FÄLTSPAT andra opererande arméer insätta sina huvudkrafter och där åtm. den ena parten åsyftar att under anfall nå ett avgörande resultat. E.O.B. Fältslakteri upprättas av slakteriplutcnen vid en arméfördelnings intendenturkompani: vid f. nedslaktas av kompaniet anskaffade el från etappområdet framförda slaktdjur, varigenom köttbehovet vid arméfördelningens truppförband tillgodoses. E.O.B. Fältslanga (ty. Schlange), med långt eldrör försedd kanon, ingående i ”fältskyttet” (se d. o.). Fältsparvar, Emberizi'næ, underfam. av fam. finkfåglar bland tättingarna, kännetecknas av att gommen är försedd med en längsgående knöl och övernäbben är smalare än undernäbben. F. vistas mer än finkarna på marken, där också boet vani. lägges. Födan utgöres av frön och om sommaren även av insekter ocb larver, varmed ungarna matas. Underfam. omfattar 560 arter. Hos oss finnas 8 arter fördelade på 3 släkten, näml, busksparv-, lappsparv-, och snösparvsläktet (se d. o.). H.B-n. Fältspat, gemensamt namn för ett antal mycket viktiga bergartsbildande mineral, utgörande aluminiumsilikat av kalium, natrium, kalcium, barium el. strontium. F. kristalliserar monoklint el. triklint, och kristallerna kunna i pegmatiter nå jättelika dimensioner, så att man ibland kunnat anlägga hela stenbrott i en enda kristall. Eftersom de flesta silikatbergarter till övervägande del bestå av f. och f. vidare i krossat tillstånd ingår i lera och lerskiffer, så uppbygges en mycket tor del av jordskorpan av f. Till färgen är f. vit, brun, röd, grön, grå el. svart. Hårdheten (se Hårdhetsskala) är 6—6,5. Man brukar indela f. i följ, huvudgrupper: 1) Alkalifaltspaterna omfatta dels kali-f. av sammansättningen KAlSigO8, dels en natron-f. av sammansätningen NaAlSi3O8, kallad a 1 b i t och ofta betecknad Ab. Den viktigaste kali-f. är o r t o k 1 a s, ofta betecknad Or, som är monoklin med 90° spaltvinkel. Orto-klasen, som huvudsaki. påträffas i djupbergarter, innehåller nästan alltid något natron-f.-silikat, och efter allt att döma är dess förmåga att upptaga detta silikat större vid hög temp. än vid lägre. Vid avkylning utskiljes därför natriumhalten i form av albit, vilken ss. små spolar el. lameller ses ligga inbäddad i ortoklasmassan. Sådana oenhetliga kristaller kallas p e r t i t e r (inhomogeniteten synlig för blotta ögat), mikropertiter (inhomogeniteten synlig endast i mikroskopet) el. kry p-topertiter (pertitstrukturen kan även under mikroskopet endast antydningsvis urskiljas). — I sprickor i kristallina skiffrar före- Pertitstruktur, visande band av utsöndrad albit (vit) i ortoklas (grå). kommer (särsk. rikligt i Alperna) en kali-f., kallad a d u 1 a r, vilken är helt el. delvis genomskinlig, håller ganska ringa mängder nat-riumsilikat och trol. har bildats vid ganska låg temp., förmodligen ur överhettade vattenlösningar. M å n s t e n kallas en varietet av adu-lar, som, när den betraktas i en viss riktning, visar ett blåaktigt ljusskimmer. — I de ungvulkaniska bergarterna uppträder kali-f. ss. s a n i d i n, vilken är glasig och vanl. mycket natronrik. Trots detta visar den ej perlitstruk-tur, vilket torde bero på att avkylningen skett så hastigt, att natron-f.-silikatet ej hunnit utskiljas. Sanidin, som består av övervägande natron-f.-silikat, visar triklin kristallform och plägar benämnas anortoklas. Genom att i anortoklaserna ingå även små mängder (ibland Ortoklas, ”Karlsbadertvillingar”. Högertvilling (t.v.) och vänstertvilling. dock ända upp till 14 °/o) av silikatei CaAl2Si2O8, a n o r t i t, bilda de i viss mån ett övergångsled mellan alkali-f. och p 1 a g i o k 1 a-serna (se nedan). — Fali-f. uppträder även i en triklin form, kallad m i k r o k 1 i n Kristal- — 657 — — 658 —