FÖRMULTNING innehafts, samt utestängning från alla sådana rättigheter och förmåner, för vilkas åtnjutande ”god frejd” erfordrades, t. ex. rätt att idka handel, rösträtt och valbarhet vid val till offentligt uppdrag samt att inneha befattning i allmän tjänst. 1918 avskaffades f. och ersattes med påföljd (se d. o.), varom stadgas i strafflagen 2:19. E.S-n. Förläggare, se Bokförlag och Förlag 1). Förläggareföreningar, se Bokhandel, sp 422—23. Förläggning beredes trupp i fredstid under vanliga förhållanden i kaserner el. andra till öv-ningsplatser el. skjutfält hörande byggnader; tågande trupp kan beredas inkvartering (se d. o.) i bebyggd ort. Under fälttjänstöv-ningar samt i krig förlägges trupp i kvarter (under tak) el. i bivack (se d. o.). Sådan f. måste omsorgsfullt förberedas icke minst för att tillgodose hygieniska fordringar; den kräver också anordningar till skydd mot fientliga såväl mark- som flygstridskrafter. E.O.B. Förlängda märgen, den nedersta delen av hjärnstammen (se d.o.), uppåt avgränsad från hjärnbryggan (se Hjärna) med en på framsidan markerad fåra, nedåt från ryggmärgen genom korsningen mellan pyramidbanorna (se d.o.). F.m. har formen av en stympad kon, som med sin smala nedre del passerar genom det stora nackbenshålet. Den innehåller led-ningsbanor (vit substans), som förbinda hjärnan med ryggmärgen och med f.m., och nerv-cellsanhopningar (grå substans) i form av kärnor, som bilda dels ursprunget för de 6 bakre kranialnerverna (se d.o.), dels centra för de till f.m. lokaliserade automatiska funktionerna: andning, blodtryck, puls. Den livsviktiga betydelsen av dessa centra gör, att skador, som träffa f.m., mycket ofta bli livsfarliga (se E p i s t r o p h e us). Av till f.m. lokaliserade sjukdomar må nämnas den från ryggmärgen uppåtstigande formen av barnförlamning, som, övergripande på andningscentrum, medför döden, och den s.k. bulbärparalysen (se d.o.). A.-U. Förläning, äldre kam., överlämnande åt någon, urspr. på viss tid, av ett större el. mindre län (se d. o.) el. del av Kronans ränta, tionde el. andra inkomstkällor ss. vederlag el. lön för åtagen tjänst el. innehaft ämbete, stundom även ss. pant för skuldfordran. Inom äldre lagspråk även kostnadsfri upplåtelse av enskild jordegendom till begagnande. E.K. Förlöpande av maka och hem, se E g en-vi 1 1 i g t övergivande. Förlösa, s:n i N. Möre hd, Kalmar län, n. v. om Kalmar; 56,40 kvkm., därav 56,39 land; 1,317 inv. (1931; 23 inv. pr kvkm.); 19,21 kvkm. åker Uppslagsbok. X. ____ 929 __ 30 (1927; 34,i °/o av landarealen), 30,12 kvkm. skogsmark. — Pastorat i N. Möre kontrakt, Växjö stift. J.C. Förman, person som innehar en överordnad tjänsteställning i förhållande till en annan person. Inom sv. krigsmakten är krigsman, som vid i allm. samma reg. (kår) el. inom flottan el. kustart. innehar högre tjänstegrad än annan krigsman, dennes f. Därjämte är envar f. för den, över vilken han innehar ständig el. tillfällig befälsrätt. Den, för vilken annan är f., är underlydande i förhållande till f. F. äger att i tjänstens utövning fordra lydnad; denna befogenhet medför ansvar och förpliktelsen att städse främja truppförbandets heder och anseende. E.O.B. Förmedling, äldre kam., nedsättning i ett hemmans mantal el. i dess jordeboksränta, stundom i båda. Skillnaden mellan förmedlat och oförmedlat mantal har numera endast betydelse för delägarskap i vissa allmänningar. E.K. Förmildrande omständigheter, förhållanden, som vid utmätande av straff enl. den för ifrågavarande brott i Strafflagen angivna straffskalan (se d. o.) verka i lindrande riktning. Till f. o. kunna räknas ungdomlig ålder, tidigare oförvitlig vandel, nödställd belägenhet, svår förolämpning från motpartens sida m. m. E.K. Förmultning, geol., biol., kallas de kemiska sönderdelningsprocesser, som döda delar av organismer under oxidation genomgå vid inverkan av bakterier, svampar o. a. lägre organismer, när de ske vid luftens tillträde; f. äger sålunda ej rum under vatten. Man kan kalla f. en långsamt försiggående förbränningsprocess, och slutprodukterna äro också koldioxid och vatten; kvävet avskiljes ej i fri form utan ger upphov till ammoniak- el. sal-petersyreföreningar, vilka ant. bortgå el. stanna kvar i de multnande ämnena. — F. skiljer sig från förruttnelsen (se d. o.) huvudsaki. därigenom, att sönderdelningen är mera grundlig och vittgående samt sker vid tillträde av luft; f. sönderdelar väsentligen kolhydrater och liknande ämnen av vegetabiliskt ursprung, medan förruttnelsen huvudsaki. angriper äggvitehaltiga ämnen ur djurriket. — F. har mycket stor betydelse för jordbruket och särsk. för bildning av mylla; vid långsam f. uppstå som mellanprodukter mull- och humusämnen av större el. mindre stabilitet, vilka äro kolloider, närmast av syrenatur. Dessa s. k. h u m u s s y ro r (se d.o.) spela mycket stor roll för bildningen av mullämnen ocb kvarhållandet av vatten och växtnäringsämnen i marken. — F.-processen är i hög grad beroende av det organiska livet i jorden. För sönderdelningen av de organiska ämnena, — 930 —