FÖRLAGSRÄTT dom, vilken undergräver kroppens motståndskraft. S.I-r. Förkärla, s:n i Medelstads hd, Blekinge län, v. om Karlskrona; 30,72 kvkm., därav 30,58 land; 687 inv. (1931; 22 inv. pr kvkm.); 8,55 kvkm. åker (1927; 28,0 % av landarealen), 15,40 kvkm. skogsmark. — Pastorat: Listerby och F., Medelstads kontrakt, Lunds stift. J.C. Förköpsrätt, rätt att framför någon annan få köpa något, i händelse det avyttras, numera särsk. om säljares f., i äldre germansk rätt främst om jordägarens släktingars f. Se Bördsrätt. Den nutida f. grundar sig på avtal, förbehåll, enl. en romersk-grekisk rätts-term pactum protimi'seos, vid överlåtelse av en sak och innebär befogenhet att, för den händelse förvärvaren vill avyttra saken, få köpa den tillbaka för samma pris och på samma villkor, som betingats av annan spekulant. Enl. sv. rätt får dock sedan 1810 förbehåll om f. ej göras vid försäljning el. byte av fast egendom, men väl vid gåva. Undantag gälla enl. lag 1924 för staten och kommuner. Jfr Ä t e r-k ö p s r ä 11. E.K. Förladdning, elastiskt ämne, som inlägges framför krutladdningen i slätborrade eldvapen för åstadkommande av viss tätning i loppet. F. förekom vid framladdare och användes ännu vid hagelgevär o. d., där i regel en f. av filt anbringas i patronhylsan framför krutet och en f. av papp framför haglen. F. av papp, sågspån el. dyl. användes dessutom vid ”lösa skott” till art.-pjäser. Träkulan i en lös gevärspatron är även ett slags f. R.Sbg. Fö'rlag, det kärl, i vilket vätskan vid en de-stillation upptages. Förla'g. 1) Förskott av penningar el. varor, i sht om lån (förlagslån) för drivande av viss rörelse. F.-givaren benämnes ofta förlags-man el. förläggare (jfr Förlagssy-s t e m). F. kan även betyda kapital, särsk. drifts- och rörelsekapital. T.E-r. 2) Se B o k f ö r 1 a g. Förlagsaktiebolaget i Malmö började sin verksamhet 1870. Utgiver ”Sydsvenska dagbladet Snällposten” och driver även accidens- och boktryckeri. Omslutning 31/i2 1931 2,2 mill. kr., därav aktiekapital 0,6 mill. Lth. Förlagsbevis, icke löpande skuldebrev, enl. vilket fordringsägaren har förmånsrätt i ett företags tillgångar efter övriga kreditorer men före grundfondsdelägarna. F. har i sv. lag 1923 erhållit särskild utformning beträffande affärsbankerna. Dessa f., som endast kunna utgivas med K. m:ts tillstånd, äga förmånsrätt före aktie- och lottägare närmast efter bankens in-sättare och övriga fordringsägare. Förlagslånen räknas till bankernas egna fonder och stärka härigenom ur lagens synpunkt proportionen mellan fonderna och inlåningen. F. löpa med fast ränta och äro ställda på viss tid men kunna av resp, bank dessförinnan inlösas. Vid utgången av 1931 ägde 5 affärsbanker förlagslån å tillsamman 158,6 mill. kr. K.W-B. Förlagsbokhandel, se Bokförlag. Förlagsinteckning, inteckning till säkerhet för förlagslån, d. v. s. försträckning för drivande av viss rörelse. Enl. sv. rätt, k. f. 13/4 1883, må f. endast meddelas åt bergs- och gruvdrift, fabrik, mjöl- el. sågkvarn, boktryckeri, bryggeri, brännvins- och kruttillverkning. F. sökes vid rådhusrätten i stad el., om rörelsen drives å landet, i residensstaden, och ansökan skall vara åtföljd av intyg av magistrat el. landsfiskal ang. den drivna rörelsens beskaffenhet. F. medför vid konkurs förmånsrätt (efter tidsföljd) i de tillverkade varorna och för tillverkningen avsedda råvaror (även i gruvor, utom järngruvor), maskiner, dragare, redskap ävensom rörelsens ute.-tående fordringar. F. skall förnyas inom 10 år ss. annan inteckning men medför ej ss. denna någon panträtt i visst gods, utan låntagaren är obetaget att, ss. ju också är nödvändigt för rörelsen, sälja av sina produkter. Långivaren kan därför ej heller på gr. av f. låta utmäta det intecknade. E.K. Förlagslån, se Förlag 1) och Förlagsinteckning. Förlagsnian, se Förlag 1). Förlagsrätt, rätt att ensam genom tryck el. annorledes mångfaldiga och sprida litterärt el. musikaliskt verk. Denna rätt tillkommer verkets upphovsman, förf., och efter hans död hans dödsbodelägare men upphör 30 år efter hans död. Dessförinnan kan f. genom särskilt avtal förvärvas av annan person, förläggare, som ombesörjer utgivningen. Rättsförhållandet mellan förf, och förläggare har i flera länder gjorts till föremål för särskild lagstiftning, ant. i allmän civillag el. i fristående lagar, ss. i Tyskland, vars 1901 antagna lag om f. är synnerligen detaljerad. I Sverige regleras f. i lagen om rätt till litterära och musikaliska verk s0/5 1919 (ändrad 1931), där flera paragrafer äro av förlagsrättslig innebörd. Viktigast torde få an ses § 17, som förbjuder utgivande av mer än 1 uppl. och denna begränsad till 1,000 ex., såvida förf, ej medgivit annorlunda, samt i övrigt stadgar, att f. är förfallen, d. v. s. återgår till förf., därest förläggaren ej inom 2 år efter mottagandet av fullst. manuskript utg. verket. I detta fall äger förf, behålla, vad han redan må ha uppburit i betalning. Vidare stadgas, att f. återgår, därest utgivet verk utgått ur bokhandeln och förläggaren ej inom 1 år efter förf:s framställning därom på nytt utg. verket. Rätts — 921 — — 922 —