FÄLTSPATGRUPPEN lerna påminna så mycket om ortoklasens, att de vanl. endast mikroskopiskt kunna skiljas från denna. De äga sålunda en skenbar monoklin symmetri men visa sig vid närmare undersökning vara uppbyggda av ett otal fina triklina lameller, vilka äro förbundna genom upprepad (polysyntetisk) tvillingbildning (se d. o.). Denna lamelle-ring är vanl. utbildad i två mot varandra vinkelräta riktningar, varigenom uppstår en mycket karakteristisk, i mikroskopet synlig gallerstruktur (s.k. mikroklingitter). Man har Kalifältspatens kristallform. Mikroklingitter (mikrofoto). framställt den teorien, att även den vanliga or-toklasen skulle vara på detta sätt uppbyggd av mikrolinlameller, vilka emellertid skulle vara så fina, att de ej ens i mikroskopet kunna särskiljas (jfr Mimesi). — Amasonit el. amasonsten är en grön mikrolin, vilken i likhet med månsten och adular vunnit användning som prydnadssten. 2) Kalkalkalifältspaternael. p 1 a-gioklaserna representera en iso-morf serie (se Iso-m o r f i) med de två ändleden a 1 b i t (se ovan) och a n o r-tit (CaAl?Si2O8). De mellanliggande blandningsleden pläga indelas i oligoklas (närmast albiten), a n d e s i n, labradorit och b y t o w n i t (jfr F ä 1t-spatgruppen). Dessa mineral äro alla triklina med c:a 85° spaltvinkel. På gr. av en nästan ständigt uppträdande, intensiv tvillingbildning visa de en mer el. mindre starkt framträdande reffling å vissa kristallytor, vilken givit anledning till att plagioklaserna förr benämndes ”streckad f.”. De kalkfattiga leden uppträda särsk. i granit, diorit och syenit, under det att de kalkrikare återfinnas i mera basiska bergarter, t. ex. gabbro, diabas, anorto-sit. Labradoriten el. labr a do r s t e-n e n är bekant för sitt vackra färgspel (labra-dorisering) och användes på gr. härav ibland som prydnadssten. Detta är också fallet med den s. k. s o 1 s t e n e n, en klar oligoklas med inneslutna plattor av järnglans, vilken påträffats bl. a. vid Tvedestrand i Norge. 3) B a r y t- och strontianfältspa-terna äro av underordnad betydelse. B a-rytfältspat el. celsian, BaAl2Si2O8 (jfr Fältspatgruppen) är ett monoklint mineral, som i synnerligen rent tillstånd påträffats bl. a. vid Jakobsberg i Värmland. F. är av stor betydelse för porslinsindustrien. Vidare utgör det sönderkrossade f.-materialet i åkerjorden en i ke föraktlig kalikälla för växterna. Den industriellt utnyttjade f. fås nästan uteslutande ur pegmatiter, och Skandinavien äger de största f.-brotten i Europa. Särsk. förtjäna att nämnas Ytterby vid Vaxholm och Margretelund strax n. ö. om Stockholm. I peg-matiterna uppträder f. gärna i sammanväxning med kvarts, s. k. s k r i f t g ra n i t (se d. o.), vilken i polerat tillstånd funnit användning ss. ornamenteringssten. T.K. Fältspatgruppen, en mineralgrupp omfattande ett antal isomorfa blandningsserier (se I s o m o r f i) av de enkla fältspatmineralen (jfr F ä 11 s p a t). I alkalifältspatserien utgöras ändleden av ortoklas och a I b i t, vilka vid högre temp. möjl. äro obegränsat biandbara men vid lägre temp. (500—700°) visa en bland-ningslucka mellan 25 och 65 °/o ortoklas. I plagioklasserien äro ändleden a 1 b i t (Ab) och an or ti t (An), och här föreligger obegränsad blandbarhet för alla temp. Mellanleden ha benämnts oligoklas (AbgAn1—Ab2An1), a n-d e s i n (Ab2An1—Ab1An1), labradorit (Ab1An1—Ab1An2) och b y t o w n i t Ab1An2— Ab1An6). Mellan alkalifältspaterna och plagioklaserna bilda anortoklaserna i viss mån öveigång (jfr Fältspat). Baryt-fältspat el. celsian bildar med ortoklas en isomorf serie, vars mellersta blandningsled benämnas hyalofan. — I underordnade mängder kunna även andra ämnen än de nu — 659 — — 660 — Plagioklasernas kristallform.