FÖRBRÄNNINGSMOTOR Fig. 9. Schematisk bild av förgasare. let, i vilket vätskan sålunda efter hand blev rikare på dessa beståndsdelar, varigenom driftstörning uppstod. Ett stort framsteg betydde därför Maybachs uppfinning av munstycks- el. flottörförgasaren, vars princip framgår av fig. 9. Bränslet inkommer i förgasaren genom kanalen a, flyter förbi nålventilen b upp i flottörhuset c, går vidare genom en kanal upp i spridar-munstycket d. Då bensinen stiger i flottörhuset, lyftes flottören e och på samma gång nålventilen b, vilken är konisk i nedre ändan och kan täta mot ett säte i flottörhusets botten. Flottörens vikt är så avpassad, att då bensinnivån i flottörhuset — och därmed i spridar-munstycket — stigit så mycket, att den står något under mynningen av spridarmunstycket, nålventilen stänger inloppet till flottörhuset. Blandningskammaren h är förenad med motorns insugningsrör. Genom motorns sugning, d.v.s. då kolven rör sig utåt, dragés luft in genom öppningen f, rusar med stor hastighet förbi spridarmunstycket och suger därvid med sig bensin, vilken finfördelas, förgasas och blandas med luften i blandningskammaren h, varifrån blandningen insuges i motorcylindern. Då bensin sålunda bortföres ur spridarmunstycket, sjunker bensinnivån i flottörhuset, varvid flottörnålen insläpper mera bensin och håller bensinnivån praktiskt taget konstant under motorns gång. För att underlätta förgasningen låter man ofta insugningsluften passera genom en förvärmningsanordning vid avgasröret (se F ö r-värmning). För reglering av motorns hastighet och effekt finnes i insugningsröret en spjällventil, varmed mängden av den insugna gasblandningen kan avpassas. En mängd olika typer av förgasare ha konstruerats enl. ovan nämnda princip med olika anordningar för att underlätta start och för att vid olika belastning erhålla jämn bränsleblandning. Tändningen av gasblandningen sker med en elektrisk gnista, som springer över mel- Fig. 10. Tändstift. lan ett tändstifts två poler inuti motorns kom-pressionsrum. Tändstiftet, fig. 10, består av en yttre gängad hylsa av järn, ett central! placerat nickelstift och mellan dessa en isolerande porslinspropp. I övre ändan av stiftet, vilket utgör ena polen, anslutes tändkabeln. Mellan nedre ändan och ett el. två nickelstift, fastsatta vid underkanten av den gängade delen, springer gnistan över. Sistn. del av tändstiftet, som gängas direkt i cylinderlocket, utgör polen, och hela motorns järnmassa tjänstgör som åter-ledare för den elektriska strömmen. Till tändstiftet går därför blott en ledning. — För alstrande av tändgnistan användas två i princip skilda system, batteritändning och magnettänd-ning. Batteritändningen, som i sin enklaste form framställes i fig. 11, har, ss. namnet antyder, ett batteri ss. strömkälla. Fig. 11. Principskiss för batteritändning. Detta utgöres av en ackumulator (se Elektrisk ackumulator), som laddas av en av motorn driven generator och vanl. är en blyackumulator, vilken lämnar lågspänd ström, oftast 6 volt. En sådan ström kan ej alstra den kraftiga gnista, som erfordras, varför den transformeras till högspänd i en induktions-apparat. Denna består av två lindningar, en inre av grövre tråd med få varv, primärkretsen, och en yttre av fin tråd med många varv, sekundärkretsen. Då en lågspänd ström genom primärkretsen plötsligt brytes, induceras i sekundärkretsen en högspänd ström. Det plötsliga avbrottet i primärkretsen åstadkommes av kon-taktbrytaren d. Denna består av kamrullen h, som drives med utväxling från motoraxeln, bry-tararmen i med platinakontakten j samt platinakontakten k. Kamrullen har lika många kammar, som motorn har cylindrar, i fig. 11 således 4. Då kamrullen roterar, stöta kammarna — 739 — — 740 —