FÖRBRÄNNINGSMOTOR togo även en mängd andra firmor denna fabrikation, och nu finnas minst ett 150-tal verkstäder, som dels med licens och dels självständigt bygga sådana. I Sverige äro de största dieselmotortillverkarna Götaverken och Eriks-bergs mekaniska verkstad i Göteborg, vilka bygga B. & W.-motorer, Kockums mekaniska verkstad i Malmö, byggande M.A.N.-motorer, samt i Stockholm Atlas Disel, som har sin egen konstruktion. De flesta fabrikaten äro vitt skilda till konstruktion och ha endast själva dieselprincipen gemensam. Orsakerna till att dieselmotorerna fått en så snabb spridning och på vissa områden fullst. undanträngt explosionsmotorn och ångmaskinen, äro flera, i första hand dieselmotorns högre termiska verkningsgrad ss. en följd av sättet för förbränningen. En modern dieselmotor förbrukar näml, ej mer än 165 å 170 gr. olja pr eff. hkr. och tim., då en oljeeldad ång-anläggning av motsvarande storlek förbrukar 350 å 450 gr. och en explosionsmotor sällan mindre än 220 gr. De kunna dessutom drivas med tyngre och billigare oljor än fotogen och bensin (se Dieselmotoroljor), varigenom bränslekostnaden ytterligare nedbringas (dieseloljans pris är nu endast c:a Vs av bensinens). Av andra fördelar framför ångmaskinen må nämnas omedelbar igångsättning utan uppeldning, mindre personal för skötseln, mindre utrymme samt för fartyg avsevärt större aktionsradie och möjlighet att förvara brännoljan i den dubbla fartygsbottnen i st. för ballastvatten, ss. hos koleldade fartyg, vidare större renlighet och snabbare bunkring jämfört med kol. Dieselmotorer ha på gr. av den lägre bränslekostnaden även börjat användas för motordrivna vagnar; lokomotiv, tyngre bilar och bussar, samt dessutom på gr. av den mindre eldfaran även för flygmaskiner och flygskepp. Dieselmotorerna kunna indelas i följ, huvudgrupper: a) Fyrtakts- och tvåtaktsmo-t o r e r, b) enkelverkande motorer med och utan tvärstycke, c) dubbelverkan-d e motorer samt d) motorer med luft- el. mekanisk insprutning av brännoljan. F y r t a k t s-d ieselmotorn är den typ, som urspr. byggdes och som fortfarande dominerar, men tvåtaktsmotorn vinner på gr. av större enkelhet, mindre vikt samt därigenom lägre pris mer och mer terräng, särsk. för långsamtgående större enheter. För effekter över 600 eff. hkr. pr cylinder torde fyrtakts-motorn av enkelverkande typ vara helt ur räkningen på gr. av dess stora och svårthanterliga dimensioner samt större risk för värmesprickor i gjutgodset. Att fyrtaktsmotorer för mindre effektbelopp trots tvåtaktsmotorernas nämnda fördelar dock fortfarande byggas, torde bero på bl.a. svårigheten att uppnå fullt effektiv luft-spolning i cylindern vid större kolvhastighet, varför den oljemängd, som förbrännes pr slag, blir mindre el. ock förbränningen sämre, vidare svårigheter med smörjning av foder, högre temp.-nivå i cylindrar och därmed större risk för sprickbildning. Med undantag av själva förbränningen av oljan (se ovan) äro arbetsförloppen för nämnda två typer desamma som för explosionsmotorerna. Den för tvåtakts-explo-sionsmotorer förekommande vevhusspolningen är dock, huvudsaki. på gr. av att dieselmotorerna byggas för större effekter, så gott som allmänt ersatt med en särskild spolluft-pump, driven från vevaxeln el. separat motor. — Mindre dieselmotorer byggas alltid liksom explosionsmotorerna ss. trunkmotorer, d.v.s. trycket mot kolven, som är relativt lång, överföres direkt från kolvens tapp till vevstaken. Hos större motorer med över 500 å 600 mm. cylinderdiam. blir dock vid sådan anordning den horisontala komposanten av kolvtrycket mot cylinderfodret så stor, att en tillförlitlig smörjning mellan kolv och foder svårligen kan erhållas, varför hos sådana motorer kolvtrycket medelst en kolvstång överföres till ett tvärstycke, försett med tapp el. tappar, från vilka vevstaken överför kraften till vevaxeln; därav namnet tvärstycksmotor. Tvärstycket är försett med en gejdsko, som glidet mot ett väl smort gejdplan, som således får upptaga sidotrycket i st.f. fodret. På ett par undantag när voro alla dieselmotorer intill 1925 av enkelverkande typ, d.v.s. med förbränningsrum endast på kolvens ovansida, medan cylindern nedtill var öppen utåt el. mot vevrummet. Av denna typ ha motorer med ända upp till 900 mm. cyl.-diam. och 1,600 mm. slaglängd, utvecklande 1,000 eff. hkr. pr cyl., byggts. Så stora motorer och ev. ännu större erbjuda dock svårigheter ur bl.a. monterings- och revisionssynpunkt på gr. av de rörliga delarnas stora tyngd. Då allt större effekter önskades, övergick man så o. 1925 till de teoretiskt sett mera riktiga dubbelverkande motorerna, där kolven växelvis erhåller kraftimpulser på båda sidorna. Såväl fyrtakts som tvåtakts dubbelverkande dieselmotorer byggas, av vilka dock fyrtaktsmotorn på gr. av sitt komplicerade utförande endast i ett fåtal fall kommit till utförande. Intill o. 1920 brukades hos dieselmotorerna uteslutande komprimerad luft av 60 å 70 atm. tryck för att inpressa brännoljan i cylindrarna. Den med hänsyn till belastningens storlek bestämda brännoljemängden tryckes medelst en särskild pump upp till bränsleventilen. I rätta — 747 — — 748 —