FÖRENTA STATERNA 1900 1910 1928 Ohio ................. 22,363 9,916 7,015 Illinois .................. — 33,143 6,462 Väst-Virginia ........ 16,196 11,753 5,661 New York .............. 1,301 1,054 2,603 ’) 1 barrel om 42 gallons = 158,984 1. Vattenkraft. Den första industriella utvecklingen i U.S.A. var nära förbunden med utnyttjandet av vattenkraften. New England-staternas rikedom på denna energikälla var en av de faktorer, som redan från början gav dessa stater en ledande ställning inom industrien. Med industriens, transport- och belysningsvä-sendenas utveckling följde ett ökat behov av vattenkraft. Den utbyggda vattenkraften uppgick 1870 till l,i mill., 1930 till 13,8 mill. hkr. Den beräknade effekten vid lågvattenstånd uppgives till 28 mill. hkr. Den utbyggda vattenkraften fördelade sig 1930 på de olika geografiska områdena sålunda: New Englandsta-terna 1,6 mill., Mellanatlantiska staterna 2,i mill. (därav i New York 1,8 mill.), n.ö. Centralstaterna l,i mill. (Michigan 0,4, Wisconsin 0,5 mill.), n.v. Centralstaterna 0,6 mill. (Minnesota 0,s), s. Atlantiska staterna 2,7 mill., s.ö. Centralstaterna 1,2 mill., s.v. Centralstaterna 49,000, Bergstaterna 1,2 mill. (Montana 0,42, Idaho 0,36, Arizona 0,i, Utah 0,2) och Stillahavsstaterna 3,4 mill. (Kalifornien 2,3 mill. hkr.). Det mesta av den ännu ej utnyttjade vattenkraften finns inom Washington, Kalifornien, New York och Oregon i nu nämnd ordning. Järn. Ännu omkring 1880 försiggick den största järnmalmsbrytningen i Pennsylvania i närheten av kolgruvorna. Senare blevo malmlagren i New York mest utnyttjade. Nu äro de största och ojämförligen viktigaste malmfälten belägna kring Lake Superior (övre sjön) i Minnesota, Michigan och Wisconsin och kallas med ett gemensamt namn för Lake Superior- distriktet. Inom detta distrikt bröts 1929 83 % av U.S.Aüs hela järnmalmproduktion. De viktigaste järnmalmsfälten här äro: Marquette, Me-nominee och Gogebic i Michigan, Vermillion, Mesabi och Cuyuna i Minnesota. Mesabifältet är det största: från det kommer över hälften av U.S.A:s hela järnmalmsproduktion, 1927 53 °/o. Fältet började att bearbetas 1892. Produktionen fördelade sig 1929 på de tre staterna sålunda: Minnesota 46,5 mill. ton, Michigan 15,7 mill. och Wisconsin 1,6 mill. ton. Den malm, som brytes inom Lake Superior-distriktet, ut-göres huvudsaki. av hematit. De viktigaste malmkvaliteterna innehålla över 50 °/o järn. Malmlagren täckas endast av lösa jordlager av ringa mäktighet, och malmerna äro till utseendet helt olika övriga amerikanska och även europeiska malmer. De utgöras av mer el. mindre anrikade vittringsprodukter, härstammande från fattigare malmer, och äro till sin konsistens så lösa, att de kunna brytas med tillhjälp endast av grävskopor. Gruvorna äro öppna, och lastningen sker direkt från grävskoporna i järnvägsvagnarna. Det mesta av malmen fraktas över de Stora sjöarna till hamnarna vid Eriesjön (jfr d.o.) för att sedan smältas ned inom koldistrikten i Pennsylvania, Ohio och Väst-Virginia. Dessa koldistrikt äro U.S.A:s största järnindustriområden. En betydande del går till järnindustridistriktet vid Michigansjöns sydända, Gary-distriktet. Här finnas viserligen icke de för järnmalmens ned-smältning . lämpliga kokskolen men däremot stora avsättningsmöjligheter för de färdiga produkterna. Malmångarna taga kol som åter-frakt, och på gr. härav har vid utskeppnings-hamnarna vid Lake Superior börjat utveckla sig en ganska betydande järnindustri (jfr D u-luth). De näst Lake Superior-malmerna viktigaste förekomsterna äro belägna inom Bir-mingham-distriktet i Alabama. Malmerna utgöras där till största delen av hematit, men även förekomster av limonit finnas. De största gruvorna äro belägna omedelbart intill Birmingham och Bessemer. Trots att Birmingham-distriktets järn- och stålindustri bygger på lokala malm- och koltillgångar och kan tillverka järn och stål billigare än annorstädes i U.S.A., har den dock ej kommit att intaga någon dominerande ställning inom den amerikanska järnindustrien. Detta beror på att de stora konsumtionsområdena i n. ligga för — 851 —