FÄRGTRYCK fenomenen genom att antaga förhandenvaron av egensvängningar hos det dispergerande materialets smådelar, vilken teori senare utvecklades av Cauchy. En teoretisk förklaring till den anomala f. gav först Sellmeier på grundvalen av en hypotes om växelverkan mellan de materiella molekylerna och ”eter”-svängningar. Dessa tankar ha fullföljts av Helmholtz och Ketteler. Utgående från elektronteorien utvecklade Lorentz, Drude och Planck en ny teori. De första försöken till en kvantateoretisk dis-persionsteori gjordes av Ladenburg och Kramers, men först på grundvalen av våg- och kvantamekaniken har en exakt kvantateoretisk behandling av dessa fenomen blivit möjlig (Schrödinger och Heisenberg). N.R-e. Färgsymboli'k, se Färg 3). Färgtavla, se Färgsinne. Färgtistel, växtart, se Carthamus. Färgtryck benämnes såväl metoden att trycka i flera färger som det därvid åstadkomna tryckalstret. F. kunna framställas i de flesta grafiska förfaringssätt. — F. från graverade el. etsade plåtar benämnes ofta färggravyr (färgkopparstick, färgetsning, färgradering). Detta slags f. framställes ant. så, att man har flera olika behandlade plåtar, vilka invalsas med var sin färg och avtryckas över varandra på ett och samma papper, el. så, att de olika partierna på en och samma plåt ingnidas med olika färger, vilka genom ett tryck överföres på papperet. Även färgträsnittet utfö-res från olika träsnittsstockar, därvid i allm. för varje färg skäres en stock med de färgen i fråga bärande ytorna el. linjerna. Intressant är det japanska färgträsnittet, där man använder ett fåtal stockar och där färgen, vattenfärg, påföres med pensel i olika förtunningar och även i olika nyanser på en och samma stock. — Det litografiska f., färglitografi, utföres från olika stenar, där man intecknat de olika färgerna men där också, genom att man trycker två el. flera las-erande färger över varandra i olika mängd, i viss utsträckning olika färgnyanser kunna erhållas. Således kan man här reda sig med ett avsevärt mindre antal stenar än de färgnyanser, man önskar erhålla, vilket dock icke hindrar, att en väl utförd färglitografi (k rom olitografi) måste tryckas från t. ex. ända till 15 olika stenar. — I den moderna f ä r g f o t o g r a f i n (se d. o.) har f. fått ett hjälpmedel både till förenkling och fullkom-ning. Vid framställning av f. på fotografisk väg tages enl. den subtraktiva metodens princip tre negativ, ett för vardera gul, röd och blå färg, ofta kompletterade med ett negativ för svart färg, genom härför lämpade färgfilter (tunna färgade gelatinfolier, som insättas i ob jektivet) under iakttagande av att de olika negativen bli exakt lika stora. Gäller det färgreproduktion i autotypi (se d. o.), framställas negativen som rasternegativ, varvid dock iaktta-ges, att rasterriktningen på dessa måste varieras efter vissa regler, och efter detta utföras autotypiklichéer. Från dessa sker tryckningen med resp, grundfärger (gult, rött och blått, ev. svart), så att bilden för varje gång passar noga på den redan tryckta. De härför använda färgerna äro laserande samt så avvägda, att genom blandningen av de olika mängder grundfärg, som klichéens olika stora punkter för varje tryck tillför de olika partierna av bilden, praktiskt taget de flesta färgnyanser kunna framställas i bilden. I de ljusare partierna åstadkomma de för ögat nästan omärkliga fläckar, där det vita papperet icke täckes av någon färg, den avsedda förtunningen av de olika nyanserna. Framställes trycket med de tre färgerna gult, rött och blått, kallas det t r e-färgstryck; användes ytterligare en fjärde färg, svart el. mörkgrått, varigenom de mörkare partierna erhålla större färgstyrka och grundfärgerna kunna hållas lättare till förmån för vissa färgnyansers riktigare valör, benämnes det fyrfärgstryck. I dessa förfaringssätt äro de flesta f., som förekomma i våra böcker, tidskr. och tidn., utförda. Ofta förekommer, att endast två färger, då helst komplementfärger, användas. Även härmed kunna vackra resultat uppnås, ehuru blott ett avgränsat antal nyanser därmed kunna framställas. — Vid litografiskt offsettryck (se d. o.) framställes f. efter samma metod, i det de olika rasternegativen efter lämplig retusch kopieras på offsetplåten. Dessa f. utmärkas av stor mjukhet, framförallt beroende på att de kunna tryckas på oglättat papper, vilket förtar verkan av rasterpunkterna, men åtm. på teknikens nuv. ståndpunkt kan man icke alltid komma fram till samma noggrannhet i färgnyansernas återgivande som vid tre- och fyrfärgstryck i boktryck. Offsettryck användes mycket för affärstryck, plakat och tidskriftsomslag. — I djuptrycket har man även och med gott resultat gjort försök att framställa f. efter färgnegativ, men stora svårigheter både med negativens retuschering och av rent teknisk art ha gjort metodens användande i praktiken svårt. — De förnämsta f.-resultaten har man nått med färgljustrycket. Här användas färgnegativ utan rastersönderdelning, ofta 6 å 7, vilka efterarbetas med noggrann retusch, vars resultat kontrolleras genom flera provtryckningar. Genom ljustryckets fina struktur uppnås härvid f. av sådan fulländning, att reproduktionerna knappast kunna skiljas från - 689 — — 690 —