FÖRMÄNSTAGARE och retentionsrätterna (se d.o.). Vissa f. äro emellertid förbundna med panträtt, och i äldre tid sammanblandades de allmänt. Före alla f. går naturligtvis annan person tillkommande äganderätt till föremål i gäldenärens besittning. Främst bland f. komma så sjöpanträtterna enl. sjölagen. De äro speciella och kunna i allt väsentligt endast göras gällande i pantföremålet (fartyg, frakt, last). I 2:a rummet bland f. stå fordringar, för vilka borgenären har lös sak ss. pant, vare sig i egen hand el. genom någon annan, i 3:e rummet fordringar med retentions-rätt i viss lös sak. Sistn. båda f. äro speciella, gälla blott i saken, men fordringsrätten sträcker sig i övrigt till hela förmögenheten. I 4:e rummet komma åtskilliga allmänna f. i en viss, inbördes ordning: kostnader för begravning och läkarvård åt avliden, tjänstefolks och tjänstemäns lön för sista året samt annan arbetares avlöning för 6 mån. I 5:e rummet komma hyresvärdens speciella, med retentionsrätt förenade f. i hyresgästens i fastigheten förvarade lösören för 1 års hyra, i 6:e rummet rätt till tionde, ränta och annan avgäld ur fast egendom samt fastighetsskatt och jordägares rätt till arrende för jorden och lega för uthyrda kreatur och redskap, allt förfallet högst 1 år förut, ävensom för husröta och vanhävd, i 7:e rummet förlagsinteckning (se d.o.) åt bergsbruk el. fabrik i det intecknade, för kapital och 3 års ränta, i 8:e borgenär, för vars fordran lösegendom utmätts, i det utmätta godset, om konkurs ej följer inom en månad; som 9:e det mycket viktiga fallet inteckning i fast egendom för intecknat belopp jämte 2 års ränta med företräde mellan olika inteckningshavare efter dagen, då inteckning söktes. I 10 :e rummet kommer omyndigs fordran hos förmyndaren för ersättningsanspråk i anledning av förmynderskapet; talan skall dock väckas inom 2 år från för-mynderskapets upphörande, men f. omfattar förmyndares hela förmögenhet. ll:e rummet intager kyrkors, städers, Kronans samt allmänna inrättningars och kassors f. hos uppbördsmän för innestående uppbörd samt Kronans hos övriga tjänstemän, för vad de i tjänsten mottagit; 12 :e rummet Kronans f. i skattskyldigs lösegendom för sista och löpande årets utskylder, dock icke fastighetsskatt; 13:e en allmän f., sista och löpande årets kommunal- och kyrkoutskylder. övriga fordringar, vilka alltså icke äga f., få sedan betalt i förhållande till sina belopp, dock gäller att ”böter äga minsta rätt” och alltså njuta betalning sist av alla skulder. E.K Förmånstagare, inom försäkringsrätten: den person, till förmån för vilken en försäkring (se d.o.) är tagen och som äger uppbära försäkringssumman. Oftast är f. uttryckligen angiven i avtalet, ”insatt ss. f.”. Bl.a. kan innehavaren av försäkringsbrevet på detta sätt berättigas. Är ej bestämd f. angiven, anses skadeförsäkring gälla till förmån för en var, som i egenskap av ägare till el. panthavare m.m. i godset har intresse av att dess värde icke minskas el. går förlorat. Vid livförsäkring skall, där f. är insatt och kapitalet utfaller efter försäkringstagarens död, detta ej ingå i den dödes kvarlåtenskap, men f. är skattskyldig ss. för gåva för beloppet, till den del det överstiger 15,000 kr. — In. Sverige användes f. även i betydelsen undantags-tagare. E.K. Förmärs, sjöv., fockmastens märs (se d. o.). Förmögenhet. 1) Jur., någons samlade ekonomiska tillgångar, sedan skulder avdragits. 2) Psykol. Psykologien före J. F. Herbarts tid förklarade sådana fenomen som t. ex. tänkande, känsla, vilja ss. utslag av en psykisk kraft, ”förmåga” el. ”förmögenhet”; d. v. s. en psykisk f. är ”själen tänkt som liggande till grund för” en viss typ av psykiska förlopp el. egenskaper. Detta är en ren cir kelförklaring. I vetenskaplig psykologi begagnas därför t.ex. minne, uppmärksamhet, känsla etc. endast som populärt beskrivande, ej ss. förklarande termer. G.A.J Förmögenhetsgemenskap, säges föreligga, när en förmögenhet (se d.o.) är knuten till flera personer sålunda, att den icke är fördelad på envar av innehavarna i konkreta kvotdelar utan delägarnas andelsskap säges vara bestämt i ideella andelar. Den personsammanslutning, vartill f. hänför sig, är vanl. äktenskapet, men f. i eg. mening förekommer endast i äktenskap ingångna före Vt 1921 och vilkas förmögenhetsförhållanden regleras enl. den gamla giftermåls-balken. Den egendom, som i äktenskapet är föremål för f., kallas kommunikabel, och vardera makens rätt i denna benämnes giftorätt (se d.o.). Jämväl mellan sterbhusdelägare förefinnes f. i arvlåtarens tillgångar och skulder under tiden mellan dödsfallet och arvskiftet. ögd. Förmögenhetspsykologi, se Förmögenhet 2). Förmögenhetsrätt, benämnes den del av civilrätten, som avhandlar förmögenhetsrättigheter-na (se d.o.) och likartade rättigheter. Jfr Sakrätt, Immateriell f. och O b 1 i g a-t i o n s r ä 11. ögd. Förmögenhetsrättigheter, kallas sådana privata, av rättsordningen skyddade intressen, som ha penningvärde: 1) sakrätter, ss. äganderätt, panträtt, retentionsrätt m.m., 2) immateriella förmögenhetsrätter, ss. patenträtt m.m., 3) fordringar. — Ett förnuftigt och sedligt intresse, som saknar penningvärde, torde dock — 935 — — 936 —