FÖRENTA STATERNA stadgade, att unionskongressen icke må antaga någon lag, som skulle upprätta någon form av statskyrka. Detta blev också de enskilda staternas väg, ehuru några få av dem ännu några år behöllo den form av statskyrka, som tidigare utbildats. På gr. av den allmänna skilsmässan mellan stat och kyrka understödes icke någon kyrklig verksamhet av allmänna medel, icke heller skolor under kyrklig ledning. Icke heller förekommer kristendomsundervisning i de allmänna skolorna, men däremot har den gällande religionsfriheten icke ansetts hindra, att man i skolorna håller andaktsstunder med läsning ur bibeln, psalmsång och läsning av någon bön. Lika litet har den fulla skilsmässan mellan stat och kyrka haft till följd, att den kristna religionen avlägsnats ur det offentliga livet. Presidenten, som i regel är medl. av något kyrkosamfund, påbjuder således tacksägelsedagar med maning till bön, präster anställas vid här, flotta och fångvård, de lagstiftande kongresser na öppnas med andaktsstunder, och kyrkor o.a. byggnader för religiös verksamhet äro fri-tagna från skatt till staten. Under den allmänna religionsfriheten ha de många likaberättigade kyrkosamfunden utvecklat en livlig verksamhet under 1800-talet. Därvid ha konkurrens och slitningar icke kunnat undvikas, men samtidigt har den inbördes tävlan drivit kyrkorna till storslagna prestationer. Flera nya samfund grundades under 1800-talet, dels som följd av stora religiösa väckelser, dels på gr. av inbördes fejder i de äldre samfunden och dels på gr. av den väldiga europeiska immigrationen. Genom den sistn. fingo några kyrkor en utomordentlig förstärkning, främst den romersk-katolska, den luterska och den protestant-episkopala. Den grekisk-ortodoxa liksom den romerska kyrkan har särsk. under den senaste mansåldern fått mäktiga tillflöden genom den starka syd- och östeuropeiska invandringen. Under 1800-talets stora andliga rörelser ökades de typiska väckelsesamfunden, metodismen och baptismen, med stor snabbhet och ryckte fram som de största protestantiska kyrkorna. Särsk. hos den mot v. framvällande nybyggarströmmen vunno dessa o.a. likartade samfund anslutning. De främsta väckelsepredikanterna under 1800-talet voro Charles Finney och D. L. Moody (se dessa), båda kongrega-tionalister. Som en följd av väckelserna och av inre strider tillkommo nya samfundsbild-ningar, ss. Disciples of Christ, mormoner och adventister (se d.o.). Å andra sidan har under det senaste seklet en stark tendens till historisk syn och fastare kyrkouppfattning gjort sig gällande. Denna tendens har stärkts genom nya teologiska impulser från Europa och en ena- Uppslagsbok. X. — 865 — 28 stående utveckling av den högre undervisningen, varvid även de olika kyrkosamfundens teologiska anstalter alltmer frigjorts från beroendet av predikstolen och kyrkokollekterna. De kyrk-samma millionärerna ha i detta fall fyllt en betydelsefull mission för höjandet av prästutbildningen. En motrörelse mot denna modernism har under den senaste mansåldern framträtt under namn av fundamentalism (se d.o.), vilken fört och för en livlig fejd för den gamla tron. Samlings- och enhetsrörelser pågå också, dels inom grupper av närbesläktade samfund och dels mellan de olika huvudgrupperna. 1908 bildades Federal council of the churches of Christ in America (se d.o.), ett av protestantismens mäktigaste organ i nutiden. Enl. senaste officiella kyrkliga census 1926 (sådan hålles vart 10 :e år) funnos då 213 olika religiösa samfundsbildningar med ett totalt medl.-antal av 54% mill. Om man räknar den vidare sfären av protestantiska familjer, torde man få öka siffran med nära 50 °/o. Många av dessa 213 samfund äro ytterst obetydliga, och de flesta kunna föras samman i några stora huvudgrupper. 23 sådana grupper omfatta 155 samfund. För de största protestantiska kyrkorna ter det sig enl. en särsk. beräkning sålunda: metodisterna med 15 olika samfund ha 8,900,000 medl.; baptisterna resp. 14 och 8,600,000; presbyterianerna 9 och 2,600,000; luteranerna 20 och 2,500,000; Disciples of Christ 2 och 1,700,000; protestant-episko-palerna 2 och 1,100,000; kongregationalisterna 1 och 900,000. Den romersk-katolska kyrkan hade 1926 18,600,000, enl. en annan uppgift c:a 16,200,000 medl. Judeförsamlingarnas medl.-antal uppgavs till över 4 mill. Även andra utomkristna religiösa samfundsbildningar finnas ehuru mycket obetydliga. Av de svenskamerikanska kyrkosamfunden är den luterska Augustanasynoden det största med över 220,000 kommunikanter. övriga äro metodismen, baptismen, Missionsförbundet, Sv. evang. frikyrkan och Frälsningsarmén, men medl.-ahtalet är rätt ringa. De två största, Missionsförbundet och baptistsamfundet, ha 30,000 å 40,000 medl. 5 å 6 mill. negrer äro också samlade inom de kristna kyrkorna, och i de utomkristna länderna ha de amerikansk kyrkorna starka missionsförsamlingar och en omfattande verksamhet. G. W-n. Undervisningsväsen. Något för hela U.S.A. gemensamt undervisningsministerium i vanlig mening finnes icke; Bureau of education i Washington (sedan 1867) har endast till uppgift att lämna upplysningar och råd. Undervisningsväsendet står i stället under de lokala myndigheternas ledning. Någon uniformitet råder så- — 866 —