FÖRENTA STATERNA långt borta och att alltså frakterna bli för dyra samt att efterfrågan på järn och stål är relativt liten inom de agrariska Sydstaterna. I Alabama brötos 1929 6,5 mill. ton järnmalm, 8,5 °/o av U.S.A:s hela järnmalmsproduktion. Järnindustrien inom det s.k. Bethlehem-di-striktet i ö. Pennsylvania, New Jersey och Ma-ryland byggde ursprungligen på träkol och antracitförekomsterna i n.ö. Pennsylvania samt lokala järnmalmsfyndigheter. Nu erhålles kol från v. Pennsylvania, Väst-Virginia och Virginia, järnmalm från Lake Superior-distriktet, n. New York och lokala järngruvor men även genom import, huvudsaki. från Cuba. Även Sverige, Spanien, n. Afrika m.fl. länder exportera järn hit. Härifrån utgår en stor järnexport till Stillahavsstaterna. Kopparproduktionen har under de sista 35—40 åren mer än 5-dubblats, vilket sammanhänger med den elektriska industriens stora behov av denna metall. Ända sedan 1890 ha U.S.A. lämnat mer än hälften av hela världens kopparproduktion. 1845 började de rika kop-parfyndigheterna på Keweenawhalvön i n.v. Michigan, vid Lake Superior, att bearbetas. Dessa fyndigheter lämnade det mesta av U.S.A :s kopparproduktion fram till 1887, då de som kopparproducenter överträffades av koppargruvorna i Butte, Montana, som i sin tur sedan efterträddes av Bisbee-gruvorna i Arizona som U.S.A:s och världens förnämsta kopparproducent. Bland andra stora koppargruvor böra nämnas Bingham i Utah, Globe-Miami i Arizona och Ely i Nevada. F.n. finnas i U.S.A. 31 gruvor, som lämna mer än 225 ton koppar årl. 1929 producerade U.S.A. 1 mill. ton koppar; därav kommo 908,500 ton från landets egna gruvor. 1927 producerade Arizona 309,000 ton (40 % av U.S.A:s hela produktion), Utah 121,000 (16%), Montana 102,000 (13°/o), Michigan 89,000 (12%), Nevada 54,000 (7’/o) och New Mexico 36,000 (5 °/o) ton koppar. De flesta stora gruvorna ha egna smältverk, men det mesta av kopparn raffineras i New Jersey och i trakten av Baltimore. N.ö. U.S.A. och Europa förbruka huvudparten av den amerikanska kopparn. Raffinaderier ha anlagts i Montana och vid Puget sound på gr. av den ökade kopparmarknaden i v. U.S.A. och på Japan. Bly och zink förekomma ofta tillsammans (se kartan). 1927 producerades i U.S.A. 635,650 ton bly. 190,840 ton (30 %) kommo från Missouri, 140,790 (22 %) från Utah, 136,640 (21 %) från Idaho, 59,680 (9 °/o) från New Mexico, 33,600 (5 %) från Colorado. De största blygruvorna ligga vid Coeur d’Alene i Idaho och i Missouri. Leadville i Colorado var tidigare den största blyproducenten. Zinkproduktionen uppgick 1927 till 537,519 ton. Det mesta (56 % 1927) av zinken kommer från Tri-state-distrik-tet, d.v.s. området omkr. den punkt, där Oklahoma, Kansas och Missouri stöta ihop. Oklahoma producerade 1927 186,980, Kansas 99,270, Missouri 16,780 ton zink. Närmast efter Kansas följa som zinkproducenter New Jersey (gruvorna vid Franklin och Sterling) med 86,810 ton, Montana (Butte) med 72,690, Utah (Tintic, Park city, Bingham) med 44,990, Colorado (Leadville) med 23,460 ton, vidare Wisconsin, New Mexico och Idaho (Coeur d’Alene). Guld och silver förekomma i U.S.A. dels tillsammans med andra metaller, dels i kvartsgångar, dels i sand- och grusavlagringar, s.k. placers. Placerguld förekommer särsk. i Kalifornien, som är U.S.A :s största guldproducent med 12,720 kg. 1929, varav ungefär hälften placerguld. Den andra hälften kommer från Mo-ther Lode- och Grass Valley-distrikten, där guldet förekommer i kvartsgångar. U.S.A:s största guldgruva är Homestake-gruvan vid Lead i Black Hills, Syd-Dakota. Denna stat producerade 1929 9,715 kg. guld. Närmast följa som guldproducenter Utah med 7,380 kg., Colorado (Cripple creek) med 6,850, Arizona med 6,565 och Nevada (Jarbridge, Goldfield) med 4,940 kg. — 1929 producerade Utah 555 ton silver, Montana 392, Idaho 297, Arizona 244, Nevada 148, Colorado 137 ton. 1920 voro 1,090,223 el. 2,6% av U.S.A :s yrkes-räknade personer sysselsatta inom bergsbruket; av dessa voro 377,138 (34,6%) utlandsfödda och 73,229 (6,7 %) negrer. J.C. Industri. Den industriella utvecklingen i U.S. A. tog riktig fart först efter inbördeskriget. Råmaterial fanns i överflöd, invandringsströmmen från Europa tillförde relativt billig och ofta fackutbildad arbetskraft, höga tullmurar skyddade industrien mot europeisk konkurrens, folkmängden ökades starkt och därmed den inhemska marknaden för industrivaror av alla slag. I slutet av 1800-talet hade industrien vuxit så starkt, att behovet av utländska marknader gjorde sig gällande. Redan före världskriget översteg exportvärdet på industrivaror exportvärdet på jordbruksprodukter, som tidigare varit dominerande. Om förhållandet nu se tab. 20. Efter som de flesta för industrien nödvändiga råvarorna (med undantag av kautschuk o.a. tropiska varor) finnas inom landet, är den amerikanska industrien präglad av stor mångsidighet. Den bearbetar huvudsaki. inhemska råvaror och tillfredsställer i första hand det egna landets behov, även om den numera avsätter en stor del av sina produkter på utländska marknader. De olika industrigrenarnas storlek är därför väsent — 853 — — 854 —