Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förmörkelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRMÖRKELSE
Månen blir därför vid en mån-f. belyst av det
ljus, som passerat jordens atmosfär, och antar
i denna belysning en matt kopparröd färg.
Undantagsvis inträffar, på gr. av täta moln i
jordens atmosfär, att intet solljus passerar genom
atmosfärens lägre delar. Följden kan då bli, att
månen helt och hållet försvinner vid mån-f. —
En mån-f. är synlig på alla orter, där månen
under f. befinner sig över horisonten.
2) Solförmörkelser inträffa, då
månen (vid nymåne) för en observatör på jorden
Fig. 2. Solförmörkelse.
betäcker hela el. någon del av solens skiva.
Om solens hela skiva betäckes av månen,
sä-ges sol-f. vara total, om endast en del av
skivan betäckes, kallas sol-f. partiell. Om
vid den partiella sol-f. månen betäcker endast
solens mitt, kallar man sol-f. ringformig;
solen omgiver då som en smal ring månens
mörka skiva. — Låt i fig. 2 S,M,J beteckna
medelpunkterna för solen, månen och jorden. Då
betecknar den av linjerna AKO och BLO
begränsade konen månens helskugga.
Månskuggans längd MO är beroende av solens och
månens storlek och läge varierar rätt mycket,
huvudsaki. på gr. av ändringarna i månens
avstånd från jorden. I medeltal uppgår
månskuggans längd till 58,« jordradier, och
eftersom månens medelavstånd från jordens
centrum uppgår till 60,s jordradier och således dess
medelavstånd från jordytan till 59,3 jordradier,
så framgår det, att månskuggan vid nymåne i
medeltal icke når fram til! jordytan. Det följer
härav, att sol-f. i medeltal äro partiella. Om
månen är i sitt perigeum (se d.o.), är dess
avstånd från jorden endast 57 jordradier, och
då når månskuggan således fram till jordytan.
De orter, som ligga inom den cirkelrunda el.
ovala fläck, som månskuggan bildar på
jordytan, ha då en total sol-f. Den cirkelrunda
fläckens största diam, uppgår till 270 km. På
gr. av månens rörelse kring jorden kommer
skuggan att förflytta sig på jordytan från v.
mot ö. med ung. samma hastighet, som månen
har i sin bana, d.v.s. i medeltal med 3,390 km.
i tim. Men varje punkt på jordytan förflyttar
sig från v. mot ö. på gr. av jordens rotation,
och en punkt vid ekvatorn förflyttar sig härvid
ung. 1,670 km. pr tim., så att skuggans hastig-
het på jordytan vid ekvatorn i medeltal uppgår
till 3,390—1,670 = 1,720 km. pr tim. Med
kännedom om skuggans hastighet kan sol-f:s
varaktighet beräknas. Den uppgår för en ort
vid jordens ekvator vid en total f. i maximum
till nära 8 min. och vid en ringformig f. till
något mera än 12 min. F:s varaktighet över
hela jorden är naturligtvis längre och uppgår
till ung. 6 tim. samt är alltså 50 °/o större än
en mån-f:s hela varaktighet.
3) Om månen rörde sig i samma plan som
solen, så skulle en sol-f.
nödvändigt inträffa vid
varje nymåne och en
mån-f. vid varje fullmåne. Men
då månen rör sig i ett
plan, som lutar något
mera än 5° mot solens bana,
ekliptikan, kunna mån-f.
endast inträffa, om solen
befinner sig så pass nära
någon av skärningspunkterna mellan månens
bana och ekliptikan — de s.k.
noderna —, att månen kommer helt el. delvis
inom jordens skugga. Detta blir möjligt,
om solen ligger mindre än 9,5° från noden.
Likaså blir det för sol-f. nödvändigt, att solen
skall vara mindre än 15,4° från noden. Vi
kunna härav sluta, att f. endast kunna inträffa
två gånger på året — de s.k.
förmörkelsemånaderna —, näml, vid tiden omkr. de
tillfällen, då solen passerar månbanans
uppstigande el. nedstigande noder. Som noderna
ej äro stillastående utan röra sig i relrograd
led ung. 20° om året, komma dessa f.-månader
också att röra sig i samma retrograda led,
baklänges i året, ung. 20 dygn om året eftersom
solen tillryggalägger ung. 1° pr dygn i sin bana
längs ekliptikan. Man kan konstatera denna
retrograda rörelse hos f-månaderna genom att
jämföra tiden för mån-f. el. sol-f. under två
på varandra följ. år. — En sol-f. inträffar,
så ofta nymåne infaller inom f.-månaden.
Eftersom denna har en längd av 30,8 dygn — den
tid solen behöver för att röra sig från 15,4°
före noden till lika långt efter noden —
och en nymåne inträfar efter en mellantid av
29% dygn, måste alltså under en f.-månad alltid
inträffa åtm. en sol-f. och under året åtm. 2
sol-f. Detta är också det minsta antal f.
som kan förekomma under ett år, då det
däremot händer, att ingen mån-f. inträffar under
någondera av f.-månaderna. — Det största
antalet sol-f. under en f.-månad är 2: en i
början och en i slutet av f.-månaden; däremot
kan endast en mån-f. inträffa under varje
f.-månad. Vi kunna på detta sätt under året
erhålla 4 sol-f. och 2 mån-f. Men det är också
— 939 —
— 940 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
