FÖRBRÄNNINGSMOTOR inträffade ofta. Två tyskar Otto och Lang e n sökte förbättra Lenoirs maskin och kommo därvid underfund med kompressionens betydelse för att uppnå ett högt förbränningstryck (se Mekanisk värmeteori). 1876 var Ottos första fyrtaktsmotor utexperimenterad och slog hastigt igenom. Den drevs med lysgas och blev snart en mycket använd kraftmaskin för småindustrien och hantverket. Några år senare konstruerade engelsmannen C 1 e r k den första användbara tvåtaktsmotorn. — Lysgasens höga pris samt dess egenskap att vara bund®h vid städernas lysgascentraler gjorde, att man snart sökte använda andra bränslen för gasmotörér. Den engelske ingenjören Dowson uppfann på 1880-talet en metod att ur fasta bränslen, koks och antracit framställa en gas, D o w s o n-gas (se d.o.), vilken lämpade sig utmärkt ss. motorbränsle. Gasgeneratorn (se d.o.) var emellertid så inrättad, att den alstrade gasen måste tillföras motorn under tryck. Detta innebar en viss fara, ty vid minsta läckage kunde olycksfall inträffa, enär gasen på gr. av hög koloxidhalt är mycket giftig. Anläggningen var dessutom komplicerad och skrymmande, varför dylika numera ej byggas. I början av 1900-talet konstruerade en tysk gasmotorfirma ett s.k. suggasverk (se d.o.), där nämnda olägenheter eliminerats. Till en början var man liksom vid Dowsongasverken bunden vid kolade bränslen, antracit och koks, emedan vid användning av andra bränslen en myckenhet tjära medföljde gasen och försmutsade motorn. Sedermera lyckades man dock konstruera suggas-anläggningar för stenkol, brunkol, torv, ved och träavfall, där säker drift och god ekonomi er-höllos. Den största torvgasmotoranläggningen i världen, 3,000 hkr., har utförts vid Visby cementfabrik. På senare år har emellertid intresset för generatorgasmotoranläggningar avtagit dels emedan kraftcentralerna ofta måste byggas så stora, att endast ångturbiner kunna ifrågakomma, dels emedan vid smärre anläggningar dieselmotorer äro fördelaktigare. För automobildrift har dock på senaste tid konstruerats lätta gasgeneratorer för träkolsgas (se A u t o m o b i 1, sp. 879). Sin största betydelse har gasmotorn fått för utnyttjandet av den brännbara masugns- och koksugnsgasen. Masugnsgasen, som har ett värmevärde av c:a 1,000 värmeenheter pr kbm., användes dels för malmens röstning, dels till blästerförvärmning, men då dessa masugnens egna behov blivit fyllda, återstå ännu c:a 40 % av gasen, vilken efter omsorgsfull rening ofta nyttiggöres för kraftalstring i gasmotorer. En masugn med en dygnskapacitet av 40 ton tackjärn lämnar kraftgas till en gasmotor om 750 hkr. — Vid utlandets stora järnverk, där koks användes till masugnsbeskickningen, bere-des koks och stenkol i väldiga koksugnar. Vid denna torrdestillationsprocess erhållas stora mängder s.k. koksugnsgas med högt värmevärde c:a 3,500 v.e. pr kbm. .vilken användes till drift av gasmotorer för järnverkets kraftbehov. Den största anläggningen finnes vid ett amerikanskt järnverk med gasmotorer om vardera 2,500 hkr. och sammanlagt 40,000 hkr. I U.S.A. finnas även gasmotorcentraler, som drivas med ur jorden utströmmande naturgas. Gasmotorer konstrueras efter såväl fyrtakts-som tvåtaktsprincipen. Först byggdes de alltid erikelverkande, d.v.s. med förbrännings-rum endast på kolvens ena sida och med cylindern öppen utåt el. mot vevrummet. Då kraven på allt större effekt växte, konstruerade den tyska firman Gebrüder Körting o. 1900 dubbelverkande gasmotorer, där kolven erhåller kraftimpuls växelvis på ena och andra sidan. Gasmotorerna byggas i allm. liggande och encylindriska, men även stora motorer ha byggts med två cylindrar efter varandra och med gemensam kolvstång, s.k. tandemmaskin för kraftbelopp av upp till 4,000 hkr. — Tänd-ningen ' av gas-luftblandningen sker medelst elektrisk gnista. 2) Förgasarmotorer. Då vid gasmo torer en brännbar gas tillsamman med luft direkt insuges och förbrännes i arbetscylindern, erhålles däremot vid förgasarmotorer den brännbara gasblandningen genom förgasning av flytande, lättflyktiga bränslen i den utanför själva motorn anbragta förgasaren (kar-buratorn). De lättflyktiga bränslen, som användes, äro bensin, bensol och motorsprit samt blandningar av dessa: bentyl och lättbentyl. Redan några år efter gasmotorns framträdande gjordes försök att använda bensin som bränsle i liknande motorer. Den tyske ingenjören Gottlieb Daimler konstruerade 1883 den första dugliga bensinmotorn och började samtidigt med tysken K. Benz att bygga bensinmotordrivna vagnar (se A u t o m o bi 1). Förgasaren är, som namnet anger, det karakteristiska för förgasarmotorn. Vid de första försöken att använda bensin till motordrift lät man helt enkelt en luftström stryka över el. bubbla upp genom bensinen, varvid bensinånga medföljde luften. Dylika y t f ö r ga s a-r e ha utförts i en mängd olika former, men alltid har den olägenheten kvarstått, att bensinens beskaffenhet förändrade sig under driften. Bensinen är näml, en blandning av kolväten med olika kokpunkt, vilka således äro mer el. mindre lättförgasade. De mera svårför-gasade kolvätena kvarstannade i förgasarkär- Uppslagsbok. X. _____ 737 ___ 24 — 738 —