FÖRENTA STATERNA Svensk utvandring till Nordamerika 1851—1928. britannien och Irland, Tyskland, Frankrike, Belgien,Nederländerna, Schweiz, Sverige, Norge och Danmark, medan Syd- och Östeuropa omfattar Österrike-Ungern, Ryssland, Finland och Polen, Rumänien, Balkanstaterna, Italien, Spanien och Portugal. Tab. 3. Nord-, Väst- och Mellaneuropas samt Syd- och Östeuropas procentuella andel i immigrationen från Europa till Förenta staterna 1860—1920. Nord-, Väst-och Mellaneuropa Syd- och Östeuropa 1860—70 98,4 °/o 1,6 °/o 1870—80 91,6 „ 8,4 ,, 1880—90 80,2 „ 19,8 „ 1890—1900 ............. 48,4 „ 51,6 „ 1900—10 23,s „ 76,7 „ 1910—20 22,8 „ 77,2 „ Under decenniet 1900—10 kommo endast 10,6 °/o av immigranterna från Storbritannien och Irland, 4,2 °/o från Tyskland, men 26,s °/o från Österrike-Ungern, 25,i °/o från Italien och 19,6 °/o från Ryssland. Dessa nya immigranter gingo endast i ringa mån som de tidigare pio-niärerna västerut för att odla upp nytt land, utan stannade i n. ö. U. S. A:s hamnstäder, industri- och gruvcentra, där de bildade heterogena och svårassimilerade folkblock. Orsakerna därtill voro flera. Största delen av den goda åkerjorden var redan tagen i besittning, innan den syd- och östeuropeiska immigrationen nådde sitt maximum. Industrien var vid denna tid stadd i stark utveckling och fann i de nya immigranterna den billiga arbetskraft, den behövde. Vidare voro en del av de nya immigranterna, särsk. de talrika polska och ryska judarna, mindre lämpade för jordbruk. Även ur religiös synpunkt inträdde en betydelsefull förändring: majoriteten av immigranterna var ej längre protestanter utan katoliker, vilket i hög grad försvårade amerika-niseringsprocessen. Under världskriget avtog immigrationen betydligt, steg igen efter kriget för att åter minskas genom de s.k. kvotala-garna av 1924 och 1929, varigenom antalet immigranter från icke-ameri-kanska länder inskränktes till 164,667, resp. 153,714 pr år. För i Canada, Mexiko, Mellan- och Sydamerika födda personer gälla ej kvotalagarna; från dessa länder är obegränsad immigration fortfarande tillåten. Dessa kvotalagar, liksom de tidigare immigra-tionslagarna av 1882, 1907, 1917 och 1921, gingo ut på dels att helt utestänga vissa folk, ss. de flesta asiater, framförallt kineser och japaner, dels att begränsa antalet av dem, som visat sig sakna förmåga el. vilja att i önskvärd utsträckning antaga landets språk och seder, amerikanernas politiska och sociala, moraliska och religiösa åskådningar. Man befarade, att den protestantiska anda och den till sitt väsen brittiska kultur, som utvecklat sig under 1700—1800-talen och som utgjorde U. S. A:s moraliska och politiska egenart, skulle försvinna, om invandringen av de svår-amerikaniserade katolska slaverna och sydeuropéerna samt de orientaliska judarna finge försiggå obegränsad. Genom 1921 års kvota-lag bestämdes, att den årliga invandringskon-tingenten från ett visst land ej fick överstiga 3 °/o av antalet från samma land härstammande personer, som 1910 voro bofasta i U. S. A. 1924 ändrades denna bestämmelse till 2 °/o av 1890 års immigrantstock. Eftersom den syd- och östeuropeiska immigrationen ännu ej fått någon större omfattning 1890, innebar 1924 års lag en betydande minskning av invandringen från s. och ö. Europa. Polens invandringskvot reducerades från 30,977 till 5,982, Rysslands från 24,405 till 2,248, hela Syd- och Östeuropas från 158,540 till 20,447. De ändringar i kvotabestämmelserna, som fö-retogos 1929, träffade framförallt Tyskland, — 775 — — 776 —