FÖRMÅNSRÄTT den nya förmynderskapslagens bestämmelser. Under avvecklingsperioden skall emellertid F. tjänstgöra som kontrollerande myndighet. I denna egenskap skall den tillsvidare fullgöra de åligganden, som enligt förmyndarskapslagen åvila överförmyndaren. Någon överförmyndare för Stockholm skall därför icke utses, förr än ”Konungen annorlunda förordnar”. H.H-d. Förmyndarregering, den regering, som i stater med monarkisk styrelseform för riksstyrelsen under en konungs omyndighetstid. I Sveriges författning äro formerna för f. reglerade i R.F. § 67. Bestämmelserna, vilka hittills icke kommit att tillämpas, äro i huvudsak följ. Då tronen besliges av omyndig konung och riksdagen icke är samlad, skall statsrådet, som interimistiskt för regeringen, inom 15 dagar efter den förre konungens död sammankalla riksdagen. ”Utan avseende på något den avlidne konungens testamente ang. riksstyrelsen” äger därpå riksdagen att inom 7 dagar från öppnandet välja f. Om dödsfallet inträffar under pågående riksdag, vilket fall R.F. förbigått med tystnad, räknas tiden för valet från dagen för dödsfallet el. från den dag detsamma officiellt delgavs riksdagen — om vilketdera äro meningarna delade. Innan valet förrättas, har riksdagen att bestämma, huruvida f. skall utgöras av 1, 3 el. 5 förmyn dare. Kunna kamrarna icke inom 3 dagar enas om antalet, skall frågan avgöras av en skiljenämnd. Själva valet av f. förrättas av en valnämnd om 64 personer, utsedda 32 av vardera kammaren, och tillgår så, att varje led. av nämnden på en sluten lista föreslår kandidater till ett antal, som med 1 överstiger det bestämda. Till det bestämda antalet och i ordning efter röstetalet ställas därefter de sålunda föreslagna under omröstning var för sig, varvid för val erfordras absolut majoritet. Inga valbarhetsvillkor äro stadgade. F. utövar riksstyrelsen, till dess konungen nått myndig ålder. Några särskilda ansvarighetsbestäm-melser för f. el. någon närmare reglering av dess verksamhet innehålla grundlagarna icke. — I Sveriges historia ha f. från medeltiden intill det nuv. statsskickets tillkomst åtskilliga gånger förekommit. Under Birger Magnussons minderårighet 1290—98 utövades f. av marsken Tyrgils Knutsson i spetsen för rådet, under Magnus Erikssons omyndighet 1319 —32 av rådet, under drotsens ledning. Drottning Kristinas f. 1632—44 bestod av de 5 riksämbetsmännen. F. under Karl XI:s minderårighet 1660—72 utgjordes av änkedrottningen Hedvig Eleonora och de 5 riksämbetsmännen, under Karl XII:s korta omyndig het 1697 av Hedvig Eleonora och 5 kungl. råd. Under Gustav IV Adolfs minderårighet slutl 1792—96 fördes f. av hertig Karl ss. ensam regent. E.Spr. Förmyndarräfsten brukar man kalla de åtgärder, som vidlogos mot dem, vilka fört styrelsen under Karl XI:s omyndighetstid. Förmyndarna hade visserligen 1672 erhållit ansvarsfrihet av konungen, men den gavs utan verklig granskning. 1675, då såväl de utrikespolitiska som de finansiella vådorna av deras politik framträtt, yrkade ständerna på tillsättandet av en granskningskommission, och konungen samtyckte. Arbetet saboterades dock av byråkratien och fördröjdes genom kriget samt blev därför färdigt först 1680. Det ställde förmyndarregeringens finansförvaltning i en mycket dålig dager. Vid riksdagen s.å. an-höllo ständerna all få del av kommissionens arbele och att förmyndarna skulle få förklara sig. Konungen samtyckte och befallde ständerna att även utse domarne. Efler något motstånd bland adeln uppsatte också ständerna ett förslag, varpå konungen ur delta utsåg 36 personer alt ulgöra den s. k. slora kommissionen. Inför denna slälldes alla rådsherrarna från förmyndartiden till ansvar, och trots protester måsle de foga sig. Anmärkningarna avsågo särsk. donationer och löneförhöjningar till rådet självt, till andra personer mot R.F:s bud om sparsamhet därmed, samt överskridande av 1662 års stat. Stort inflytande hade åklagarna, särsk. Jakob Gyllenborg, men konungen ingrep ofta själv. Domarna avkunnades okl. 1681—maj 1682, men först 1689 hade en särskild likvidalionskommis-sion slutfört uträkningen av beloppen. I allt tvangs aristokratien att betala 4 mill. dal. smt, vilket i förening med reduktionen gav dess maktställning dödsstöten. — Litt.: O. Varenius, ”Räfsten med Karl XI :s förmyndarstyrelse” (2 bd, 1901—03). P.S. Förmynderskap, se Förmyndare. Förmåga, psykol., se Förmögenhet 2). Förmånsrätt, jur., även kallad prioritet, rätt till företräde framför annan, särsk. om vissa fordringars rätt till företräde framför andra vid betalning ur gäldbunden persons egendom, om denna icke skulle förslå till full betalning åt alla fordringsägare. Man brukar skilja mellan speciella f., vilka endast gälla i viss egendom, samt allmänna f., som omfatta gäldenärens alla tillgångar. Mellan de olika f. råder en viss rangordning, f.-o r d n i n g, efter vilken de njuta betalning, om egendomen ej räcker till för alla f.-berättigade. Från f., som endast gäller vid konkurs, och, vad angår speciella f., vid utmätning, böra noga skiljas pant- — 933 — — 934 —