Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förbön - Förde - Fördelande kryddor - Fördelande medel - Fördelare, strömfördelare - Fördel av bo oskifto - Fördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRDE
kärlekens universalitet ss. den förkunnas i det
nytestamentliga kärleksbudet (Joh. 13:34, jfr
Luk. 6:28). Den r o m e r s k-k atolska
kyrkan har en mera utformad lära om f., som
främst grundar sig på läran om de heligas
samfund: de som leva i och av Kristus, vare sig de
äro på jorden, i skärselden el. i himmelen,
förenade sinsemellan och med honom ss. cellerna
i en kropp, vilka inbördes kunna hjälpa
varandra. F. omfattar såväl böner (impetratorisk
f., av lat. Vmpetro, utverka) som goda verk
(fasta, allmosor o. d.), vilka frambäras för
andra (satisfaktorisk f.). F. övas av Kristus ss.
huvudet för denna de heligas samfunds
mystiska lekamen för hela mänsklighetens både i
himmelen och i altarets sakrament (inom
protestantisk teologi talas även om Kristi
”översteprästerliga f.” — jfr Hebr. 7:25 — ss. ett
uttryck för hans fortsatta frälsningsverk); av den
stridande kyrkan på jorden genom mässoffer,
utdelande av sakrament och officiella böner; av
den i himlen triumferande kyrkan, Maria,
helgonen och änglarna, vilkas förebedjande hjälp
kan anropas av de troende, samt, enl. en
redan under medeltiden framställd och av
efter-tridentinska teologer allmänt omfattad lära,
även av själarna i skärselden för de levande. F.
kan övas för alla levande människor, för
själarna i skärselden (jfr S j ä 1 a m ä s s a) men
icke för helgonen, som ej behöva f., och icke
för de fördömda, ej ens om lindring i deras
lidanden. F:s kraft är beroende av vad man
ber om, bedjarens fromhet och dens
mottaglighet, som f. gäller. Vad särsk. f. för de döda
angår, förekom sådan i den gamla kyrkans
begravningsritual ss. uttryck för alltjämt obruten
gemenskap med församlingen; med läran om
skärselden fick den betydelsen av inverkan på
den dödes tillstånd. Reformationen bröt med
denna uppfattning (den enskilda f. för en död
tog däremot Luther i försvar). I de sv.
handböckerna uteslöts efter hand alla spår av f. i
begravningsritualer, slutgiltigt 1614. I nuv. sv.
evangelibok finnes däremot intagen en bön, ”då
någon ligger på bår”, av tydlig f:s karaktär. S.N.
Förde, hd i Sogn og Fjordane fylke, v. Norge,
vid inre ändan av Fördefjorden; 493,12 kvkm.;
2,800 inv. (1930). S.
Fördelande kryddor, se Fördelande
medel.
Fördelande medel, med., även kallade
resol-ve’ntia, kallas sådana medel, som åstadkomma
ett försvinnande av svullnader, utan att dessa
förvandlas till varbölder. Användbara äro köld
(isblåsa), värme (varmvattenpåse, heta grötar,
våtvärmande omslag), uppmjukande ämnen
(indifferenta salvor, slemartade substanser),
hudretande medel, kryddblandingar och
nume
ra också massage. Alla (utom de
uppmjukande) torde väl främst verka genom
framkallandet av lokal utvidgning av blodkärlen och
därmed förbättring av cirkulationsförhållandena,
av organismens försvar emot svullnadens
orsaker, av uppsugningsprocesserna etc. E.L.Bn.
Fördelare, även strömfördelar e,
anordning på en bensinmotors tändapparat,
varigenom den högspända strömmen utsändes och
fördelas till de olika tändstiften. Se
Förbränningsmotor. v.S.
Fördel av bo oskifto kallas den rätt till viss
andel i makars samfällda lösöre, som vid en gift
persons frånfälle tillkommer den efterlevande
maken enl. äldre giftermålsbalkens
bestämmelser. I regel skall enl. lagen denna änka el.
änkling tillerkända andel icke få överstiga V20 av
det gemensamma lösöret. Om boet är ”fattigt
och ringa”, äger den efterlevande dock därur
enl. urgammal sed uttaga ”sin fästningaring,
dagliga säng och nödiga gångkläder”, även om
dessa föremåls värde skulle överstiga den av
lagen uppställda maximigränsen. I praxis ha
bestämmelserna om f. tillämpats så, att den
efterlevande maken ansetts berättigad att
förutom ovannämnda för hans personliga bruk
avsedda persedlar erhålla V20 av den
gemensamma lösa egendomen i boet. —
Bestämmelserna om f. äro numera tillämpliga endast för
sådana äldre äktenskap, för vilka den gamla
giftermålsbalkens regler om makarnas
ekonomiska rättsförhållanden fortfarande äro
gällande. — Den nya giftermålsbalken 1920 nämner
icke f. men tillåter make att vid bodelning
undantaga sina kläder o. a. till personligt bruk
avsedda föremål, dock ej till högre värde, än
som med hänsyn till makarnas villkor är
skäligt. H.H-d;E.K.
Fördelning. 1) Krigsv., det sv. uttrycket för
division (se d. o.); användes i
sammansättningar, ss. inf.-f., kav.-f., armé-f. Jfr
Arméfördelning. E.O.B.
2) Nationalek., produktionsresultatets f.
mellan olika samhällsklasser el. (i den teoretiska
nationalekonomien) mellan olika
produktionsfaktorer. F.-problemet ansågs av Ricardo vara
nationalekonomiens centralproblem, och
självfallet äro lagarna för hur produktionens frukter
fördelas, fortfarande en av forskningens
viktigaste uppgifter. F. inom olika samhällsklasser
har mindre teoretiskt intresse; se härom N
a-tionalinkomst. F. mellan
produktionsfaktorerna uppfattas numera som ett
prisbild-ningsfenomen (se Pris), där priset på
produktionsfaktorerna bestämmes av deras relativa
knapphet i förhållande till konsumenternas
relativa efterfrågan. Men såväl knappheten som
framförallt efterfrågan äro ofta bestämda av
-— 755 -—-
— 756 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
