Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna, Amerikas förenta stater - Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENTA STATERNA
mera renodlad. Den tidigare sirningslusten har
efterträtts av saklighet och lugn.
Huvudgesim-serna ha förlagts, oberoende av byggnadernas
höjd, på en viss nivå, beroende på gatubredden.
Fasaderna, som nästan sakna utsmyckning,
dragas högre upp tillbaka, varigenom
byggnaden får en trappyramidalisk karaktär (Shelton
hotel av A. L. H a r m o n samt Telephone
buil-ding, båda i New York). Dessa slags
byggnadsverk höra till världskonstens märkligaste.
Stadsplanekonsten är i regel av föga
intresse. Vanl. har renässanstypen med
varandra i rät vinkel skärande gator tillämpats på
ett slentrianmässigt sätt. Intressanta undantag
utgöra Boston med ett i vissa partier
medeltids-aktigt gatunät och framförallt Washington, där
det regelbundna gatunätet överkorsas av
diagonalt lagda större gator, vilka utlöpa från
centrala delar, ss. Vita huset och Capitolium.
Fransmannen C. C. H. L’E n f a n t (1755—
1825), som utarbetat planen, har därvid
genialt utnyttjat Versailles’ trädgårdskomposition
samt det i den franska stadsplanekonsten så
vanliga stjärnplatssystemet. Under de sista
åren har emellertid medvetet och framgångsrikt
arbetats på ett höjande av stadsplanekonsten
och på införandet av parkanläggningar mellan
huskvarteren. Den mest kända parken Grand
central park anlades av F. L. O 1 m s t e d
(1822—1903) i New York 1854. Chicagos
parksystem och den ståtliga Michiganstadsdelen äro
också särsk. berömda. Slutl. bör även
framhållas det typiskt amerikanska med att ge
avenyerna nummer i st. f. namn.
Målarkonsten hade i Nordamerika en
mycket blygsam början, representerad av
Gustaf Hesselius (1682—1755), f. i Folkärna,
Dalarne, 1682. Om han, ss. man antager, lärde
sig måla i England, äga hans porträtt det
oaktat en svensk-karolinsk anda. Till de första
infödda mera betydande målarna höra B. West
(1738—1820), som emellertid 1763 överflyttade
till London, där han ännu under 1800-talets
början uppfostrade unga amerikanska konstnärer.
Där sammanträffade han med J. S. C o p 1 e y
(1737—1815), som efter många års
självverksamhet i Amerika studerade i Rom och därifrån
flyttade till London 1774. Även om Copley i
sina tidigare amerikanska arbeten visar sig
mindre tekniskt kunnig, ge de något typiskt
amerikanskt i sin sakliga formgivning. Ingen
har som han framställt New Englands styvsint
självmedvetna överklass i generationen före
oavhängighetskriget. Bland dessa målares
elever märkas C h. W. Peale (1741—1827), som
utförde bl. a. fjorton porträtt av George
Washington. Stor betydelse hade hans
grundande av Pennsylvanias Academy, U. S. A:s
första konstakad. En annan lärjunge var G
S t u a r t (1755—1828), epokens främste
por-trättör, som visade konstnärlig gemenskap
både med Reynolds och Gainsborough.
Även han målade med framgång porträtt
av Washington, bland vilka det s. k.
”Atheneum portrait” från 1796 är särsk.
berömt. Till samma generation som Stuart
hörde J. Trumbull (1756—1843), som
utförde historiemålningar med motiv från
nordamerikanska frihetskriget. — Samtidigt med
den tempelartade arkitekturen verkade målare,
som återgåvo storslagna ämnen, hämtade ur
den klassiska historien och bibeln, t. ex.
”Marins i Kartagos ruiner” avJ. Vanderlyn
(1776—-1852), ”Rebecka vid brunnen” av W.
Allston (1779—1843). Under samma
period verkade den med Lawrence i England
konstnärligt besläktade, distingerade
porträttmålaren T h. S u 1 1 y (1783—1872). — En
inhemsk landskapsskola, Hudson river school,
uppstod under 1800-talets andra fjärdedel; till
dess främsta medl. räknas T h. C o 1 e (1801—
47), Th. Doughty 1793—1856), F.
E. Church (1826—1900) och T h. M o r a n
(1837—1926). Under de närmaste årtiondena
visar sig successiv påverkan från Düsseldorf,
från München, Barbizonskolan samt även från
de engelska prerafaeliterna. Bland
konstnärerna från denna tid märkas F. Duveneck
(1848—1919), W. M. H u n t (1804—79), G.
I n n e s s (1825—97), J. La Farge (1835—
1910), A. H. Wyant (1836—92). Ända in i
våra dagar odlas Barbizonskolans intima
land-skapskonst. — Impressionismen under
1800-talets slut representeras av de huvudsaki.
i Europa verksamma Mary Cassatt
(1855—1926), den världsbekante J. Mac
N e ill Whistler (1834—1903) och J. S.
S a r g e n t (1856—1925). Till Whistlers
märkligaste målningar höra porträtten av
konstnärens moder och Th. Carlyle, vari han visar
sig som en genial både människoskildrare och
färgkonstnär. Whistler räknas också till
världens främste etsare. Sargent, som vann sin
första berömmelse med målningen ”El Jaleo”,
en dansande zigenerska i fascinerande
belysning, har huvudsaki. utfört eleganta porträtt
och barnbilder. Bland senare konstnärer
märkes främst etsaren J. Pennell (1860—
1926), som med sina impressionistiska
storstadsbilder fullföljer traditionen från
Whistler.
Skulpturen har i U. S. A. intagit en
blygsam plats vid sidan av de övriga konsterna.
Den förste mera betydande skulptören var T h.
Crawford (1813—57), elev till
Thorvald-sen, när denne vistades i Rom. Vidare
mär
— 883 —
— 884 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
