FÖRLOSSNINGSTÄNG veckor. Under minst en veckas tid efter f. bör modern ligga till sängs, för att förloppet av denna process bör bli så ostört som möjligt. — Den tid en f. varar, är olika i olika fall. Hos en förstföderska åtgår i medeltal 18—20 tim., hos en omföderska ung. hälften härav. Den gynnsammaste åldern för den första f. är o. 22 år; med stigande ålder ökas f.-svårigheterna för en förstföderska men kan även hos dem ibland gå lätt. — F.-smärtorna kunna med nutida hjälpmedel till största delen lindras, så att de icke längre behöva ingiva den förskräckelse som i gångna tider. F. är en av de underbaraste företeelser i naturen. Den är för både mor och foster förenad med ansträngningar och risker, men naturen har även omgärdat den med de märkvärdigaste skyddsanordningar, som åstadkomma, att faktiskt det stora antalet f. förlöper lyckligt. Därtill bidraga även andra omständigheter, framförallt f.-konstens framsteg, en grundlig läkare- och barnmorskeutbildnirfg samt noggrann tillämpning av alla åtgärder, som förebygga barnsängsfeber. Sverige kan i detta avseende uppvisa resultat, som icke överträffas av något annat land i världen, i det barnsängs-dödligheten hos oss utgör endast 2,5 på 1,000 fall. Varje sv. kvinna, som genom undersökning under havandeskapet förvissat sig om, att allt är normalt, el. som vid förefintlig komplikation, t ex. trångt bäcken, äggvita el. dyl., i tid sökt hjälp å ett barnbördshus, kan därför med trygghet motse sitt barns födelse. E.E.-M. Förlossningstång, ett instrument, som anläg-ges omkr. fostrets huvud och gör det möjligt Chamberlens tång (överst), Levrets tång (i mitten), Tarniers tång underst. att utdraga detta och därmed avsluta förlossningen. Tången uppfanns av Peter Chamberlen d.ä. (d. 1631) och bevarades länge som en hemlighet i hans släkt. Chamberlens tång var kort och rak. Levret (d. 1780) införde en krökning av tången efter bäckenets form, varigenom det blev möjligt att föra den högre upp och fatta ett huvud, som ännu ej trängt ned i bäckenet. Den sista betydande förbättringen infördes av Tar-nier (d. 1897), som medelst ett par dragarmar gjorde det möjligt att utföra dragningen i bäckenaxelns riktning och därigenom både spara kraft och minska moderns och fostrets risker. E.E.-M. Förlovade landet (det utlovade landet), ett uttryck, som anknyter till det åt Abraham (urfäderna) och Israels barn av Herren utlovade landet (Kanaan) enl. 1 Mos. 12:7 m. fl. ställen. Ofta beskrives det ss. ett land, som ”flyter av mjölk och honung” (3 Mos. 20:24, 5 Mos. 6:3 o. a.). Med detta är intressant att jämföra Jes. 7:15, 22, där talet om den rika tillgången på mjölk och honung åsyftar, att landet sjunkit tillbaka till ett naturtillstånd, där civilisation och kultur avstannat (J. Buhl, ”Jesaja”, 1894). över huvud har bibeln starkare betorring på landet ss. utlovat av Herren (jfr Hebr. 11:9 ”ge tes epangeli'as”, där uttrycket ”löftets land” — i nuv. sv. övers, ”det utlovade landet” — första gången förekommer, ehuru föreställningen var uråldrig) än på dess rikedom. — F. 1. har i senare språkbruk kommit att betyda ett land, som av olika skäl är föremål för längtan, ss. Kanaan för Israels barn, i regel därtill rikt och fruktbart. S.N. Förlustavdrag. Vid deklaration äger den skattskyldige att från den sammanräknade inkomsten göra avdrag för förlust (ej kapitalförlust), som uppstått å särskild inkomstkälla. Vid inkomst- och förmögenhetsskatt få alla underskott avdragas med undantag för dem, som uppstått på fastighet och på rörelse i utlandet, varjämte avdragsrätten för underskott på s.k. realisationsaffärer och genom deltagande i lotteri är begränsad till högst lika stora belopp, som under dessa rubriker angivits ss. inkomst. För kommunal inkomstskatt gäller, att underskottet skall, med tillämpning av bestämmelserna om beskattningsort, ha uppkommit i den kommun, där inkomst skall beskattas. Förlust på fastighet och på rörelse i utlandet, på realisationsaffärer och lotterispel få härvid ej avdragas, varjämte genom s. k. procentavdrag uppkommet underskott givetvis ej heller får avdragas. A.Vr. Förlust av medborgerligt förtroende var en vid vissa i lag bestämda brott ådömd påföljd, som medförde förlust av ämbete, tjänst el. annan allmän befattning, som av den dömde — 927 — — 928 —