Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater - Befolkning: - invandring och den vita befolkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
Svensk utvandring till Nordamerika 1851—1928.
britannien och Irland, Tyskland, Frankrike,
Belgien,Nederländerna, Schweiz, Sverige, Norge
och Danmark, medan Syd- och Östeuropa
omfattar Österrike-Ungern, Ryssland, Finland och
Polen, Rumänien, Balkanstaterna, Italien,
Spanien och Portugal.
Tab. 3. Nord-, Väst- och Mellaneuropas samt
Syd- och Östeuropas procentuella andel i
immigrationen från Europa till Förenta staterna
1860—1920.
Nord-,
Väst-och Mellaneuropa
Syd- och
Östeuropa
1860—70 98,4 °/o 1,6 °/o
1870—80 91,6 „ 8,4 ,,
1880—90 80,2 „ 19,8 „
1890—1900 ............. 48,4 „ 51,6 „
1900—10 23,s „ 76,7 „
1910—20 22,8 „ 77,2 „
Under decenniet 1900—10 kommo endast
10,6 °/o av immigranterna från Storbritannien
och Irland, 4,2 °/o från Tyskland, men 26,s °/o
från Österrike-Ungern, 25,i °/o från Italien och
19,6 °/o från Ryssland. Dessa nya immigranter
gingo endast i ringa mån som de tidigare
pio-niärerna västerut för att odla upp nytt land,
utan stannade i n. ö. U. S. A:s hamnstäder,
industri- och gruvcentra, där de bildade
heterogena och svårassimilerade folkblock.
Orsakerna därtill voro flera. Största delen av den
goda åkerjorden var redan tagen i besittning,
innan den syd- och östeuropeiska
immigrationen nådde sitt maximum. Industrien var vid
denna tid stadd i stark utveckling och fann i
de nya immigranterna den billiga arbetskraft,
den behövde. Vidare voro en del av de nya
immigranterna, särsk. de
talrika polska och ryska
judarna, mindre lämpade
för jordbruk. Även ur
religiös synpunkt
inträdde en betydelsefull
förändring: majoriteten av
immigranterna var ej
längre protestanter utan
katoliker, vilket i hög
grad försvårade
amerika-niseringsprocessen.
Under världskriget
avtog immigrationen
betydligt, steg igen efter
kriget för att åter minskas
genom de s.k.
kvotala-garna av 1924 och 1929,
varigenom antalet
immigranter från
icke-ameri-kanska länder
inskränktes till 164,667, resp.
153,714 pr år. För i Canada, Mexiko,
Mellan- och Sydamerika födda personer gälla
ej kvotalagarna; från dessa länder är
obegränsad immigration fortfarande tillåten.
Dessa kvotalagar, liksom de tidigare
immigra-tionslagarna av 1882, 1907, 1917 och 1921,
gingo ut på dels att helt utestänga vissa folk,
ss. de flesta asiater, framförallt kineser och
japaner, dels att begränsa antalet av dem, som
visat sig sakna förmåga el. vilja att i
önskvärd utsträckning antaga landets språk och
seder, amerikanernas politiska och sociala,
moraliska och religiösa åskådningar. Man
befarade, att den protestantiska anda och den
till sitt väsen brittiska kultur, som utvecklat
sig under 1700—1800-talen och som utgjorde
U. S. A:s moraliska och politiska egenart,
skulle försvinna, om invandringen av de
svår-amerikaniserade katolska slaverna och
sydeuropéerna samt de orientaliska judarna finge
försiggå obegränsad. Genom 1921 års
kvota-lag bestämdes, att den årliga
invandringskon-tingenten från ett visst land ej fick överstiga
3 °/o av antalet från samma land
härstammande personer, som 1910 voro bofasta i
U. S. A. 1924 ändrades denna bestämmelse
till 2 °/o av 1890 års immigrantstock.
Eftersom den syd- och östeuropeiska
immigrationen ännu ej fått någon större omfattning
1890, innebar 1924 års lag en betydande
minskning av invandringen från s. och ö. Europa.
Polens invandringskvot reducerades från 30,977
till 5,982, Rysslands från 24,405 till 2,248, hela
Syd- och Östeuropas från 158,540 till 20,447.
De ändringar i kvotabestämmelserna, som
fö-retogos 1929, träffade framförallt Tyskland,
— 775 —
— 776 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
