FÖRENTA STATERNA Förrest, från o. 1850 Mary Turpin, negern Ira Aldridge, Ann Duff, Alfred och Horace Wigan samt James Wallack junior och under det senare 1800-talet Lester Wallack, Emily Millais, Joseph Jefferson junior, Leslie Allen, Edwin Booth, Genevieve Ward, William Crane, Clara Morris, Annie Adams, Maurice och Georgie Barrymore, John Drew, Jacob Adams, Richard Mansfield, Otis Skinner, Frank Keenan, Edward Sothern, Mary Anderson, Cora Brown-Potter, Henry Miller, Mary Shaw, Lillian Russell, Ada Rehan, Wilton Lackaye och Leslie Carter. Mot slutet av 1800-talet började den inhemska teatern alltmera göras till föremål för affärsspeku-lation i stort, vilket självfallet haft menlig inverkan på dess konstnärliga standard. Föregångaren därvidlag var Charles Frohman och bland hans efterföljare märkes främst Lee Schubert (f. 1875). Ett teaterföretag, som med framgång verkat efter ideella linjer, är det 1918 grundade Theatre Guild i New York. En regissör med reformerande idéer var David Be-lasco. Bland sceniska konstnärer från o. 1900 och fram till våra dagar märkas Creston Clarke, Minnie Fiske, Elisabeth Robins, Maclyn Arbuck-le, Kathryn Kidder, Robert Edeson, James Hac-kett, Julia Arthur, Viola Allen, William Hart, Charles Richman, Maxine Elliot, Isabel Irving, Florence Roberts, Maud Adams, Fay Davis, Blan-che Bates, Gladys Rankin, Nance 0’Neill, Arnold Daly, Margaret Anglin, James Carew, Ida Con-quest, syskonen Lionel, Ethel och John Barrymore, Grace George, Walter Hampden, Thais Lawton, Elsie Ferguson, Minnie Brune, Pauline Frederick, Doris Keane, Willette Kershaw, Er-nest Milton och Peggy O’Neil. F.ö. föregår ett livligt utbyte av sceniska konstnärer mellan England och U.S.A. — Italiensk opera spelade 1825 för första gången i U.S.A. Första försöket med inhemsk opera gjordes 1886 i New York av Theodore Thomas. Metropolitan opera house i New York öppnades 1884 som tysk opera men har senare under inhemsk ledning och med internationell ensemble tillkämpat sig världsberömdhet som den ledande operainst. i landet. Fasta operateatrar av betydenhet finnas även i Chicago och New Orleans. Bland nordamerikanska operakonstnärer med även europeiskt rykte märkas från o. 1875 och intill våra dagar Lillian Nordica, Marie van Zandt, Emma Nevada, Sibyl Sanderson, Denis O’Sullivan, Sara Cahier, Geraldine Farrar och Alfred Piccaver. G.K-g. Musik. Man kan räkna den nordamerikanska musikens historia från början av 1600-talet, då de första invandrarna från England av religiös läggning kommo över, medförande sina hymner från moderlandet. Den förste eg. ton sättaren, James Lyon, skrev även i denna anda. Ung. samtidigt började också den världsliga musiken med Francis Hopkinson båda från 1700-talet. Större betydelse fick det amerikanska musiklivet emellertid först genom Lowell Mason, som anses vara dess förnämste fostrare. Även han förde huvudsaki. den religiösa musiken framåt. — Under 1800-talet inrangerades U. S. A:s musik i den europeiska, då utbildningen skedde i Europa, särsk. England och Tyskland. De tyska flyktingarna undan revolutionsrörelserna kring 1848 och dessas följder förstärkte den prägel av borgerlig romantik, som förbindelsen med England och Leipzig-konservatoriet skapat. Körsällskap bildades och upptogo huvudsaki. Mendels-sohns oratorier och likartade körverk. Tyskar bildade el. ledde även de första orkestrarna (Damrosch grundade New Yorks symfoniorkester, 1881 bildades Bostons symfonior kester på tyskt initiativ, o. s. v.). Betydelsefull blev sedan denna tid den allmänna virtuostillströmningen från Europa. En amerikansk opera existerar endast på grundvalen av denna virtuosström. Försök att uppamma en nationell amerikansk operascen ha strandat. Internationalismen håller här i sig med italienska, franska och tyska operor uppförda på grundspråken. — Sedan 1880-talet utbildades de amerikanska tonsättarna huvudsaki. i Berlin, Leipzig och München och gå därför i efterro-mantikens tecken (Stephan Emery, 1841 —91, John Knowles Paine, 1839 —1906, Horatio Parker, 1863—1908). En starkare individualitet finner man först hos George Whitefield Chadwick (f. 1854). Ung. samtidigt fick U. S. A. sin störste komponist av universell läggning i Edward Mac Dowell (1861—1908). Denne sökte utnyttja det egna landets musikaliska möjligheter. Han hade därvid sin egen härstamning (den keltiska rasen) att gå tillbaka på men byggde även på indianska melodier och negermusik och ville på detta sätt komma ifrån den urblekta romantiken. Intrycken från Grieg blevo emellertid i flera fall de starkaste hos honom. Lärjungar till MacDowell i bemödandena att skapa en inhemsk musik voro t. ex. Henry F. Gilbert och Arthur F a r w e 11. Dessa utnyttjade starkt negersångerna, som dels voro av religiös art, dels arbetssånger. Den moderna jazzmusiken har här sitt upphov. — En sammansmältning av indianska motiv och europeisk teknik finner man också hos Albert Spalding, Arthur Shepherd o. a. Efterromantiken avlöstes småningom av nyromantik i Brahms’ och Wagner-Strauss’ anda hos D. G. Mason — 879 — — 880 —