Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater - Teater - Musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
Förrest, från o. 1850 Mary Turpin, negern Ira
Aldridge, Ann Duff, Alfred och Horace Wigan
samt James Wallack junior och under det
senare 1800-talet Lester Wallack, Emily Millais,
Joseph Jefferson junior, Leslie Allen, Edwin
Booth, Genevieve Ward, William Crane, Clara
Morris, Annie Adams, Maurice och Georgie
Barrymore, John Drew, Jacob Adams, Richard
Mansfield, Otis Skinner, Frank Keenan, Edward
Sothern, Mary Anderson, Cora Brown-Potter,
Henry Miller, Mary Shaw, Lillian Russell, Ada
Rehan, Wilton Lackaye och Leslie Carter. Mot
slutet av 1800-talet började den inhemska
teatern alltmera göras till föremål för
affärsspeku-lation i stort, vilket självfallet haft menlig
inverkan på dess konstnärliga standard.
Föregångaren därvidlag var Charles Frohman och
bland hans efterföljare märkes främst Lee
Schubert (f. 1875). Ett teaterföretag, som med
framgång verkat efter ideella linjer, är det
1918 grundade Theatre Guild i New York. En
regissör med reformerande idéer var David
Be-lasco. Bland sceniska konstnärer från o. 1900
och fram till våra dagar märkas Creston Clarke,
Minnie Fiske, Elisabeth Robins, Maclyn
Arbuck-le, Kathryn Kidder, Robert Edeson, James
Hac-kett, Julia Arthur, Viola Allen, William Hart,
Charles Richman, Maxine Elliot, Isabel Irving,
Florence Roberts, Maud Adams, Fay Davis,
Blan-che Bates, Gladys Rankin, Nance 0’Neill, Arnold
Daly, Margaret Anglin, James Carew, Ida
Con-quest, syskonen Lionel, Ethel och John
Barrymore, Grace George, Walter Hampden, Thais
Lawton, Elsie Ferguson, Minnie Brune, Pauline
Frederick, Doris Keane, Willette Kershaw,
Er-nest Milton och Peggy O’Neil. F.ö. föregår ett
livligt utbyte av sceniska konstnärer mellan
England och U.S.A. — Italiensk opera spelade
1825 för första gången i U.S.A. Första försöket
med inhemsk opera gjordes 1886 i New York
av Theodore Thomas. Metropolitan opera house
i New York öppnades 1884 som tysk opera men
har senare under inhemsk ledning och med
internationell ensemble tillkämpat sig
världsberömdhet som den ledande operainst. i landet.
Fasta operateatrar av betydenhet finnas även
i Chicago och New Orleans. Bland
nordamerikanska operakonstnärer med även europeiskt
rykte märkas från o. 1875 och intill våra dagar
Lillian Nordica, Marie van Zandt, Emma
Nevada, Sibyl Sanderson, Denis O’Sullivan, Sara
Cahier, Geraldine Farrar och Alfred Piccaver.
G.K-g.
Musik. Man kan räkna den nordamerikanska
musikens historia från början av 1600-talet, då
de första invandrarna från England av
religiös läggning kommo över, medförande sina
hymner från moderlandet. Den förste eg.
ton
sättaren, James Lyon, skrev även i denna
anda. Ung. samtidigt började också den
världsliga musiken med Francis Hopkinson
båda från 1700-talet. Större betydelse fick det
amerikanska musiklivet emellertid först genom
Lowell Mason, som anses vara dess
förnämste fostrare. Även han förde huvudsaki.
den religiösa musiken framåt. — Under
1800-talet inrangerades U. S. A:s musik i den
europeiska, då utbildningen skedde i Europa, särsk.
England och Tyskland. De tyska flyktingarna
undan revolutionsrörelserna kring 1848 och
dessas följder förstärkte den prägel av
borgerlig romantik, som förbindelsen med England
och Leipzig-konservatoriet skapat.
Körsällskap bildades och upptogo huvudsaki.
Mendels-sohns oratorier och likartade körverk. Tyskar
bildade el. ledde även de första orkestrarna
(Damrosch grundade New Yorks
symfoniorkester, 1881 bildades Bostons symfonior
kester på tyskt initiativ, o. s. v.).
Betydelsefull blev sedan denna tid den allmänna
virtuostillströmningen från Europa. En amerikansk
opera existerar endast på grundvalen av denna
virtuosström. Försök att uppamma en
nationell amerikansk operascen ha strandat.
Internationalismen håller här i sig med italienska,
franska och tyska operor uppförda på
grundspråken. — Sedan 1880-talet utbildades de
amerikanska tonsättarna huvudsaki. i Berlin,
Leipzig och München och gå därför i
efterro-mantikens tecken (Stephan Emery, 1841
—91, John Knowles Paine, 1839
—1906, Horatio Parker, 1863—1908). En
starkare individualitet finner man först hos
George Whitefield Chadwick
(f. 1854). Ung. samtidigt fick U. S. A. sin
störste komponist av universell läggning i
Edward Mac Dowell (1861—1908).
Denne sökte utnyttja det egna landets musikaliska
möjligheter. Han hade därvid sin egen
härstamning (den keltiska rasen) att gå tillbaka
på men byggde även på indianska melodier
och negermusik och ville på detta sätt komma
ifrån den urblekta romantiken. Intrycken
från Grieg blevo emellertid i flera fall de
starkaste hos honom. Lärjungar till MacDowell i
bemödandena att skapa en inhemsk musik voro
t. ex. Henry F. Gilbert och Arthur
F a r w e 11. Dessa utnyttjade starkt
negersångerna, som dels voro av religiös art, dels
arbetssånger. Den moderna jazzmusiken har
här sitt upphov. — En sammansmältning av
indianska motiv och europeisk teknik finner
man också hos Albert Spalding,
Arthur Shepherd o. a. Efterromantiken
avlöstes småningom av nyromantik i Brahms’
och Wagner-Strauss’ anda hos D. G. Mason
— 879 —
— 880 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
