ofta ss. ledare av visst fälttåg. Under 30-åriga kriget var f. inom saxiska och österrikiska härarna underordnad i förhållande till landsherrens generallöjtnant, i sv. och franska härarna däremot högste befälhavare med oinskränkt militär och betydande politisk befogenhet; sv. f. var dock underordnad riksmarsken, hans närmaste man var rikstygmästaren. Numera är f. (generalfältmarskalk) den högsta militära graden inom de härar, där densamma förekommer. I Sve rige ha 1600—1824 utnämnts 77 f.; graden finnes fortfarande men tillsättes endast i krigstid. E.O.B. Fältmarskalklöjtnant, urspr. ”undermarskalk”, biträde till fältmarskalken, sedermera en militär grad i österrikiska hären, vilken motsvarade mellersta generalsgraden, divisionsgeneral. F. har även funnits i sv. och franska härarna, i den sv. dock ej med fullt samma innebörd; här följde f. i rang närmast efter rikstygmästaren. E.O.B. Fältmina, en i jorden nedgrävd el. på marken utlagd innesluten sprängladdning, vilken, då den spränges, kastar sprängstycken och över densamma liggande jord, stenar isamt andra föremål i luften. F. användas ss. hinder och utläggas i fält framför en ställning el. till skydd för en flank. F. konstrueras dels för verkan mot levande varelser, varvid de kunna utgöras av fladderminor, landtorpedrar m. fl., dels för verkan mot stridsvagnar, stridsvagns-minor. Sprängladdningen varierar från 5 till 50 kg. och mera. F. tändas elektriskt el. ock genom att en slaglåsinrättning utlöses, då någon trampar på f. el. en stridsvagn passerar över densamma. A.W.G. Fältmusikant anställdes tidigare genom kontrakt och motsvarar nutida musikunderofficer (se d. o.). Fältmässig säges den militära utbildning, utrustning m.m. vara, vilken tager sikte på krigets fordringar för att i mesta möjliga grad bringa fredsförhållanden i överensstämmelse med dessa. E.O.B. Fältmätare, Cida'ria (Lare'ntia), fjärilsläkte av gruppen mätare (se d. o.). F., som bilda vårt största fjärilsläkte med i Sverige o. 70 arter, ha en vingbredd av o. 2—3 cm. Deras vingar äro tunna, helbräddade. Många höra till våra allmännaste i skymningen flygande fjärilar. En av de allmännaste är C. bilinea'ta, gulvingemätaren, vars båda vingpar äro gula, det främre med talrika, fina, bruna tvärlinjer, övriga arter ha vit, brun- el. grönaktig grundfärg och vitaktiga bakvingar. Allmännast bland dessa äro kanske C. ocella'ta, ögonfläckade fältmätaren, och C. montana'ta, bergsfältmäta-ren, båda med vita vingar, den förra med ett skarpt, brunsvart tvärband med rund, svart diskfläck, den senare med ett brungult tvärband, som framtill innesluter en vit fläck med svart diskpunkt, samt C. fluctua'ta, svartbäl-tade fältmätaren, som har gråvita framvingar med ett svart, vanl. vid vingmitten avbrutet tvärband. E. W-n. Fältmätare, artillerimätare (se d. o.), utbildad i geodetisk mätning, före 1931 motsvarande art.-geodet el. mätobservatör. Till f. utbildas — 653 — — 654 —