Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
även om längre västerut mot Stilla havet
Spaniens reella besittningstagande av stora
landområden ägde rum först senare. — Louisianas
grundläggning medförde, att det engelska
väldet i n. och v. omslöts av det franska. Redan
hade många engelsmän utvandrat åt v., och
1748 bildade ett antal inflytelserika kolonister
Ohio land company med syfte att kolonisera
Ohiodalen. Då samtidigt franska nybyggen
under skydd av franska befästningar här växte
upp, kommo tvistigheter mellan de två
nationaliteterna, vari indianstammar inblandade sig,
att höra till ordningen för dagen. 1754 kan
kriget anses ha börjat. Tidigare engelsk-franska
konflikter i Europa hade väl även i Amerika
tagit sig uttryck i fientligheter — så ”kung
Vilhelms krig” (se Pfalziska t r o
n-följdskriget), ”drottning Annas krig” (se
Spanska tronföl jdskrige t) och ”kung
Georgs krig” (se österrikiska
tronföl jdskrige t) — och lett till smärre
territoriella förskjutningar. De stridigheter mellan
de två makterna, som mynnade ut i
sjuårskriget (se d.o.), hade åter sin upprinnelse i
Amerika, föranledde där stora krigsföretag och
mynnade genom freden i Paris 1763 ut i en
total förändring av världsdelens politiska
karta: Frankrike avträdde till Spanien Louisiana
ö. om Mississippi och till England, som av
Spanien förvärvade Florida, sina övriga
amerikanska besittningar. Med Mississippi som
gräns sönderföll nuv. U.S.A. i ett östligt spanskt
och ett västligt engelskt välde.
Frigörelsen och unionen 176 3
—8 9.
Förhållandet mellan England och dess
amerikanska kolonier hade intill denna tid ej utmärkts
av några större slitningar. Under sin första
tillvaro hade kolonierna för hela sin existens
varit hänvisade till moderlandets skydd; endast
detta hade möjliggjort deras glänsande
utveckling. Vid mitten av 1700-talet beräknas
koloniernas inv.-tal ha uppnått 2 mili. Deras andel
i handel och skeppsfart var betydande. Olika
univ. hade grundats och givit upphov till en
egen amerikansk bildning. Särsk. efter det
franska koloniväldets fall begynte bland de
engelska kolonisterna en stark självkänsla att
utbreda sig De förordningar ang. handeln med
kolonierna, som England alltifrån
navigations-akten (se d.o.) utfärdat främst med hänsyn till
eget bästa men jämväl till fromma för
kolonierna, begynte att kännas såsom tryckande
band, samtidigt med att England i och med
koloniernas växt och ökade betydelse utfärdade
nya restriktioner. I främsta rummet irriterades
stämningen i Amerika därav, att de engelska
myndigheterna, som tidigare sett genom
fing
rarna med de otaliga överträdelserna av
förordningarna, började att vaka över dessas
efterlevnad och inskrida mot det särsk. i Nya
England våldsamt florerande smuggleriet. Härtill
kom moderlandets försök att få kolonierna att
mer än dittills deltaga i rikets utgifter.
Parlamentets beslut 1765 att pålägga en stämpelskatt
(se S t a m p a c t) uppväckte så våldsamt
motstånd i Amerika, att det måste tillbakatagas.
De växlande ministärerna i England slogo in på
skilda vägar och sökte i olika riktningar lösa
frågan om koloniernas beskattning; dessa
omkastningar i den engelska politiken blevo ej
till fördel för utvecklingen i Amerika, över
huvud karakteriseras tiden närmast efter 1763 av
ständiga och alltmera förbittrade strider om
parlamentets beskattningsrätt och om de
engelska åtgärderna mot smuggleriets bekämpande.
Den positiva rättens och naturrättens alla
argument drogos in i diskussionen, som ofta
fördes med hårfina distinktioner; en våldsam
agitation bedrevs i Amerika i tal och skrift;
koloniernas representationer gjorde sig till
talesmän för den amerikanska uppfattningen;
hemliga interkoloniala samfund bildades; man
beslöt bojkott mot engelska varor; slutl. övergick
man till öppet våld. Mest bekanta äro
Boston-massakern 1770 och Boston tea party 1773 (se
Boston); sistn. övergrepp besvarades från
England med hamnen Bostons stängning och
inskränkningar i Massaschusetts’ självstyrelse.
En interkolonial kongress samlades 1774 i
Phi-ladelphia och antog den berömda Declaration
of rights, vari koloniernas uppfattning av läget
preciserades. En fredlig uppgörelse
omöjliggjordes av sammanstötningen vid Lexington
1775, varmed nordamerikanska frihetskriget (se
d.o.) inleddes.
Den statsrättsliga diskussionen hade dittills
förts utan tanke på koloniernas frigörelse.
Endast ett ringa fåtal med S. Adams (se denne)
i spetsen torde ha tänkt sig ett sådant mål. Den
stegrade spänningen gjorde emellertid
folkstämningen mottaglig för deras agitation, och när
England efter slaget vid Lexington skred till
kraftåtgärder, var självständighetsförklaringen
en given följd; den antogs av kongressen i
Phi-ladelphia 4/t 1776. Ett stort antal kolonister
vägrade att bryta med England: tories el.
lojalisterna (se d.o.). De utsattes för allehanda
förföljelser; när freden i Versailles 1783 gjorde
kolonierna självständiga, inrycktes till
lojalisternas förmån vissa bestämmelser, men de
blevo ineffektiva. Utvandringen av lojalister
fortsatte och kom Canada tillgodo, vilket i
freden förblev engelskt. Däremot avstod England
till Spanien Florida samt till kolonierna
Louisiana ö. om Missisippi.
— 802 —
Uppslagsbok. X. _____ gQj ___
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
